Lever jag en lögn?

Alltså det här med livspusslet... jag lever tillsammans med en man sedan sju år, vi har en son ihop och planerar ett till barn inom ett år eller så. Vi har vissa problem i relationen, både han och jag, men för det mesta har vi det bra, vi funkar bra överens och har roligt ihop. Men vi har aldrig sex längre. Det är helt och hållet pga mig, jag gjorde en större operation för ett år sedan och tappade all lust när jag var sjukskriven, sedan dess har vi aldrig tagit tag i det. Eller, min man tjatar, väldigt osexigt att gnälla om det, det kåtar då inte upp mig... vi har alltid varit rätt olika när det kommer till sex, jag har aldrig haft så mycket sexdrift helt enkelt. Hittade förra veckan sexleksaker och erotiska böcker som han tydligen tillfredställer sig med, han tror inte han är helt nöjd med det sex vi har när vi väl har sex heller, han skulle gärna att jag satte på honom med en stapon osv. Men han är "genomsnäll", han skulle aldrig ta upp relationsproblem, han skulle nog vara väldigt rädd att bli lämnad.
Innan jag träffade min man såg jag mig mer eller mindre som gay, varit öppet bi och det vet han om, han är också bi så det har aldrig varit något problem. Men ju mer jag tänker på det ju mindre tänder jag på män... vill jag bli kåt fantiserar jag om andra tjejer eller ser på lesbisk porr, hetrosex känns avtändande... min man är en fantastisk älskare men jag är nästan äcklad av kukar...
Vad ska jag ta mig till... jag vill inte leva såhär resten av livet, jag vill verkligen att mina barn har samma pappa, så jag funderar på att skaffa ytterligare ett barn med min man och se vart det leder, eventuellt separera och prova på singellivet. Är det egoistiskt? Jag älskar min man, han är en fantastisk pappa. Men jag tror inte det är meningen att jag ska leva såhär.. självklart spelar ekonomin in också, min man studerar och jag skulle sätta honom i en väldigt jobbig situation om jag sa att jag ville separera nu.
Det är så mycket mer än bara en relation...

Någon som har något tips...?
Jag har ingen att prata om det här med, det blir så verkligt när man pratar om det...