Mkt intressant artikel: "En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka"

Jag tror personligen att all den press som läggs på barn och unga idag är en del av varför unga mår sämre... Man ska vara så duktig och prestera hela tiden

Stora barngrupper är självklart inte bra, men ett debattinlägg från Annika Dahström ger jag inget för, hon läser ju forskningsrapporter som fan läser bibeln

Hej Avocado. jag skrev inte att det var positivt att utskrivningen av psykopharmaka har ökat. Jag anser det positivt att ungas psykiska välmående tas på allvar - vilket det inte gjordes förr. Om jag ser på mina föräldra och mina farföräldrars generation så mådde de jätedåligt men fick aldrig någon hjälp.

Jag tror att det är valångest och identitetssökande som ger illamåendet.

Du förväntas vilja bli Madonna eller Carolina Klüft eller Bill Gates eller åtminstone överläkare, och i välmenande sosseanda basuneras det även ut att alla KAN bli det, vilket aldrig kommer att vara sant under några förutsättningar överhuvudtaget.

Du förväntas plugga eller jobba utomlands en del av livet fast många tycker det är asjobbigt att lämna konpisar och familj, du hjärntvättas till att hänga med i prylracet och dessutom ska du raka könet dagligen om du ska duga.

Det skulle troligtvis ge mindre valångest för många att veta att "pappa var skomakare och det ska jag också bli". Då vet man vem man är, kan få mer draghjälp av sin närmaste omgivning och möter mindre motstånd på sin väg mot målet.

Kravet på utseende var inte lika groteskt fånigt förr heller, titta bara på Marilyn Monroes mått och vikt.

Annica Dahlström är ju starkt kritiserad bl a för sitt sätt att använda, vrida och vända forskningsresultat till sin fördel och att rent krasst inte ha belägg för sina resultat. Bara det faktum att hon i artikeln får det att låta som att det finns forskningbevis för stora skillnader i mäns och kvinnors hjärnor (det finns belägg för vissa små skillnader) och att detta skulle bevisa att kvinnor är mer lämpliga att ta hand om barn är ett utryck för det. Också okunskapen om hur familjelivet sett ut under vår närmsta historia, vad gäller omsorg om barnen - att de varit moderns angelägenhet är en sanning med modifikation i det småborgeliga samhället och det gamla bondesamhället. Att barn tas om hand av andra än modern i mycket störerre utsträckning nu än för t ex 50 elelr 100 år sedan är en sanning med modifikation.
Så, nej, jag tycker inte artikeln är särskilt intressant eller bra. Det finns andra sätt att angripa ökd ohälsa hos barn än att komma med skruvade forskningsresultat,  grova generaliseringar och eget hitte-på.

Självklart behövs också en diskussion om förskolan för de minsta barnen (särskilt dem, men öht också), kring alltför stora barngrupper, undermåliga lokaler och för lite och outbildad personal. Det är självklart riskfaktorer för barns ohälsa. Men inte på det monumentala sätt som Dahlström försöker få det till.

Ja vad ska man säga, det räcker egentligen med att läsa Annica Dahlströms namn för att artikeln helt ska tappa sin trovärdighet. Har inte mycket till övers för denna kvinna, allra helst sen hon skrev att pappor är farliga för sina barn och att de inte under några omständigheter bör få ta hand om ett spädbarn. Hon har ju helt snedvridna åsikter och vrider och vänder på precis allt för att hitta något att försöka styrka dem med!

Det klart att det finns en viss poäng i det hon skriver, men jag tycker det är synd att hon ska förstöra en så viktig diskussion med en massa skit. Hon förlöjligar ju alla som faktiskt försöker skapa en seriös diskussion kring familjepolitikens brister och att kvaliteten på förskolorna måste stärkas!

Att psykisk ohälsa har ökat bland barn och unga kan säkert till viss del bero på den försämrade barnomsorgen, men det finns ju inga sådana bevisade samband (ännu) och jag tror ju att frågan är betydligt mer komplex än så. Jag tror att barnomsorgen bara är en liten del av förklaringen. Hela samhällsstrukturen har förändrats radikalt de senaste decennierna och utan att snurra in mig djupare i en sådan diskussion så tror jag att vår förändrade syn på vad som egentligen är viktigt här i livet förmodligen har en avgörande betydelse för den här ökningen. Vi är så stressade och har sådant fokus på allt utanför att det innanför hamnar i glömska...