Min man spelmissbrukare-terapeuten uppmanar honom att INTE berätta för mig när han spelar, kan det verkligen stämma?

Det var i november för tre år sedan. Jag blev rädd att jag skulle spela bort alla pengarna som var till julen, o ringde då spelmissbrukarlinjen. Spärrade mig på alla sajter jag spelade o pratade med människa på linjen drygt varannan vecka, fick formulär mailade till mig som jag fyllde i. De förändrade mitt sätt att tänka radikalt. Jag har haft ett par återfall-det senaste för en månad sedan, men jag spelade inte bort alltför mycket, o slutade medan jag hade pengar kvar på mitt konto o spärrade mig sedan ett år framåt på sajten. Jag får spelimpulserna vid extrem stress o det är bara att försöka kämpa emot, ibland misslyckas jag-men oftast lyckas jag. Det blir lättare o lättare ju längre tiden går. Men jag får inse att jag aldrig kommer att klara av att spela på en normal nivå.

Klart han kan ge numret till henne-hon får inte säga något till dig ändå. Det finns inget rationellt tänkande när man missbrukar. Han har ju en frist tills du eventuellt ringer henne, o sedan kommer han att försökahitta en annan ursäkt. Innan han själv kommer till insikt så kommer han att försöka allt för att få spela.
Det är min erfarenhet i alla fall.  

Det går inte att spela lite, antingen slutar man helt eller så gör man det inte.

Jo, uppfattade nog det av din trådstart också, att det kanske inte riktigt var så han uttryckt sig Men tankemeningen är ju i princip det samma. Han kan göra vad han vill och behöver inte säga nåt till dig. Orsak: det är hans problem och det problemet är nåt han reder ut med sin terapeut = du har inget med det att göra.
Visst kan jag tro att hans terapeut kanske har sagt att han inte behöver visa sin speldagbok för dig, och det finns säkert väldigt många riktigt bra anledningar till det.
Men jag tror ocks att han, medvetet eller omedvetet, lite feltolkat det hon sagt. Dvs. att han fått detta till att hans spelberoende är HANS problem och inte DITT, varför du inte bör lägga dig i. Men som du själv sa så är det ju faktiskt ett problem för dig också. Oberoende om han visar speldagboken för dig eller inte, så är det nog ingen bra inställning att ha, det att han just då kanske anser att detta är nåt som du inte bör "lägga dig i". Du är redan "ilagd" i problemet, s.a.s., och det är helt och hållet hans eget fel...

Tack för att du delade med dig! Vad duktig du är som har slutat! Mår du bra nu då?

Det där med olika ursäkter känner jag verkligen igen, och att han inte tänker rationellt. Han har väl genomgått en smärre personlighetsförändring skulle jag vilja påstå. Men det är väl sådant missbruk gör med folk tyvärr.

Jag vet att hon (terapeuten) inte får/kan uttala sig om honom, men hon kan ju kanske säga hur de "generellt" brukar resonera kring sådana saker och framför allt så kanske jag får träffa henne snabbare vilket känns som det behövs just nu. Jag tycker i och för sig personligen att jag redan borde ha fått träffa henne. Anhöriga borde vara viktiga i sådana här fall tänker jag.

Nej precis, min sambo säger att han spelar på "en bra nivå" nu men ramlar dit rejält ibland.. Hmmm.. Alltså har inget förändrats.

Tänkte på en annan sak, sambon upplever mig som kontrollerande eftersom jag har svårt att lita på honom efter allt det här. Kan det var för det terapeuten sagt att han inte ska säga något till mig? Eller har han helt enkelt ljugit/missuppfattat det hela med flit tror du? 

Ville bara reda ut att terapeuten inte rent ut sagt att han skulle gå bakom ryggen på mig Fast precis som du säger så är det ju sak samma ändå. Jag är inte intresserad av att läsa hans dagbok, eller "snoka" i hans tankar kring det, däremot vill jag att han är uppriktig och berättar  när det kört ihop sig. Och det är där han menar att han inte har någon anledning att göra det, att det är mellan terapeuten och honom cilket jag starkt betvivlar att hon sagt.. nåväl.

Ja det är exakt så jag menar, att jag är ju redan involverad i missbruket oavsett om jag vill eller inte, jag påverkas ju av det varje dag på olika sätt. En del är ju den ekonomiska och den andra delen min sambos sätt, som ljuger och manipulerar, är aggressiv och får okontrollerade utbrott för ingenting. 

Missbrukare känner sig kontrollerade när man ifrågasätter dem. Mitt ex var alkoholist o det var ett jädra tjafsande om att jag försökte kontrollera honom, i synnerhet om jag ifrågasatte hans drickande. 

Han försöker lägga problemet på dig för då slipper han ta ansvar.
Tillit får man inte gratis-det måste man förtjäna o det går inte att lita på en missbrukare-inte när det kommer till missbruket i alla fall... 

Han känner sig kontrollerad för allt jag frågar om. Han kan säga att han ska vara borta i en halvtimme och dyka upp tre timmar senare. Om jag då frågar var han varit så är jag kontrollerande. Det är inget problem att han själv sagt att han skulle vara borta i en halvtimme och inte hör av sig när det blir senare än han uppgett.

Och det där med ansvarsbiten känner jag också igen. Om jag ifrågasätter något  försöker han ofta dribbla bort mig med att flytta fokus till något annat, mig t.ex. Häromdagen anklagade han mig för att ha träffat någon annan. Jag VET att han inte tror att jag träffat någon annan utan det var bara en strategi att flytta fokus från huvudämnet, honom.

Har du något tips till mig, hur jag ska göra?  

Du måste bestämma dig för vart DINA gränser går o agera därutöver. Du väljer själv hur du vill leva ditt liv, du kan stötta din man men bara han kan förändra sig. 
Det är väl egentligen det enda råd jag kan ge.  

Tack för att du svarat på alla mina frågor när du sitter inne på en massa erfarenhet om ämnet! Hoppas du mår bättre nu och inte tänker på spelet längre! 

Jag lever med en missbrukare och det jag vill säga är att lita inte ett dugg på honom och låter det han säger konstigt så är det bara så att han ljuger. De är mästare på att manipulera och få dig att må dåligt och förvränga sanningen. En bra bok att läsa är Anhörig. Den fick mig att inse mycket. Den handlar om en alkoholist men byt bara ut den mot en spelmissbrukare så blir det den samma.

Tack för ditt tips! Ska införskaffa boken.

Nej jag vet, det går inte att lita på en missbrukare, tyvärr.

Jag kontaktade faktiskt terapeuten och fick svart på vitt att det inte alls var så hon uttryckt sig. Nu kunde hon ju inte uttala sig om honom men hon uttryckte sig på det sättet att jag förstod att hon aldrig uppmanar sina klienter att hemlighålla eller dölja sitt missbruk utan snarare tvärtom, vara så öppen som möjligt. Hon sa även att jag är välkommen att vara med, men att det är upp till honom att bjuda in mig och det förstår jag såklart.

Jag känner också att det är svårt att vara för hård och dömande mot honom nu i detta läget, att han då kanske lägger ner och skiter i hela behandlingen, jag vet inte, det kanske är helt fel tänkt av mig. Ivf så berättade jag att jag tagit kontakt med henne och att deras versioner inte stämde överens alls... men inget bråk, utan bara ett konstaterande, det räckte. Jag är dock glad att hon svarade eftersom jag tyckte allt lät så skumt.

Men hur går det för dig och din partner? Har den insett att den behöver hjälp? Hur orkar du med?

Ja min vänn, så där resonerar man när man är medberoende. Mn "tassar på på" tror att det kommer att lösa sig bara jag/vi..... Eller tänker att man ska vara en räddare. Vippa så glömmer man bort sig själv och lever sitt liv med sin sambos beroende som primära fokus.

Man kan sätta gränser, det är bara bra. Låt din pojkvänn anpassasa sitt beroende och beteende till erat förhollande. Inte tvärt om. Har ni inte barn så kanske ni ska vara särbo för tt han verklign ska förstå alvaret, och du kan vara en stöd på din vilkor utan att leva med det.

jag har en anhörig vars man spelade bort några hundra tusen. det kom sedan fram, han skaffade hjälp men han fortsatte och han spelade bort deras fina hus mm. människan har varit inne på månadslång behandling 2 ggr.
han ljög och manipulerade alla i sin omgivning.
vore jag du skulle jag tänka efter både en, två och tre gånger innan jag fortsatte min relation med en spelmissbrukare.
du kan aldrig veta om han spelat, när en alkoholist druckit vet man.

Hej,

Jag är själv spelberoende och har pratat med en terapeut om detta. Hon säger raka motsatsen, att man ska vara väldigt öppen med sin sambo om det och kanske (om det är spel på nätet) be sin partner gå in o kolla i loggen emellanåt för att se hur mycket man har varit inne och försöka hjälpa till att kontrollera spelandet.

För egen del tycker jag det känns sundare än att jag ska ta allt själv. Bor man ihop är det ju ändå bådas ekonomi som blir lidande oavsett om man har delad ekonomi eller ej. Tror (av egen erfarenhet) att han vill dölja hur mycket han spelar. Det gjorde jag, hittade på många olika sätt för att dölja att jag spelade. Ett tag trodde jag att jag hade kontroll, men sen en period mådde jag dåligt psykiskt och använde spelandet som en tröst. Och vips så hade jag spelat bort en hel lön utan att ha betalat räkningarna först. Och så fick man ta ytterligare ett lån och ytterligare en sak att dölja för sambon... Vilket man inte vill, men man gör det ändå för att man skäms...

Jag är normalt en väldigt ärlig person, men när det kommer till spelandet blir jag som vilken missbrukar som helst. Det är otäckt, men sant.

Hoppas i vilket fall som helst att din sambo har lärt sig kontrollera spelandet bättre och att han är öppnare mot dig så ert förhållande inte tar lika stor skada pga alla lögner och allt smygande!

Tack snälla du och vad starkt av dig att skriva om ditt eget missbruk! Det är ett stort steg att bara erkänna för sig själv att man har problem och är missbrukare. Du ska vara stolt över dig själv för det!
Jag känner igen det du skriver, upplever min sambo som en ärlig person förutom när det kommer till spelandet, där han levt/lever ett helt annat liv som jag inte känt till. Men det förklarar också hans frånvarande, trötta och icke empatiska sätt.. Hela hans energi har gått åt spelandet.
För en tid sen hittade jag ett kontoutdrag som visade hans uttag under en tid (gällde hans egna konton) och det gällde stora summor. Först låtsades han som att det regnade och sen sa jag till honom att jag orkar inte med det här mer, att antingen så är han ärlig fullt ut eller så skiter vi i alltihopa, så här vill jag inte leva. Då brast det för honom och han grät en lång stund, tyckte det var skönt att jag hittat utdraget. Sedan har vi varit på terapi ihop två ggr hos hans spelterapeut och det är jobbiga samtal vi har men otroligt givande. Hade vi inte haft detta hade det varit kört, det är jag säker på. Kan inte säga att detta har blåst över än på långa vägar men vi har hittat en öppning iaf. Att från ha varit en totalt iskall person ser jag honom sitta och gråta och det är faktiskt skönt för då känner jag att han börjar få kontakt med sina känslor igen.
Jag frågar väldigt ofta om han har spelat men orkar inte riktigt hålla på och kontrollera och snoka, det är upp till honom nu om han vill bli fri från det här. Hans ansvar men jag hjälper gärna honom med det han vill ha hjälp med och jag upplever att han blivit ärligare kring spelandet.
Vi hade också en månad här då vi inte kunde betala räkningarna och det tyckte han var otroligt jobbigt, det har han inte brytt sig om tidigare. 
Hur går det för dig, har du fått hjälp? Får du återfall eller spelar du fortfarande regelbundet?
Håller tummarna för dig!! 

Vad härligt att det blivit bättre och att ni har en öppnare dialog kring hans spelande! Och i det här fallet tror jag det hjälpte honom att du ställde ett ultimatum, han såg plötsligt vad han kunde förlora pga spelandet...

Det tär hårt på en med allt hemlighetsmakeri och ekonomiska problem. Man vet att i långa loppet är det verkligen inte värt det, men på något sätt blundar man för det när man väl sitter där och spelar. Jag har inte slutat än för denna gången men jag ska ta tag i det igen. Jag måste... Jag mår egentligen dåligare av att spela än att låta bli, men beroendet är starkt... :(

Jag håller tummarna för er också att allt kommer lösa sig! Ta hand om varann! :)

Hurrar det gått för er?