Mkt intressant artikel: "En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka"

Intressant. Håller med om en del men inte om allt. Även om jag personligen tror att barn mår dåligt av att tillbringa sin barndom i stora barngrupper och en massa olika vuxna hela tiden (vikarier vikarier!), så vet jag naturligtvis inte. Jag har inte sett några bevis på saken, utan svenska barns ökande psykiska problem kan lika väl bero på alla skilsmässor eller miljögifter. Vad vet jag?

Här är en replik till artikeln: 
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.586346-losryckta-pastaenden-om-barns-psykiska-halsa

Fast det är ett faktum att det psykiska illamåendet ökat bland barn och ungdomar. Vad tror du det beror på?

Jag är själv 40 år och började på dagis vid 4 (fyra) månaders ålder. Hur vanligt det var vet jag inte men det är näppeligen något nytt att barn börjar på dagis vid 1 års ålder. Mina barn, som är 90-talister, började också vid 1 års ålder liksom alla dera kompisar.

Det som har hänt de senaste 10 åren på dagisfronten är större barngrupper och rent allmänt (är min privata känsla) en större osäkerhet bland föräldrarna - "gör jag rätt?" "är barnet sjukt?" etc etc. Det räcker att läsa här på FL för att inse att många inte ens kan läsa av ett gravtest utan att bli nervösa och undra om de gör rätt...

Precis vad jag tänkte (jag är 41 år och började hos dagmamma när jag var 6 månader och på dagis ett år senare). Om barn är så känsliga just vid 1 år kanske vi ska återgå till 6 månaders föräldraledighet Det är ju faktiskt mycket som blivit bättre de senaste 20 (?) åren. Jag har även en känsla av att de flesta barn har kortare dagar på dagis nu, på 80-talet (när min mamma jobbade på dagis) har jag för mig att det var väldigt vanligt att barn var kvar till stängningsdags kl.18.30, det är ju mycket ovanligt nu.

Så det som blivit sämre är väl barngruppernas storlek, och personaltätheten.

Till Avocado,
Nej det är inte ett faktum att det spykiska välmåendet har försämrats. Det är ett faktum att det nu för tiden uppmärksammas och behandlas i högre utsträckning vilket väl är positivt.

Är det något man har kommit fram till också på senare år är att hjärnan är ännu mer komplicerad än vad man tror. Bland annat är inte hjärnan något som bara är. Den förändras när den lär sig något nytt, nya banor och ger upphov till nya sätt att fungera.

www.learninginfo.org/neuroplasticity.htm

Annika Dahlström fortsätter att tala om en hjärna som är rigid. Hon kanske borde återgå till att vara den pensionär hon är eftersom hon inte verkar orka läsa in sig på nyare forskning.

Jag ska ärligt säga att jag förlorar intresset för en artikel när dom påstår att mamman har den största rollen i barnets liv tills dom är 3 år. Min dotter har aldrig tytt sig lika bra till mig som till min man, men hur funkar det då vetenskapen säger något annat??

Jag håller med om att det inte går att säga att kvinnor och män är likadana, för det är vi inte

Kanske visar det sig när mina barn blir större, att dom mått dåligt av att sättas på dagis på tidigt som runt året, men nu är mina barn trygga barn. Min lilla gråter sällan när jag lämnar henne och den store säger knappt hej då

En sån här artikel är skrämmande, att på något sätt ge föräldrar dåligt samvete för att man måste tjäna pengar..usch så dåligt

www.dn.se/nyheter/sverige/okad-psykisk-ohalsa-oroar

www.folkhalsoguiden.se/upload/Psykisk%20Hälsa/Psykisk%20ohälsa%20hos%20unga.pdf