Anonym (....) skrev 2011-03-11 15:09:46 följande:
Daniella:ja ska göra medcinsk abort på måndag och ha många tankar,nu döda ja barnet,ja se till att barnets hjärta sluta slå,bara detta bli ja knäpp på,du som jobba på gyn ha du råd att ge mig så ja förstå att jag gör ett rätt beslut..
Tack.
Jag kan inte säga vad som är rätt och fel för dig, för det vet du bara själv innerst inne. Antagligen så har du starka orsaker till att göra aborten, annars skulle du inte ha gjort det valet när det samtidigt känns så jobbigt. Jag tror att du ska tänka på de skäl du har till att göra aborten, fokusera på dem och känn efter innerst inne hur det känns.
Om du känner dig väldigt osäker så gör det inte, jag vet att det inte är det du vill höra, men det är verkligen det bästa råd jag kan ge dig, tänk efter ordentligt. Gör det inte om du inte har tänkt igenom det ordentligt, eller för någon annans skull, för det är du som kommer få ta konsekvenserna om du ångrar dig.
En abort är en tung sak för de flesta, men vissa känner faktiskt en lättnad efteråt också, så det behöver inte bli så, men var beredd på att du kanske mår dåligt psykiskt efteråt. Kroppen tror ju att du har fått ett missfall så man blir oftast väldigt ledsen, kanske får du en känsla av tomhet. Då är det viktigt att du pratar med någon, att du tar hand om dig själv och ser till att du har bra stöd hos andra.
Jag har ju själv gjort en abort innan jag fick mina missfall och jag ångrade den väldigt mycket från början och särskilt när jag fick missfall när vi ville försöka skaffa barn. Nu på senare tid har jag accepterat mitt beslut och faktiskt insett att det var det bästa för mig och min pojkvän då. För om jag hade valt annorlunda skulle mitt liv inte se ut som det gör nu, min pojkvän var inte redo att bli pappa så vem vet om vi ens skulle vara tillsammans. Hade jag valt annorlunda hade jag inte heller kunnat känna en sann glädje åt den graviditeten och jag hade inte haft samma livserfarenhet som jag har nu, jag hade inte kunnat ge mitt barn allt det jag kan nu. Jag hade blivit en otålig, omogen mamma och kanske ensamstående eller så skulle mitt barn ha en pappa som bara längtade bort. Vi hade antagligen fått gå på bidrag och bo i ett område vi inte vill bo i. Nu har vi däremot en stabil situation, vi har mognat och vi vill verkligen. Nu är det rätt för ett barn att födas, det var det inte då, hur jobbigt det än var för mig som sagt att jag aldrig skulle göra abort att ta det beslutet och gå igenom det så gjorde jag det rätta.
Nästan alla kvinnor har någon gång gjort en abort, det brukade jag säga till mina patienter, så prata om det, sök stöd hos din mamma, syster, moster, kollega, vän. Prata med dem nu innan, dela dina tankar, se vad de säger. Du behöver inte gå igenom det ensam, det finns fler med den erfarenheten!
Återigen, är du väldigt osäker så gör det inte förrän du känner dig säker. Vet du att det är det rätta så vet du det innerst inne och de där tankarna du har är helt naturliga att ha innan, för kvinnan är ju trots allt gjord för att föda barn så det är inte konstigt om kroppen och psyket skriker när man ska ta bort det. Jag tror de flesta tänker de där hemska tankarna innan och undrar vad de håller på med, det viktiga är att du pratar om det så du inte lägger en massa skuld på dig själv sedan. Om du inte har någon vän eller familj att prata med så be om ett kuratorssamtal innan aborten!
Ta hand om dig!
