Ni familjehem-hur gör vi med saker från bio-föräldrar?

jag och min bror har bott på barnhem, fosterhem,jourhem osv under i stort sett hela vår uppväxt, vi har flyttat runt, dock aldrig blivit delade på förutom en kort period när jag rymde mycket och blev inlåst.
Under den tiden vi var utplacerade fick min mamma tillbaka vårdnaden 3 gånger under sammanlagt 6 år.
Detta trots att hon var aktiv narkoman och vi hade LVU på oss.
Första gången jag fick LVU på mig var jag 5 år.

Det här inlägget var tänkt som svar till de som hävdar att uppväxtsplaceringar inte får flytta hem igen.

Har aldrig haft behov att bearbeta det, jag hade ingen drömuppväxt, men överlevde och har gått vidare med det.
Att springa runt och må dåligt ver sånt man inte kan förändra är inte min grej, hellre fokusera på det positiva i livet, både då och nu.

Det finns inget  i lagen som heter "uppväxtsplacering" men det brukar kallas så när socialtjänsten bedömer att mamman/pappan är i såpass dåligt skick att det förmodligen inte kommer bli aktuellt för barnet att få flytta hem igen.
Självklart kan man inte förutse det till 100% men får man en så kallad uppväxtsplacering får man vara beredd att låta barnet stanna från väldigt tidig ålder tills personen är 18, med andra ord nästan som ens egna barn.

Är jag helt ute och cyklar?

Det är ju inte era bern, det är bara placerat hos er! Inte säkert det varar för evigt! Det är väl jättebra att barnet har föräldrar som bryr sig om det, det kanske är det enda de kan göra för sitt barn just nu?

Säg till era släktingar att sluta köpa saker istället.

Har inte orkat läsa hela tråden, den verkar inte handla så mycket om TS fråga... så jag kanske råkar upprepa något.

Vi har samma situation. Det störde mig tills jag insåg att det bara är att låta det vara. När kläderna är urvuxna så packar vi ihop dem i nya kassar och lämnar dem till biofamiljen igen. Saker som barnet inte längre leker med gör vi samma sak med. Vill de inte ha tillbaka grejerna så säger vi glatt att då lämnar vi dem till second hand så att andra barn kan ha glädje av dem.

Att få ge sitt barn saker kanske är det bästa sättet de har att visa att de bryr sig om barnet. Så låt dem göra det. Om någon pryl är absurt stor får ni kanske beklaga att ni inte har plats för dem och föreslå att de har dem hemma hos sig, att lekas med vid umgängen.

Att er släkt också vill köpa saker får ni ta med dem. Konstatera att det här barnet är ovanligt välförsörjt och behöver inte fler kläder. Men kom och fika ändå, liksom! Ni och ert nätverk är trygga och storsinta nog att inte behöva bevisa er kärlek till barnet med prylar.

Ts det är ju svårt. Ni har åtagit er ett stort ansvar för ett barn som ska fostra o älska men som ni inte har några biologiska band till. Självklart vi de biologiska föräldrana ge gåvor men ni kan inte ha emot o spara allt. Om ni redan förklarat och bett att få lämna tillbaka det som barnet vuxit ur och ni blivit nekade då får ni göra på annat sätt. Ta emot det de kommer med och tack de menar väl, visa barnet och klä det med de plagg som går beroende på storlek och väder o tillfälle. Säg att det är från xx. När det behövs skänk bort det till nån loppis eller ge bort det. Spara minnessaker och sådant som är av betydelse för barnet.
Ni vinner mkt på det....

Ert barn? Nä ts nu är du ute och cyklar utan hjälm, barnet skall ju arbetas hemmåt. Jag tycker det är jätte bra att bio föräldrarna kommer med kläder och leksaker, det betyder ju bara att de ser till barnets behov. Du kan väl med din släkt köpa mindre saker åt barnet då i stället för att såra föräldrarna.

HEJ  TS

här kommer ett svar på din fråga

Vi hade ett barn placerat som fick massa saker av sin farmor och hon viste att vi inte tillät vapen i våra hus av några slag .. alla vapen barnet fick sparade vi i en låda som barnet fick med sig hem till sin mamma när han flyttade ditt sen .. kläder som vi ansåg var brukliga som barnet fick av släkt och vänner till bio familjen . använde vi och resten sparade vi i lådor. när barnet växt ur det donerade vi det som var helt och resten slängdes sparade själv klart speciella plagg m.m men man kan inte spara allt. det gör man inte till sina bio barn heller ..

barnet hade en låda på vinden precis som våra barn där det sparades kläder som barnet tyckt mycket om och vi tog alltid i mott alla kläder som vi fick och tackade jätte mycket för dom gjorde så gott dom kunde .. med det som dom hade ..

förstår ditt dilemma .. man vill inte att barnet skall gå sämre klädd än sina bio barn men tacka och ta imott använd kläderna vid umgängen för att glädja föräldrarna .. något av alla kläder måste väl vara brukbara ?

spara bara dom kläderna som passar fråga sen om föräldrarna vill ha kläderna åter när dom blivit försmå .för att spara till barnet .. dom kanske vill sprara dom själva så slipper ni förvara massa saker då blir det bara en stl i taget kanske mer överkommligt ?

hoppas det hjälpte lite .. leksaker lika så fick bitringar som var använda vi tackade och la i en låda på vinden eller frågade om dom inte ville ha dom hemma när barnet kom på besök där ..

Först och främst, visst är det bra att de BIOLOGISKA föräldrarna försöker så gott de kan. Jag hade uppmuntrat dem och tackat och sedan ställt överflöd i förrådet eller nått. Däremot så tror jag inte att ni som hakar upp er på uttrycket "vårt barn" tänker innan ni uttalar er heller. Jag vet en liten pojke som fick pendla mellan olika knarkkvarer med sin lätt utvecklingsstörda mamma, som fick bo på instutitioner och tillslut blev apatisk. Den här killen behvde EN FAMILJ att stanna vid FÖRÄLDRAR som orkar ta sig an honom och ge honom massor av kärlek. Han hade varit i 5 olika familjehem när han var tre år men tillslut hittade soc en familj som tog imot honom med hjärtat. Idag är killen 7 år och mår betydligt bättre och ser sina fosterföräldrar som sina föräldrar. Jag tycker inte att man har rätt att kalla sig själv för mamma eller pappa bara för att det står så på ett papper!!!