psykisk misshandel. förvirrad( vi har gemensamt barn)
ja o min sambo har levt tillsammans i åtta år och har ett barn på 2 år.
Min sambo har misshandlat mig psykiskt under alla års lopp. Jag har alltid blundat för det och trott att det är jag. I början var jag så "stark" att jag sade ifrån vilket slutade med lite mer fysiska saker. Under våra första år så var det en gång han puttade mig så hååårt in i en buskkant så att jag fick blå märke på både axlar och höfter och fick gå haltande i en vecka där efter. Han har även kastat en video mot mig. Den hamnade på min vad tack o lov och resulterade med ett långt ärr. Detta hände under år 1 och två. I vardagen nu så ser det inte alls så grovt ut fysiskt men känns ändå värt att nämnas kanske, att han en gång gjort sådant. Idagens läge, troligen för att jag ändrat taktik+ att han mår allmänt mycket bättre själv, så har han taggat ner sig rejält under våra "gräl" (han skriker och gormar och jag försöker prata lungt som vanligt tills jag inte orkar mer och säger förlåt i stället) Lyckas inte jag hejda honom under en viss tidpunkt så kastar han saker runt omkring sig. Det som ligger närmast, oftast mina saker dock. Det som han kastar på mig är mer för förnedrings syfte skulle jag tro. känns löjligt men det är: reklampapper, penner typ. Han kan även komma hotande mot mig typ knacka på mig med styvt finger mot mitt huvud. För ett tag sedan så slog han i sönder köks dörren, när vårt barn var hemma.
Det som känns konstigt för mig nu nör jag tänker på detta är att vi i allmänhet har det väldigt bra och en perfekt fasad. Förrutom för dem som går förbi oss och vi har bråkat när han skriker och brer ut sig ute på gatan.
Jag tror nog mer kanske att ajg inte vill att vårt barn ska fförknippa sin pappa med sådant temperament. Jag hatar skrik och hetsiga kroppsrörelser. Jag tror nog faktiskt att jag kanske kan rädda vårt barn syn på sin pappa i just det fallet om jag lämnar honom?
Jag måste kanske även erkänna att ajg idag inte bryr mig om hans agerande för min skull för jag klarar det,? Men äh ja vet snart ingenting. är lite rädd att tiden ska rinna ivääg bara.
Jag älskar min sambo och vill inte lämna honom egentligen men vill ändå göra allt för vårt barn. Jag har "varnat" min sambo innan att jag inte vill veta av något hotfullt skrik i vårt barns närhet men det gick ju inte o hallå
snälla någon här..
en liten kommmentar bara om du läst detta?