• samelife

    psykisk misshandel. förvirrad( vi har gemensamt barn)

    ja o min sambo har levt tillsammans i åtta år och har ett barn på 2 år.
    Min sambo har misshandlat mig psykiskt under alla års lopp. Jag har alltid blundat för det och trott att det är jag. I början var jag så "stark" att jag sade ifrån vilket slutade med lite mer fysiska saker. Under våra första år så var det en gång han puttade mig så hååårt in i en buskkant så att jag fick blå märke på både axlar och höfter och fick gå haltande i en vecka där efter. Han har även kastat en video mot mig. Den hamnade på min vad tack o lov och resulterade med ett långt ärr. Detta hände under år 1 och två. I vardagen nu så ser det inte alls så grovt ut fysiskt men känns ändå värt att nämnas kanske, att han en gång gjort sådant. Idagens läge, troligen för att jag ändrat taktik+ att han mår allmänt mycket bättre själv, så har han taggat ner sig rejält under våra "gräl" (han skriker och gormar och jag försöker prata lungt som vanligt tills jag inte orkar mer och säger förlåt i stället) Lyckas inte jag hejda honom under en viss tidpunkt så kastar han saker runt omkring sig. Det som ligger närmast, oftast mina saker dock. Det som han kastar på mig är mer för förnedrings syfte skulle jag tro. känns löjligt men det är: reklampapper, penner typ. Han kan även komma hotande mot mig typ knacka på mig med styvt finger mot mitt huvud. För ett tag sedan så slog han i sönder köks dörren, när vårt barn var hemma.
    Det som känns konstigt för mig nu nör jag tänker på detta är att vi i allmänhet har det väldigt bra och en perfekt fasad. Förrutom för dem som går förbi oss och vi har bråkat när han skriker och brer ut sig ute på gatan.
    Jag tror nog mer kanske att ajg inte vill att vårt barn ska fförknippa sin pappa med sådant temperament. Jag hatar skrik och hetsiga kroppsrörelser. Jag tror nog faktiskt att jag kanske kan rädda vårt barn syn på sin pappa i just det fallet om jag lämnar honom?
    Jag måste kanske även erkänna att ajg idag inte bryr mig om hans agerande för min skull för jag klarar det,? Men äh ja vet snart ingenting. är lite rädd att tiden ska rinna ivääg bara.
    Jag älskar min sambo och vill inte lämna honom egentligen men vill ändå göra allt för vårt barn. Jag har "varnat" min sambo innan att jag inte vill veta av något hotfullt skrik i vårt barns närhet men det gick ju inte o hallå
    snälla någon här..
    en liten kommmentar bara om du läst detta?

  • Svar på tråden psykisk misshandel. förvirrad( vi har gemensamt barn)
  • samelife

    han hotar mig om att jag ska få en smäll ofta under gräl, eller att han ska ta livet av sig. glåpord han använder sig av är ofta, feta gris, slampa osv. Dessa glåp ord kommer under den "vanliga" irritationen vardagsoch förekommer ofta.

  • mira83

    Det du beskriver är både fysisk och psykisk misshandel och grunder för deras beteende kan vara många. T ex att han inte fick knyta an till sin mor som liten, att hemma var det inte så bra, osv. Men Detroit inget som skall gå ut över andra! Han behöver professionell hjälp.

    Många hälsningar/ sjuksyrra

  • mira83

    Ber om ursäkt för några felaktiga ord. Iphonen stavar hur den vill för det mesta.

  • samelife

    tack för kommentaren:)
    dina exempel för grunden i sig stämmer ju in absolut. Han misste sina föräldrar tidigt och har haft en tragisk uppväxt rent generellt.
    Om jag skulle kräva att han fick proffesionell hjälp skulle det bli ett jävla kalabalik här hemma men visst skulle jag kanske ge han ett ultimatum på det?
    eller ta någon adhd medicin (han har diagnosen adhd (mild) det skulle han kanske gå med på efter någon månads tjat kring just det från min sida då alltså. Han har ju testat några olika mediciner innan men det har aldrig riktigt fungerat. Och eftersom han är en beroende människa så har det varit lättare att försöka hantera ilskan själv (med min hjälp så klart). Men jag är allmänt trött på att bli så jävla nertryckt varje dag han är hemma och samtidigt bygga upp honom.
    Men sen är jag ändå lite tveksam. kanske pga så lång tid med hans manipulation. Jag menar, visst har han verkligne gjort framsteg jämfört med för 8-6 år sedan. Jag tror kanske att jag är rädd att det tar för lång tid att bli "bra" och att han kanske blir en människa med normala ilsk-problem om inte jag är "i vägen" under hans process. Vill inget mer i världen att vårt gemensamma barn inte ska behöva få nys om detta beteende som han har mot mig. aldrig mot vårt barn. bara mig.
     Jag vet inte... känner  mig allmänt förvirrad. ena stunden vill jag lämna honom och andra stunden känns det som om jag skulle grävt min egen grav då. Och kanske hans.. alltså att jag kommer slänga alla år vi haft tillsammans, varför det lixom när han ändå visat framsteg? kanske är jag hemsk. Vill ha vår perfekta fasad på riktigt...

  • nållam

    jag kan föstå hur du känner sitter i samma sitts, jag vill göra allt för mina barn så att de  ska ha det bra men ändå slits jag med att jag älskar min sambo,
    Oavsett när han är taskig ,skriker mm Detta gör han inför barnen eller imot barnen och skulle jag gå imellan så skulle bråket b li större för då tar jag  parti  för barnen och det blåsar upp mer . Jag känner en nervositet när barnen är hemma hos oss så inte de bråkar för mkt så han blir sur, de e hans behov som styr vår familj , och jag känner mig feg att jag inte vågar sätta ner foten. Jag har ju gjort ett uppbrott från barnens pappa för ganska många årsedan och där levde jag under mkt stor psykisk misshandel via glåpord , inga egen saker konton mm kanske inte så mkt till råd men jag kom därifrån men landa i andra :)=

  • PappaEmil

    jag är absolut ingen expert på sånt här, å det här kanske är en gissning långt från hur det egentligen ligger till men det känns som att han tar ut sin ilska, frustration på dig istället för att ta ut den på det som orsakar det här??? kanske har helt fel men kanske är nåt att forska lite i om det går..

    Men för att klargöra också är att jag försvarar inte sånt här beteende jag försöker bara att ge en ny vinkel på det hela Skäms

    Men som sagt jag kan ha helt fel, det här är bara en ide inget mer Skäms

  • Louga

    Jag tror inte att han inser fullt ut vad det är han gör. Han lever i förnekelsen och tror att det är enbart du som gör fel.
    Om jag hade varit du och jag fortfarande älskade denna karl sa skulle jag hjälpa honom inse vad det är han gör som fel och ge honom medel som gör att han kan hantera sin ilska pa ett bättre sett.
    En ide kan vara, om ni har ett utryme i erat hem, sätt upp en boxningspase eller ngt som tal slag och säg at honom när han är lugn att fran och med nu slar du pa denna pase när du blir arg. När du slar mig/kastar saker mot mig sa sarar du mig ohört mycket och det räknas som misshandel som är ett brott. Om han inte haller detta sa far han skaffa ett eget bostad.

  • Louga

    Förklara för honom att du älskar honom men inte kommer att tillata detta beteende längre och om han inte haller vad som han har lovat för ni bli särbo till dess han har kommit pa ett sätt som gör att han far ut sin ilska.
    Han maste börja jobba med sig själv och terapi eller sport eller ngt annat kan hjälpa honom att fa verktyg att hantera sin ilska.
    Du skall absolut inte acceptera att vara ett slagpase bara för att han blir arg pa dig eller barnen. Behöver han ha en slagpase sa maste han skafffa en annan.

Svar på tråden psykisk misshandel. förvirrad( vi har gemensamt barn)