Jag blir så ledsen...

Hej,

Har ni provat med IVF? Man kan ju välja att stå i kö och få det gratis (I stockholm 1 års väntan, i Uppsala 3 månaders väntan osv`) alt vända sig till en privat klinik.

Dock så får du säga till din kompis på skarpen för det är inte så himla lätt att slappna av då det är en stor frustation av få ett negativt besked varje månad. Förstår dig så väl, själv kämpade vi i 5 år med både IVF och insemningering. Och efter mkt om och men så blev vi gravida och vi har BF om en månad.

Önskar er all lycka och hoppas att ni inom kort blir gravida!!

Nu vet jag inte vilken ton din kompis hade när hon sa att du skulle slappna av lite och inte tänka på det så mycket, men personligen hade jag nog inte tagit illa vid mig.
Det ÄR frustrerande att det är negativt hela tiden, och självklart mår man inte bra av det men jag har sett många kvinnor som länge har provat utan att få sitt +, men när dem "lät det vara" och slappnade av lite mer i sina tankar så kom det där efterlängtade pluset när dem minst anade det.. Vår kropp är otroligt styrd av känslor...:S jag vet när jag har stressat som fan så reagerar min kropp genom att skjuta upp min mens. :S helt sjukt är det.

Har ni varit på utredning?

Tack för rådet, då ska jag försöka slappna av lite och inte tänka på det!

Skit i hennes dumma råd!

Vi påbörjade också utredning efter lång tid och många tårar och för oss var det enkelt, efter äggledarspolningen blev det ett plus nyligen och nej, jag slappnade definitivt inte av. Var mer spänd än någonsin efter det...

Hade också 19 bekanta och vänner som blev gravida och fick barn under tiden vi försökte och t o m en kompis som var sköterska, yngre än jag, fyra barn och flera aborter i bagaget sa att det är lätt, bara att slappna av...

För oss fick man faktiskt göra ett ingrepp som sedan hjälpte!

Det är fruktansvärt frustrerande med sådana råd och ligger ingen sanning i det heller.

Hoppas verkligen att du har vänner med mer inlevelseförmåga än din kompis!

och ett mycket hjärtligt lycka till!

Vet faktiskt hur det känns, var nästan självmordsbenägen för att livet kändes så hopplöst.

genomgår ni fertilitetsutredning eller har ni redan gjort det?

Ja vi har blivit utredda, och är så kallade oförklarligt barnlösa. Vi har en son, som kom till efter 1,5 års kämpande och är ett pergobarn, men denna gången hjälpte inte pergo. Så ja jag kokar av ilska när jag får råd att jag ska försöka att inte tänka på det, eller att jag ska försöka slappna av. Och alla har dem hört om någon som försökt länge och den månaden de bestämde sig för att adoptera eller att de skulle lägga det på is en månad då hände det. Så det är bara att försöka slappna av. Har dock en läkarvän som är väldigt förstående och säger att jag abolut inte ska klandra mig själv och att det är väldigt många faktorer som spelar in, bla sa hon att det dugliga sekretet som man bara har runt ägglossning kan ibland på vissa bara finnas där ett par timmar vid varje ägglossning och för andra flera dygn, och då kan nästan alla räkna ut att det tar lång tid att lyckas oavsett hur mycket man slappnar av.

Tack för ditt svar det lättade upp mitt humör lite. Och ett jättegrattis till lillskrutten i magen.

Nej vi står inte i kö för IVF, iom att vi har ett gemensamt barn har vi inte rätt till subvetionerat så vi får bekosta det själva, runt 45.000 och på den kön är det ingen väntetid. Vi har gjort insemination denna månaden så jag håller såklart tummarna nu. (eller då kanske jag förstör mina chanser ;)) Och läkaren sa att om det är slemhinnorna som är problemet så går man ju runt det lite iom att man skickar upp spermierna direkt till ägget.

Ja jag vet om att man blir upprörd, i vanliga fall brukar jag bara skaka av mig det, men idag blev jag så ledsen för det kändes på något sett så anklagande när hon sa att försök nu denna månaden att inte tänka på det så kanske det äntligen lyckas. Tror dock att hon märkte hur irriterad jag blev. Jag sa till henne att det är ju inte direkt så att ägget känner att jaha nu vill hon för mycket, då sätter vi upp en mur runt här så att inte spermierna kan komma hit.
Så idag kanske det var en blandning av att jag var extra känslig och på den lite förmanande tonen i hennes goda råd.

Tack så mycket.. Haha ja jag bytte, ville förnya mig lite.

Hej!

Jag och min sambo har försökt få barn i mer än 7 år. Vi har gjort 8 IVF försök som alla misslyckats och vår utredning dessförinnan visar inget annat än att jag har endometrios, dock inte ihopväxta äggledare.

Jag blir så himla arg när jag hör att det bara är att slappna av. Det är mycket möjligt att det är så, att det underlättar nåt enormt om man vill bli gravid. Men till dom som ger det rådet vill jag bara säga att det är inte så nedrans lätt att slappna av när man år efter år efter år och IVF-försök efter IVF-försök får minus på stickan. Det gör det inte heller lättare att man blir äldre och slutdatumet för den fertila åldern närmar sig med raska steg. Vi har tagit uppehåll på ett år i våra behandlingar, då vi inte har kollat ägglossningar och haft sex på fabrikstider. Det kändes mycket bättre psykiskt under det året, men inte fasen blev jag gravid för det.

Jag håller tummarna för att vi alla som så enormt mycket önskar oss ett barn ska lyckas att få det. Och ni har all rätt att bli arga när omgivningen beter sig idiotiskt. För det är inte lätt att slappna av när längtan har växt sig så stark att man inte kan tänka på annat och det känns så  hopplöst att man får kämpa varje morgon för att orka ta sig upp ur sängen.

Kram

Det är lätt för den som har lätt att bli gravid att säga såna saker. Jag är i ungefär liknande situation som dig och jag blir väldigt irriterad på folk som kommer med såna kommentarer. Brukar helt enkelt svara att den som inte varit i den situationen inte vet hur det är.

Det är svårt att låta bli att tänka på det. Blicken liksom dras till alla tidningsartiklar, annonser på nätet. För att inte tala om varje månad när det börjar sticka i äggstockarna för att det är ägglossning på g. Går ju inte att undvika.
Sen diskuterar jag som så att det kommer naturliga perioder då man slappnar av mera och inte tänker så mkt - under semestern tex. när man kanske är ut och reser osv. och inte fan hjälper det. 2 semestrar har passerat för oss och inget +

TS, förstår att du blev ledsen, det var en korkad och okunnig kommentar. Att "slappna av" hjälper inte mot ofrivillig barnlöshet, det är ju medicinskt bevisat. Hoppas att inseminationen lyckas!

Människor som säger så vill jag bara lappa till!!! De första 3 åren slappnade jag för fan av hela tiden!! Ursäkta
Vi skyddade oss aldrig och tänkte händer det så händer det, inget hände...
Sen gjorde vi ifv och då tänkte jag på det hela tiden, gissa vad som hände?... Vi har nu en dotter. Men vem vet, jag kanske skulle skaffat hund, eller lärt mig knyppla eller nåt så hade jag säkert blivit gravid ändå

Undrar hur många av dessa "det är bara att slappna aaav"-tomtar som skulle rekommendera tankekraft istället för preventivmedel. För det är ju skitenkelt om man får tro dem! Slappna av och tänk inte på barn om du vill bli gravid = spänn dig och tänk mycket barn om du inte vill bli gravid. Inga ppiller eller kondomer, inga ofrivilliga graviditeter, inga aborter, bara tänk tillräckligt på att du inte vill så är du safe!