Flytta hemifrån som 15/16 åring?

Allt ni skriver det låter så bekant för mig. Jag som mamma hör det hela tiden från min son som är 15 år. Men det olika fall till fall. Jag har försökt att vara en bra mamma, själv hade det inte lätt när jag var in hans ålder och mitt land man fick stryk från sina föräldrar när man skötte sig inte bra. Och då handlade om bara små saker, som till exempel glömma en bok hemma, eller om man hade inte tofflorna på,. Mitt barn hottar mig tror jag, han skriker på mig, vill slå mig, säger så mycket sårande ord att jag känner att mitt hjärta spräcker. Det gör jätte ont. allt handla om det data och den jävla online spel. Han kan sitta timmar efter timmar utan att han märker hur mycket han har suttit där. Han ska börja på gymnasiet. Han säger att han vill blir datorprogrammering eller något liknande. Det är inte jag som har satt krav på honom utan att han vet att teknisk linjen är tuff. det sa han själv, men han vill inte höga sina betyg och så fort man säger någonting till honom, då är jag som har fel och är elak. Han hjälper ingenting hemma om inte tjafsa på honom eller om det blir bråk. eller om man tar data ifrån honom. Då är när man blir aggressiv. hans syster som är 7 år gråter och mår dålig på grund att allt bråk. Jag orkar helt enkel inte mer. Visst jag som mamma vill det bästa för han, jag älskar mitt barn. Men han vill flytta hemifrån, Han säger att jag bestämmer inte över han. och att han trött på oss, han känner som en slav, och jag begriper inte vad är det jag har gjort? jag förstår att man vill bestämma som person, att man tycker att föräldrarna är dumma och att der finns de som inte bryr sig om sina barn. Men i mitt fall skulle göra allt så att han inser vad han gör. Gränser måste finnas, vi som föräldrar måste uppfostra. vi kan inte bara säga ja till allt och tillåta allt så att sina barn är alltid nöjda. Jag mår jätte dålig och vet inte vilken väg ska jag ta. så det är inte bara ni ungdomar som har det jobbigt. Man kämpar hela livet för sina barn och när ni inser att vi kräver någonting från er.

Då är vi föräldrar som inte duger. Livet ute är tyvärr inte så, vill han flytta hemifrån måste han nu eller senare skaffa jobb, då måste han ha ansvar, annars kommer inget jobb att fungera heller. Han måste ha koll på pengar, tvätta, laga mat, betala, orkar med cheferna, kollegor, allt möjligt så vad är det verkligen, ni kallar sätta krav? själv tycker att bo själv är mer krävande än något annat. Men i mitt fall han få bestämma själv. kanske då kommer han att uppskatta allt han hade, och vara lite mera omtänksam, visst vill jag att han klarar sig i livet men det gör ont han väljer gå redan nu, när han är så ung.. men men det är vi som har fel, och inte accepterar den nya generation.

Jag hade inte lika bildade, och friska, föräldrar som du. De var, tack och lov, separerade annars vete katten vad som hade hänt.
Jag fick flytta till egen lägenhet när jag var 16 eftersom ingen av mina föräldrar kunde ta hand om mig. Fick en del hjälp av kompisars föräldrar vid kontakt med soc. 
Sedan fick jag klara mig utan hjälp från vare sig soc eller föräldrar eller någon ö h t.

Det var/är inte bara jag som känner att jag måste UT och hemifrån. Du har kanske kommit till en punkt där du är färdig med dina päron. Andra är ju allmänt less päronen och kraven i tonåren. Om du står ut ett par år till är det det bästa för dig ekonomiskt men om du känner att du går under så är det  ju ingen vits.

 

Det har nog ordnat sig för Ts han är ju som 18år idag..=)

Hej jag är 16 årig tjej mitt liv är väldigt komplicerat mina föräldrar är skilda så jag är hos mamma 4 dagar om veckan och resten hos pappa , pappa skäller och är arg på oss hela tiden varje gång vi ska fira nånting så förstör han det för oss , han gör ingenting själv så Jag och min syster är som hemtjänst för honom vi går och handlar mat, bakar bröd heeeela tiden eftersom han äter inte bröder vi köper , betalar hyran och allt annat ( hans pengar) ,har gamla möbler och trasiga jagtrivs inte hemma hos honom . vi får inte gå nånstans inte ens på bio vi får inte ha roligt liksom och mina bröder slutade gå till pappa och är hos mamma hela tiden . Min stora bror är 20 år och har en lägenhet men han går aldrig dit han är hos mamma hela tiden tar pengar från henne äter hos oss gratis och förstör huset och möblerna , vi har pratat med honom men han lyssnar inte på oss. Mina föräldrar är arbetslösa min mamma studerar svenska fortfarande. Alla bråkar hemma hela tiden och en gång slog min bror mig . Vårt lägenhet saknar möbler och jag har ingen säng ens sover på en madrass på golvet har samma kläder hela tiden ( mamma röker tsm med mina 2 brödet och köper cigaretter för 3000 kr i månaden ) JAG ORKAR INTE MER !!!!!!! Kan inte flytta eller får inte flyta för mina föräldrar och ärligt vill jag inte flytta för jag kommer att ångra mig sen ! Jag älskar mina föräldrar trots allt men jag orkar inte mer , inget o göra åt det men ändå vill jag berätta hur mitt liv funkar. Får inte flytta förän jag gifter mig.

Om ni har ett förslag på vad jag kan göra åt mitt liv för att förbättra den så lyssnar jag !!!!!!!!!

Är 16 år och för tillfället bor jag med min pojkvän, jag kan varken bo hos mamma eller pappa då de inte har möjligheten att ta hand om mig, jag har varit i kontakt med socialen ett flertal gånger men de bara står där som frågetecken, de har inte hört av sig på flera månaders tid och när jag ringer säger dem att de ska ringa upp, men icke då.

Jag gör mitt bästa för att hålla ihop, men att inte ha en plats där man kan vara säker på att man får stanna är rent förfärligt om jag får säga det själv, önskar att jag hade sånna föräldrar som dina, jag hade gjort allt för att få ha det så.

Nu är det tyvärr som det är och jag vet inte vad jag ska göra, har pratat med socialen om egen lägenhet men de menar på att de inte hjälper folk med det,

Mina föräldrar vägrar ha kontakt med mig trots att jag försökt ett flertal gånger,

Någon som vet vad jag kan göra?

Nej, du kan inte ta studielån då du börjar gymnasiet. Du kommer få 1050 kronor, det är allt. Du bör ha minst 4000 kronor över efter att hyran är betald. Har du det lever du på socialbidragsnorm, dvs du kommer inte ha några pengar alls till nöjen. Vad hyran är på är förstås olika, men jag skulle tippa på att du behöver ha in absolut minst 8000 kronor efter skatt varje månad.

Det går att flytta som 16- åring, jag har en kompis som gjorde det. Hon jobbade kväll på McDonalds varje dag, alltså mellan 16:00-22:00. Sedan delade hon ut tidningar och gick i skolan. Men det är inte att rekommendera.

Det är typ samma sak för mig fast jag är 12 snart 13!

Herregud jag förstår dig precis. Den känslan att man kontrolleras av inkompetenta människor med auktoritet. Den känslan att man begränsas av ogenomtänkta regler som egentligen inte borde gälla varje situation. Att man måste lyda och hålla med och hålla alla glada. Om man råkar skada någons ego (genom att tex säga sin åsikt eller inte hålla med) ses man som en trotsig, olydig och odisciplinerad unge som bryter mot reglerna, och inte som en skeptisk person som lärt sig tänka själv. 
Jag kan inte ens vara mig själv hemma, för är jag inte den lydiga naiva lilla tjejen som blint lyssnar på sina föräldrar leder det alltid till en konflikt (där jag ses som skurken såklart) och det slutar alltid med att jag förlorar något. Jag får också rätt så höga standarder från mina föräldrar. Där mina föräldrar växte upp var A ett bra betyg och lägre än A dåligt. Jag slutade skolan med ett merit på 320 och "valde" natur. På Hvitfeldtska! Men det är lugnt liksom, till skillnad från det andra som pågår i mitt hem! Jag kan inte ens slappna av med min mobil för det ser dem som att jag inte har nåt att göra eller som lathet. De kontrollerar allt jag gör och jag klarar inte av det längre. 
Jag fyllde precis 16 och jobbar också extra. Jag vill oxå flytta hemifrån och vill hitta en lägenhet i Gbg men jag måste ta reda på hur jag ska betala hyran och sen så måste man ju ha sina föräldrars samtycke. De kmr tycka det är konstigt att jag vill flytta hemifrån nu, "helt utan anledning", så jag måste även ha det snacket med dem. Kul.
Men tänk att bo i en egen lägenhet och ba beställa pizza nån dag och ba lyssna på musik eller kolla på en film... Tänk ba vilken frihet! Och sen att bestämma vilka personer man vill va med och inte känna sig som att man har en kontrollerande chef man måste lyda 24/7... Vilken dröm!
Jag vill liksom njuta av mina tonår åtminstone lite så jag kan inte vänta tills jag är 18 och börjar universitetet. Jag förstår dig 100%. Men har du bestämt hur du ska göra än? Jag behöver ideer haha för jag har typ samma situation (som jag förstår det)...