Klagar du på "slöa män"? Ge då fan i att "curla" dina barn och ta ditt ansvar!

Ingen som tycker annorlunda än vad jag gör? Det var en ovanligt lättdebatterad tråd för att vara FL, haha.

Konstigt egentligen att de flesta håller med TS. I verkligheten ser det ju så annorlunda ut. Vet bara hur kvinnor behandlar oss pappor. Vi ses som barnpassare och mindre vetande. Ex, frugan jobbar nu och jag är hemma. Bytte när barnet var 9 månader. Första fråga mamman fick på jobbet av sina kvinnliga kollegor var: Men, vem tar hand om barnet nu då? De vet vem jag är och de vet att vi är gifta. 
Ex, Mamman skulle på fest och sova över för att det är smidigare och roligare. Frågan som då dyker upp. Men klarar sig lillan ensam hemma då?
Ex, Mamman var föräldraledig, skulle gå på afterwork ett par timmar, UTAN barnet. Då undrar de var barnet är? Ärligt talat mammor och kvinnor, vad f-n tror ni egentligen om oss pappor?

Men när jag åker bort då är det minsann inga sådana dumma frågor. Kvinnor och mammor, skärpning i attityden, tack. Hänger ihop med det TS skrev och därav förstår jag inte att det inte finns någon som tycker annorlunda. Eller tycker ni en sak men gör en annan? Troligen är det så. 

Jag håller faktiskt med dig. Vi kvinnor behandlar män som om de vore aliens eller mindre vetande många gånger. Jag känner igen exemplen du ger, de är nog ganska talande.
Det är synd och skam att vi räknar så iskallt med att män inte kan saker och inte är lika kompetenta vad det gäller hem och hushåll att vi faktiskt ifrågasätter såna saker.. Men det hänger ju också ihop med att vi curlar våra barn och då särskilt killar kommer undan med att inte behöva städa, laga mat, diska, ta hand om syskon etc, (såvitt jag sett) det är liksom naturligt att killar och män "inte kan" det, vilket är rent ut sagt sorgligt.

Själv har jag en sambo som faktiskt både kan, vill och fixar det mesta utan anmodan. Men det beror på att han sett på nära håll hur en curlad man betett sig mot hans mamma i åratal. Han svor att aldrig göra så för att all hans mammas tid försvann till att göra små skitsaker som mannen lätt hade kunnat göra själv, från att hämta kaffe till tv:n till att lägga fram kläder till nästa dag och planera maten.
Min sambo fick också göra en massa åt den här mannen, och han blev mer och mer arg. Inte för att han fick göra saker åt någon annan, men för att de få gånger som mamman bad om hjälp av mannen, så fick hon stadigt nej jag orkar inte eller "det där är ni fruntimmer bäst på" till svar. Jag hade också blivit förbannad innan slutet.

Min inställning är att om man ger barnen chansen att göra saker, inte allt, men mer och mer allt efter hur gamla de är, så ger man dem också självförtroende, och det blir mer tid för roliga saker inom familjen. Men en annan effekt skulle ju också vara att det blev mer naturligt att lämna över ansvaret även i vuxen ålder, och ingen skulle ifrågasätta att barnen var med pappa eller att huset storstädats och det var mannen i huset som gjort denna insats.. Det skulle liksom vara självklart i stället för att nästan snudda vid "bögvarning" att en man vill ha rent och fräscht runt sig.
Det kanske är en dröm, men jag tror att fler delar den, både kvinnor och män. Men den kommer knappast att slå in så länge vi lindar in våra barn i bomull och servar dem med allt. Låt dem göra misstag, låt dem lära sig att ta ansvar och låt dem inse vilken tillfredsställelse det kan vara att göra något på eget initiativ och få beröm för det. Det är i alla fall ett steg i rätt riktning!

Har bara läst trådstarten.

Jag brukar ge barnen små "jobb" och det tycker dom är bara kul, tex att byta handdukar på toaletten, ställa in toarullar i skåpet, torka bordet. Ja iaf tjejen på 4 år. Lillkillen på 2 år har än bara kastat sin blöja i soporna samt de smutsiga kläderna i tvätten.
Men jag känner mig inspirerad att ge dom fler små "jobb" och uppdrag, för barnen blir så glada och tycker att det är så roligt att hjälpa till :)

Tänk om det vore så enkelt. Jag är under inga omständigheter curlad utan skötte hela markservicen hemma från det jag var 12 år och jag är den som helst lägger mig på soffan och låter maken ta hand om hushllet. Han däremot är extremt curlad och är inte den som ligger på soffan.

Klart att det inte gäller ALLA, men på det stora hela så tror jag att befolkningen skulle ha många fler som tog ansvar om man inte klemade bort barnen på de vis man faktiskt gör i många familjer. Det är inte så ovanligt att barn och ungdomar inte har en aning om att spelet de just spillt Cola på kostade 700 kr, de har nämligen inte betalt det. Eller att i andra familjer så har barnen arbetsuppgifter som ska göras varje vecka eller dag, som att städa något utrymme, plocka i och ur diskmaskinen, laga mat en eller flera dagar eller sköta om husdjuren etc.
Det är inte så självklart för alla att man hjälps åt. Och det är den problematiken jag "vill åt". Sen är det klart att när man inte curlats så kanske man tröttnar på att ta ansvar och vara duktig, medan den som curlats kanske känner sig kvävd av all omtanke och vill bli självständig eller liknande. Sånt händer ju också. Ingen är den andre lik..

Speciellt pojkar skriver du? Så flickor brukar födas med golvmoppen i handen? Allvarligt, inte sitter städgenen i könet heller!

Jag gjorde inget hemma... bäddade inte ens sängen! hade aldrig tvättat när jag flyttade hemmifrån, aldrig diskat osv... men mina föräldrar gjorde det hela tiden och eftersom jag var van vid att ha det rent och fint hemma så ville jag förståss ha det fint i mitt egna boende också. Därför städade jag och diskade då. Samma sak var det för min sambo.

Jag är inte emot att lära barnen ta ansvar för hemmet, tvärtom. Men jag tror att barnen automatiskt lär sig om man själv föregår med gott exempel.

Kan stolt säga att jag med glädje lämnar mina barn med sin pappa när jag ska träna eller göra något annat. Och det har jag gjort även fast jag ammar. Jag litar till hundra procent på honom att han löser allt när jag är iväg...förutom amning då. Våra barn är vårt gemensamma ansvar. Jag skulle aldrig i hela mitt liv få för mig att skaffa barn med en man som inte kan/vill ta hand om sina egna barn. Eller som inte kunde tvätta, laga mat eller städa. En man som inte kan sånt känns väldigt omodern och osexig i mina ögon.

Ibland får jag frågan också: men kan du ge dig iväg utan barnet? Då svarar jag bara: Ja, de har ju en pappa.

Har det med personlighet eller när börjar barn bli motstridiga till att hjälpa till, min son springer efter mig hela dagarna och bara väntar på att få göra saker, lite som en bordercollie.=)

Otroligt att alla är så överens. Var är alla på forumet? Har de helt missat tråden? För det är ju helt klart mot verklighetens norm.

Hahaha ja det lät ju praktiskt :D Var glad så länge det varar, om det håller livet ut så är han unik!

Jag måste faktiskt hålla med, jag är förvånad över att så få har reagerat MOT det jag tycker det måste vara någon form av rekord :D

Här hemma är det mannen som "curlar" barnen.. Jag påminner honom ofta om att vår dotter faktiskt KAN en hel del om man bara låter henne. 

Vad gäller mammor som inte "litar" på sina män.. Det är helt sjukt tycker jag. Jag har jobbat sedan våra barn var spädisar. Jag frilansar och tog jobb tidigt för att det är omöjligt för mig att ta en paus i min karriär för då finns kanske inte jobben kvar då jag kommer tillbaka Det har varit jättebra för hela vår familj. Våra barn är lika pappiga som mammiga. 

Har svårt att se att TS kan få annat än medhåll. Allt annat är ju medeltida.. 

Sexistiskt dravel. Tänk på vad ni säger..

...or else what? Varför ska vi tänka på vad vi säger när det vi säger faktiskt stämmer väldigt ofta?

håller med dig TS, min son ska minsann inte vara slö som sin far:) En tanke som slig mig härom dagen: jag har alllldrig hört en kvinna gnälla "han bara tjatar o kräver hela tiden" om hushållet. vanligast är ju att kvinnan gnäller "han gör aldrig..." o mannen gnäller "hon bara tjatar o kräver..." sällan tvärtom.