Hej!
Det låter som om du har en ganska svår situation bakom dig. Dels har pappan till din dotter avlidit och dels har du fått veta att det finns ytterligare ett barn. Du skrev inte om du levde ihop med pappan när han dog, men helt klart kände du inte till hans tidigare son.
Vare sig ni levde ihop eller inte utgår jag ifrån att dotterns förlust av sin pappa har påverkat henne på olika sätt. Något som det förstås är viktigt att prata mycket om och stötta henne i.
När det gäller den "nyupptäckte" sonen är jag säker på att det väckt mycket känslor hos dig. Kanske känslor av svek, kanske otrohet , kanske något annat. Dessa känslor blir ju också avgörande för hur du ska hantera relationen till sonen och sonens mamma. Om du hittar ett bra sätt att göra detta på så finns det ingenting som säger att du inte kan berätta för din dotter att hon har en halvbror. Hon känner ju inte på samma sätt som du.
Nästa steg är förstås att låta barnen träffas och hitta en bra nivå som passar både dig och sonens mamma.
Så slutsatsen är att det är mer dina känslor och reaktioner som bestämmer i vilken takt du ska berätta det här för din dotter- Gör du det på ett sätt som känns lagom för dig så kommer det att bli bra för henne.
Det enda du inte ska göra är att förtiga det helt. Det kommer hon inte att tacka dig för som vuxen.
Så lycka till med timingen!
Med vänlig hälsning
Margit