Ogi

Äldre 6 Mar 20:44

12 svar

Hur ska vi göra i dessa situationer?

Vi har en son på 1,5 år som nyligen fått en lillebror och som då slungats in i en trotsperiod som heter duga. Tidigare var han ett väldigt bestämt och envist barn, men ändå harmonisk och glad. Nu har han inget tålamod och får ilskeutbrott flera gånger per dag då han kastar sig på golvet, slår sig i huvudet mot väggar/golv, biter sig själv i händerna, stoppar fingrarna i halsen, skriker hysteriskt så fort något blir minsta lilla fel, kastar det han håller i handen för tillfället etc. Det har varit så i över 2 månader nu...

Jag och min man har flera gånger diskuterat hur vi ska handskas med dels hans utbrott och dels vissa situationer som återkommer gång på gång men vi är inte riktigt eniga om hur vi som föräldrar bör bete oss i dessa situationer. Vad vi är eniga om är att vi vill hålla enad front och att vi inte vill skälla på sonen. Jag skulle vilja få lite utomstående människors synpunkter och kanske tips på 3 situationer som återkommer ganska ofta.

Situation 1: Sonen leker med en ganska ömtålig leksak som inte tål att bli kastad hur som helst. På senare tid har han börjat kasta denna leksak i golvet flera gånger, som om han blir arg på den. Hur ska vi få honom att förstå att man inte får kasta leksaker i golvet eller slå dem mot bord/väggar eftersom de går sönder ifall man gör det?

Situation 2: Lillebror får mat och storebror kommer då på att han också vill ha mat. Han står vid kylskåpet (vi har öppen planlösning mellan vardagsrum, där jag matar lillebror och kök) och rycker i dörren. Jag berättar för honom att han får vänta tills lillebror är klar och då får han ett utbrott, kastar sig på golvet, skriker och slår sig själv. Hur ska jag få honom att förstå att han måste vänta, utan att han tar det som ett "svek"?

Situation 3: Sonen sitter och äter. Så fort han tröttnar på att äta eller om han blir irriterad över något totalt osynligt för oss föräldrar (vi fattar alltså inte varför han plötsligt blir arg) så tar han tallriken och kastar iväg den med mat och allt, alternativt att han tar mat från tallriken och kastar iväg den. Hur ska vi få stopp på detta beteende?

MalinEddie

Äldre 6 Mar 20:48

#1

Varför kan inte storebror äta samtidigt som lillebror?

Rockan

Äldre 6 Mar 20:54

#2

Han är i ärlighetens namn alldeles för liten för att kunna förstå något av det du hoppas på, vid 1,5 har barn fortfarande ingen impulskontroll & väldigt begränsat konsekvenstänkande.

Han kan inte förstå "i förväg" att en leksak kan gå sönder för att han är för hårdhänt med den. Det lättaste är att bara ta bort den när han gör så & avleda med något annat. Gällande matsituationerna så kanske ni kan försöka jobba förebyggande, i alla fall gällande att han vill äta när lillebror gör det. Det är samma sak där, han är för liten för att förstå att han måste vänta. Ha en bit frukt eller liknande till hands som han kan få. När han kastar tallriken skulle jag säga att ett tips är att lugnt konstatera att "Jaha, var du färdig nu?".

rockabillan.blogg.se

MalinEddie

Äldre 6 Mar 20:56

#3

Rockan skrev 2011-03-06 20:54:12 följande:

Han är i ärlighetens namn alldeles för liten för att kunna förstå något av det du hoppas på, vid 1,5 har barn fortfarande ingen impulskontroll & väldigt begränsat konsekvenstänkande.

Han kan inte förstå "i förväg" att en leksak kan gå sönder för att han är för hårdhänt med den. Det lättaste är att bara ta bort den när han gör så & avleda med något annat. Gällande matsituationerna så kanske ni kan försöka jobba förebyggande, i alla fall gällande att han vill äta när lillebror gör det. Det är samma sak där, han är för liten för att förstå att han måste vänta. Ha en bit frukt eller liknande till hands som han kan få. När han kastar tallriken skulle jag säga att ett tips är att lugnt konstatera att "Jaha, var du färdig nu?".

Håller med dig helt!

Ogi

Äldre 6 Mar 21:12

#4

MalinEddie skrev 2011-03-06 20:48:05 följande:

Varför kan inte storebror äta samtidigt som lillebror?

Det kan han, men frågar man innan så vill han oftast inte ha. Ofta vill han inte ens ha maten han ber om i ovan beskrivna situation. Det verkar mer vara så att han vill att jag ska komma till honom istället för att sitta med lillebror.

Rockan skrev 2011-03-06 20:54:12 följande:

Han är i ärlighetens namn alldeles för liten för att kunna förstå något av det du hoppas på, vid 1,5 har barn fortfarande ingen impulskontroll & väldigt begränsat konsekvenstänkande.

Han kan inte förstå "i förväg" att en leksak kan gå sönder för att han är för hårdhänt med den. Det lättaste är att bara ta bort den när han gör så & avleda med något annat. Gällande matsituationerna så kanske ni kan försöka jobba förebyggande, i alla fall gällande att han vill äta när lillebror gör det. Det är samma sak där, han är för liten för att förstå att han måste vänta. Ha en bit frukt eller liknande till hands som han kan få. När han kastar tallriken skulle jag säga att ett tips är att lugnt konstatera att "Jaha, var du färdig nu?".

Tack för dina åsikter och tips! Vi kanske förväntar oss för mycket av honom i den åldern... Vi glömmer ibland bort hur liten han egentligen är. Men det är så svårt, när man ser honom göra saker som han vet är fel bara för att testa oss och få uppmärksamhet. Då tänker jag automatiskt att han förstår annat också. Som när han sätter på spisen/ugnen och vi säger att han inte får det - då skrattar han bara åt oss, tittar oss i ögonen med finurlig blick och fortsätter. Det sker ofta i samband med att man gör något annat - till exempel tar hand om lillebror.

Det här med att ta bort leksaken är just det som jag förespråkar, men min man menar att vi då förstärker den negativa känslan han har när han blir arg på leksaken och att vi inte hjälper honom alls på det sättet. Han vill istället att vi avleder honom - men hjälper det i längden (inte bara för stunden)?

När börjar barn förstå att det finns konsekvenser?

mithrandil

Äldre 6 Mar 21:35

#5

Missförstå mig inte nu, men ni kanske skulle kunna ge storebror mer uppmärksamhet?
Det är jobbigt att få ett småsyskon, att behöva dela uppmärksamhet.
Nu vet jag ju inte hur er vardag ser ut men jag tycker mer det låter som om han gör allt det här för att få mer uppmärksamhet och bli sedd.

vår son som snart blir 2år har också sådana där perioder. Oftast infaller de om lillasyster (8mån) är/varit sjuk och man då fått bära henne mycket. Då gör han plötsligt precis allt han inte får. Jag vet att han ibland gör saker för han tycker att det är "bättre att få skäll, än att inte få någon uppmärksamhet alls". Man kanske ger barnet jättemycket uppmärksamhet, men ändå vill och behöver det kanske ha mer?

Alexander 2009-03-11 -♥- Amanda 2010-06-23

Ogi

Äldre 6 Mar 21:57

#6

mithrandil skrev 2011-03-06 21:35:11 följande:

Missförstå mig inte nu, men ni kanske skulle kunna ge storebror mer uppmärksamhet?
Det är jobbigt att få ett småsyskon, att behöva dela uppmärksamhet.
Nu vet jag ju inte hur er vardag ser ut men jag tycker mer det låter som om han gör allt det här för att få mer uppmärksamhet och bli sedd.

vår son som snart blir 2år har också sådana där perioder. Oftast infaller de om lillasyster (8mån) är/varit sjuk och man då fått bära henne mycket. Då gör han plötsligt precis allt han inte får. Jag vet att han ibland gör saker för han tycker att det är "bättre att få skäll, än att inte få någon uppmärksamhet alls". Man kanske ger barnet jättemycket uppmärksamhet, men ändå vill och behöver det kanske ha mer?

Tack för input och för att du delar med dig! Vi är väl medvetna om att det är jobbigt att få småsyskon och vi gör vårt bästa för att ge storebror så mycket uppmärksamhet som möjligt. Vi försöker göra saker med honom på tu man hand också (alltså att vi delar på oss ibland och gör något med bara honom). Lillebror sover ganska mycket, så då umgås vi med storebror men så fort lillen vaknar så börjar det bara spåra ur här hemma :( Det kanske är vi som gör fel, kanske är jag för trött för att ge honom det lilla extra, jag vet inte... Vi har varit sjuka allihopa väldigt mycket de senaste 2 månaderna och det har säkert tärt på storebror också. Vi är alla trötta och utmattade. Vill bara inte hamna i en negativ spiral - därav tråden och förfrågningen om tips.

Ska försöka "börja om" denna veckan, försöka lägga allt som hänt på hyllan och se på allt med nya ögon. Kanske kan vi optimera tiden med storebror på något sätt som får honom att känna sig mer sedd... Har upptäckt att han ibland blir mindre ilsken ifall han får hjälpa till mycket med lillebror. Det kanske är en början i alla fall.

mithrandil

Äldre 6 Mar 22:06

#7

Ogi skrev 2011-03-06 21:57:25 följande:

Tack för input och för att du delar med dig! Vi är väl medvetna om att det är jobbigt att få småsyskon och vi gör vårt bästa för att ge storebror så mycket uppmärksamhet som möjligt. Vi försöker göra saker med honom på tu man hand också (alltså att vi delar på oss ibland och gör något med bara honom). Lillebror sover ganska mycket, så då umgås vi med storebror men så fort lillen vaknar så börjar det bara spåra ur här hemma :( Det kanske är vi som gör fel, kanske är jag för trött för att ge honom det lilla extra, jag vet inte... Vi har varit sjuka allihopa väldigt mycket de senaste 2 månaderna och det har säkert tärt på storebror också. Vi är alla trötta och utmattade. Vill bara inte hamna i en negativ spiral - därav tråden och förfrågningen om tips.

Ska försöka "börja om" denna veckan, försöka lägga allt som hänt på hyllan och se på allt med nya ögon. Kanske kan vi optimera tiden med storebror på något sätt som får honom att känna sig mer sedd... Har upptäckt att han ibland blir mindre ilsken ifall han får hjälpa till mycket med lillebror. Det kanske är en början i alla fall.

Ja det är verkligen jättesvårt.
vet inte hur gammal lillebror är, men under vår första tid, när lillasyster nyfödd upptill ett par mån så hjälpte det oss enormt att storebror var med när vi gjorde saker. Bytte vi blöja stod han på en stol brevid skötbordet och gav mig tvättlappar. skulle vi mata så satt vi alla tillsammans i soffan och jag brukade kalla det för "storebrors fruktstund". Jag brukade låtsas som om lillasyster busade med honom, prata om hur mycket hon tyckte om sin storebror och hur häftig hon tyckte att han var. Jag märkte faktiskt stor skillnad. efter ett tag så blev han väldigt förtjust i sin syster och den här första avundssjukan försvann. delaktighet tror jag är oerhört viktigt för att få det att fungera.

sen dyker den såklart fortfarande upp, hela tiden. Enklaste sättet för oss att se att han har en period av svartsjuka är att han då börjar trotsa på ett helt annat sätt än vanligt. då får man hitta nya lösningar.
Vi har precis gått igenom en sån period nu när hans syster precis varit sjuk i 2 veckor och jag burit henne konstant. Tillslut var han så förstörd av detta att jag helt enkelt fick lägga ner henne skrikandes på golvet för att bära även honom lite då och då, eller avbryta hennes måltid för att hjälpa honom med nånting. han kräver inte mycket och gradvis blir det bättre.

Det sämsta man kan göra är att ALLTID låta den "stora" vänta för att man gör annat med den lilla. Även våra stora är ju fortfarande supersmå. ibland kanske man behöver prioritera den stora lite mer än vad man gör.
Jag vet hur lätt det blir att man ser storebror som stor, men det är de ju verklgien inte. de är fortfarande bebisar själva.

Alexander 2009-03-11 -♥- Amanda 2010-06-23

Ogi

Äldre 6 Mar 22:16

#8

mithrandil skrev 2011-03-06 22:06:12 följande:

Ja det är verkligen jättesvårt.
vet inte hur gammal lillebror är, men under vår första tid, när lillasyster nyfödd upptill ett par mån så hjälpte det oss enormt att storebror var med när vi gjorde saker. Bytte vi blöja stod han på en stol brevid skötbordet och gav mig tvättlappar. skulle vi mata så satt vi alla tillsammans i soffan och jag brukade kalla det för "storebrors fruktstund". Jag brukade låtsas som om lillasyster busade med honom, prata om hur mycket hon tyckte om sin storebror och hur häftig hon tyckte att han var. Jag märkte faktiskt stor skillnad. efter ett tag så blev han väldigt förtjust i sin syster och den här första avundssjukan försvann. delaktighet tror jag är oerhört viktigt för att få det att fungera.

sen dyker den såklart fortfarande upp, hela tiden. Enklaste sättet för oss att se att han har en period av svartsjuka är att han då börjar trotsa på ett helt annat sätt än vanligt. då får man hitta nya lösningar.
Vi har precis gått igenom en sån period nu när hans syster precis varit sjuk i 2 veckor och jag burit henne konstant. Tillslut var han så förstörd av detta att jag helt enkelt fick lägga ner henne skrikandes på golvet för att bära även honom lite då och då, eller avbryta hennes måltid för att hjälpa honom med nånting. han kräver inte mycket och gradvis blir det bättre.

Det sämsta man kan göra är att ALLTID låta den "stora" vänta för att man gör annat med den lilla. Även våra stora är ju fortfarande supersmå. ibland kanske man behöver prioritera den stora lite mer än vad man gör.
Jag vet hur lätt det blir att man ser storebror som stor, men det är de ju verklgien inte. de är fortfarande bebisar själva.

Lillebror är 2 månader nu - storebror 20. Jag ska definitivt testa allt det du skriver om! Han är redan nu väldigt intresserad av lillebror, ska pyssla om honom, ge nappen, snutten, dela med sig av sin mat etc. Och det är ju en väldigt bra utgångspunkt... Tack för lite nya infallsvinklar :)

Känner förresten igen dig, tror vi har "träffats" i en annan tråd för väldigt länge sen. Kanske en BF-tråd för 2009 eller liknande större tråd.

Rockan

Äldre 6 Mar 22:18

#9

Ogi skrev 2011-03-06 21:12:59 följande:

Det kan han, men frågar man innan så vill han oftast inte ha. Ofta vill han inte ens ha maten han ber om i ovan beskrivna situation. Det verkar mer vara så att han vill att jag ska komma till honom istället för att sitta med lillebror.

Rockan skrev 2011-03-06 20:54:12 följande:

Han är i ärlighetens namn alldeles för liten för att kunna förstå något av det du hoppas på, vid 1,5 har barn fortfarande ingen impulskontroll & väldigt begränsat konsekvenstänkande.

Han kan inte förstå "i förväg" att en leksak kan gå sönder för att han är för hårdhänt med den. Det lättaste är att bara ta bort den när han gör så & avleda med något annat. Gällande matsituationerna så kanske ni kan försöka jobba förebyggande, i alla fall gällande att han vill äta när lillebror gör det. Det är samma sak där, han är för liten för att förstå att han måste vänta. Ha en bit frukt eller liknande till hands som han kan få. När han kastar tallriken skulle jag säga att ett tips är att lugnt konstatera att "Jaha, var du färdig nu?".

Tack för dina åsikter och tips! Vi kanske förväntar oss för mycket av honom i den åldern... Vi glömmer ibland bort hur liten han egentligen är. Men det är så svårt, när man ser honom göra saker som han vet är fel bara för att testa oss och få uppmärksamhet. Då tänker jag automatiskt att han förstår annat också. Som när han sätter på spisen/ugnen och vi säger att han inte får det - då skrattar han bara åt oss, tittar oss i ögonen med finurlig blick och fortsätter. Det sker ofta i samband med att man gör något annat - till exempel tar hand om lillebror.

Det här med att ta bort leksaken är just det som jag förespråkar, men min man menar att vi då förstärker den negativa känslan han har när han blir arg på leksaken och att vi inte hjälper honom alls på det sättet. Han vill istället att vi avleder honom - men hjälper det i längden (inte bara för stunden)?

När börjar barn förstå att det finns konsekvenser?

Även om han vet att han inte får göra något så kan han inte hindra sig ifall impulsen kommer, det går inte att hoppas på att ett barn i den åldern ska kunna sluta göra något bara för att man säger till dem. Istället får man se till att de slutar, genom att plocka bort, avleda, osv. Impulskontrollen börjar utvecklas så smått runt två-års åldern. (Men den är inte helt färdigutvecklad förrens runt 25, kan vara värt att minnas när tonåren börjat

) Jag tycker det enklaste är att både ta bort saker som risker att gå sönder & att samtidigt avleda, om det räcker att avleda så gör bara det, det är inte fel i längden.

En 1,5-åring förstår generellt direkta konsekvenser, alltså av typen "Nu blev det blött för att jag hällde ut vattnet", de kan dock inte alltid förutse konsekvensen ännu, alltså tänka det omvända: "Om jag häller ut vattnet blir det blött", & de kan heller inte koppla ihop att något som hände igår kommer att hända även idag av samma handling. Förutseendet kan börja utvecklas kring den åldern men det är en lång process.

Och han gör inte saker för att testa er, han gör det bara för att han kan & vill.
Det är inte trots i den åldern, det är egen vilja.

rockabillan.blogg.se

mithrandil

Äldre 6 Mar 22:29

#10

Ogi skrev 2011-03-06 22:16:43 följande:

Lillebror är 2 månader nu - storebror 20. Jag ska definitivt testa allt det du skriver om! Han är redan nu väldigt intresserad av lillebror, ska pyssla om honom, ge nappen, snutten, dela med sig av sin mat etc. Och det är ju en väldigt bra utgångspunkt... Tack för lite nya infallsvinklar :)

Känner förresten igen dig, tror vi har "träffats" i en annan tråd för väldigt länge sen. Kanske en BF-tråd för 2009 eller liknande större tråd.

Jag känner igen dig också men kan inte alls placera vart ifrån.
Jag fick ju min son i mars 09 så vet i tusan om det var någon bf tråd eftersom er son är yngre. Men nånstans är det, kan bara inte komma på vart.

Kanske inför syskon?

Alexander 2009-03-11 -♥- Amanda 2010-06-23

Ogi

Äldre 11 Mar 14:41

#11

mithrandil skrev 2011-03-06 22:29:26 följande:

Jag känner igen dig också men kan inte alls placera vart ifrån.
Jag fick ju min son i mars 09 så vet i tusan om det var någon bf tråd eftersom er son är yngre. Men nånstans är det, kan bara inte komma på vart.

Kanske inför syskon?

Om du bor i Malmötrakten var det nog en Malmömammatråd om jag minns rätt, vilket jag sällan gör :D

Tack för tips och synpunkter! Denna veckan har varit betydligt bättre än förra.

Orättvist

Äldre 11 Mar 14:51

#12

Rockan skrev 2011-03-06 20:54:12 följande:

Han är i ärlighetens namn alldeles för liten för att kunna förstå något av det du hoppas på, vid 1,5 har barn fortfarande ingen impulskontroll & väldigt begränsat konsekvenstänkande.

Han kan inte förstå "i förväg" att en leksak kan gå sönder för att han är för hårdhänt med den. Det lättaste är att bara ta bort den när han gör så & avleda med något annat. Gällande matsituationerna så kanske ni kan försöka jobba förebyggande, i alla fall gällande att han vill äta när lillebror gör det. Det är samma sak där, han är för liten för att förstå att han måste vänta. Ha en bit frukt eller liknande till hands som han kan få. När han kastar tallriken skulle jag säga att ett tips är att lugnt konstatera att "Jaha, var du färdig nu?".

Hur ska vi göra i dessa situationer?

INNEHÅLL