Fler som blivit överstimulerade av IVF-behandlingen?

Grattis! Min syrra har tvillingar på 1,5 år, jisses vilken fart det är på dom!

Jag tror att det skiljer sig mellan olika kliniker med antal dagar. Detta är en FET, vet inte om det har någon betydelse, men vi hade 18 dgr med ET också.

Jag tänker hela tiden att det inte blir ngt, sen ligger jag ändå och googlar på symptom osv innan jag somnar varje kväll. Kan det inte vara över snart!!!

Så blir jag så arg varje morgon när jag tar Crinonen. Tänker att "varför ska jag ta den om det ändå inte behövs"...typ.

Så nu kommer du knipa tills imorgon då? Crinonen rinner ut varje dag (tar du den? Tog vagitorier förra gången, vet inte varför jag får ta gelen denna gång) och då tror jag att det är mensen som kommer. Många irritationsmoment just nu!

Kanske är bra med ett möte så att du får tänka på ngt annat? Jag hade möte igår och var jättedeppig när jag kom dit. Sen efteråt så kändes det bra att jag ahde tänkt på andra saker en stund.

Jag känner igen mig i aaaaallt du skriver! Jag gör precis likadant och känner också så. Ja, det har varit skönt att ha tankarna på annat!
Jag tar progesteron 3 ggr per dag, som sen rinner ut och precis som du så tror jag att jag får mens hela tiden. Sen i förrgår har jag dessutom haft lite mensvärk vilket förstärker känslan av att den kommer när som helst
Jag får iofs hellre mens idag än minus imorgon. Brukar progesteronet förskjuta mensen? Har du nån aning?

Har faktiskt ingen aning om den förskjuter mensen. Men jag tror jag hade mensvärk senast jag var gravid i våras (MA). Verkar vara vanligare att man har det trots graviditet än att man inte har det. Har jag fått för mig iallfall, men jag googlar som sagt lite för mycket nu... Kanske borde jobba lite idag också...suck.

Har din man/sambo (?) förståelse för dig? Min man förstår väl till viss del och är väldigt snäll, men man känner sig ändå liten ensam på något sätt. Men det blir väl så.

Är yr sedan några dagar tillbaka, men det är en biverkan från Crinonen också (lite taskigt att biverkningarna ofta är samma som vid graviditet tycker jag). Skulle till sjukgymnasten idag, men var tvungen att ringa och avboka.

Har du barn innan?

Jag blev också yr för några dagar sen och det kommer och går. Min man blir väldigt hoppfull när jag drabbas av yrseln men själv tror jag att det är värmen...

Min man har en dotter sedan tidigare, hon är 5 år. Hon blev tydligen till på första försöket så han måste haft bra spermier tidigare.

Ja, min man stöttar mig väldigt bra. Han hade tex hand om alla sprutorna och gav mig dem. När vi var iväg på kvällarna tog han tom med dem i en frysbox för att jag skulle få dem exakt kl 22. Sen är han bra på att ha koll på alla papper och tider. Efter ingreppen och vid överstimuleringen pysslade han om mig så till den grad att jag nästan var obekväm. Men vi hanterar ruvningen olika och har hamnat i lite obalans några gånger. Jag är realist/pessimist på detta området, jag har ju blivit van vid att misslyckas och att ALDRIG bli gravid. Men för honom är det mer verkligt att vi ska lyckas och han ju redan pappa. Så jag tycker att han är ohälsosamt hoppfull och han tycker att jag är onödigt negativ. Dessutom blir han arg och jag ledsen vid dåliga besked, så då blir det extra tufft. Men när vi hamnar på kant med varandra så brukar det bara vara över några timmar, sen kan vi prata med varandra och förstå hur den andre tänkt. Jag tycker att barnlösheten har slitit på oss, bl.a. genom att sexlivet förändrats. Nu vid IVFn har vi haft sex alls och det tycker jag känns jättejobbigt! Sexet är ju lite som limmet i ett förhållande... Spänningen försvinner gärna när det är sex-torka.

Känner igen det du skriver om att mannen är mer positiv än vad jag ens är i närheten av. har också fått bra stöd. Sprutorna tog jag själv, även om han erbjöd sig. Visste inte vad jag tyckte var mest läskigt. Var rädd att han skulle tveka och då tyckte jag det var minst läskigt att ta dom själv.

Men fasar för att börja om från början nu efter sommaren. Det var någon spruta som var riktigt svår att trycka in. Var gråtfärdig varje kväll.

Dags att natta. Ska testa imorgon jag md, är då på dag 14. Blä.

Ska tänka på dig imorgon också!

Testade minus på dag 14 idag. Känns tungt, men är ändå lite lättad över att gå ovetandes.
Har testdag på tisdag, men känner att det inte är ngt på gång. Är extremkänslig för hormoner.

Hur gick det för dig?

Negativt, som väntat. Jag kände mig väldigt förberedd på det så det blev inte alls så jobbigt som jag trott. Det var skönt att besked och nu är det skönt att få gå vidare. Från och till får man lite tårar i ögonen ändå idag. Men det var väldigt skönt att kunna ta min allergimedicin mot gräs igen och ikväll ska jag fira med en lång joggingtur, som sambon förbjudit mig att göra under IVFn, och ett glas vin. Jag tänker som så att vi ändå måste kunna fira att vi klarat vår första IVF. Vi har också fått många goda nyheter under processen, dvs om äggkvaliteten och våra chanser med IVF generellt.
En dag i taget nu, för både dig och mig. Någon gång är det vår tur! (vilken jävla klyscha, men det är ju så...)

Så trist för oss båda
Var det ert första försök?

Har tränat som vanligt. Frågade på kliniken om det och det enda hon sa var att jag kanske inte skulle springa ett Marathonlopp timmen efter insättningen (vilket jag inte hade tänkt ändå...).

Känner att mensen är på g och det är väl bra att se att kroppen fungerar iaf, särskilt eftersom jag fick MA senast.

Har ni något fryst embryo kvar? (du har säkert skrivit om det tidigare).

Vi har inget kvar nu, hade bara två. Så det blir att hosta upp en slant till efter sommaren.
Frågan är man vi ska ta paketet om tre försök eller inte. Hur resonerar ni?

Ja, det var vårt första. Så tråkigt att ert heller inte verkar ha lyckats... Hur många försök har ni gjort? Är detta det andra?

Vi hoppas på att vår remiss ska gå igenom nu och att vi får landstingsförsök till hösten. Om inte så betalar vi för ett singelförsök till. Vi har inga i frysen. Kliniken verkade ha väldigt höga krav för att frysa in. Vi fick sex embryon som delade sig bra, men ändå frös dom inte in ett endaste...

Jag har fått ont i magen igen. Är svullen, öm och spänd. Känner äggstockarna. Överstimuleringen verkar vara tillbaka, är det möjligt? Vet du?
Till mig sa dom inget om aktiviteter efter ET, men sen fick jag ju skäll för att jag promenerat

Justd, du är ju hormonstimulerad, tänkte inte på det (har glömt vad tråden handlar om...). Jag tränade absolut inte när vi gjorde vanligt ET. Den här gången med fryst embryo så har jag bara tagit Progesteronet. Blev yr av det först nu under sista veckan nu.

Ja, det kan nog vara möjligt ang överstimuleringen. Du ska nog ta det lugnt, vila (inte träna). Det kan ta längre tid än man tror att återhämta sig. Så vila och lägg upp fötterna i sambons knä i soffan
Drick lagom med vätska. Håll koll på att du kissar ordentligt!

Synd att det inte blev fler frysta. Vi fick ju bara två av 13 st. På ett sätt är det väl bra att dom är noga.
Men det är svårt att förstå hur allt fungerar. Min man undrade idag vad som egentiligen kan ha gått fel denna gång. Det får vi ju aldrig svar på, men när man vet att embryot är av toppklass och dessutom klarade av upptiningen med alla celler i behåll. Mina värden och slemhinnor osv är jättebra. Och ändå så fäster det inte. Så litet och smått, men ändå så stort!

Ja, detta var vårt andra försök. En ET och nu FET. Ett MA och ett blev inget alls...
Sen har vi ju vår lillkille som fyller 5 år imorgon. Världen går inte under om i inte lyckas med ett syskon, men det vore såklart roligt om det blev så.

Vi har precis byggt hus och måste ta lån för fler försök. FET kostade 13000 kr nu, nerspolat i toaletten!!
Galet!

Men självklart inget man resonerar kring om man lyckas en dag

Ska ni försöka efter sommaren igen?

Hej!! Jag tog en veckas FL-paus. Ja, vi kör nog ett varv till i oktober. Men jag försöker att inte tänka på det nu. Det känns tungt!
Ja, man skulle gärna vilja veta vad som gick fel!!
Min svullnad har gått ner, jag har minskat 5 cm över buken på en vecka! Ångrar att jag inte mätte när jag mådde som sämst. Men nu vid ÄL har jag haft värk i äggstockarna. Det har jag bara haft en gång innan i mitt liv och då hittade dom en cysta. Men nu tror jag bara att det är ömt och svullet än. Annars borde jag inte ha ont i båda. Det är tråkigt att dras med biverkningar (och lån!) när det inte gav något!! Suck. Bättre tur till dig och mig nästa gång! När gör ni ert nästa försök?

Hej!

Är inne på sprutdag 10 idag och det blir nog utplock på måndag gissar jag. Än så länge syns bara 4 blåsor, dom sänkte ju dosen rejält denna gång.

Är du återställd nu?

Hur gick det?? Jag har haft en lååång FL-paus. Jo, jag hade ont från och till fram till oktober och då visade det sig att jag hade en stor cysta på äggstocken. Suck.., ingen IVF då. Nu fick vi hoppa igång i december och jag fick efter mycket drama tillbaka ett embryo igår

Hej!
Jag har blivit överstimulerad efter ET. Fick plus dag 9 och hade känt mig lite svullen och andfådd under hela stimuleringen. Läkaren sa att det fanns lite vätska i buken vid återföringen men att hon bedömde att det gick bra att fortsätta. För fyra dagar sedan fick jag enormt ont i magen, kom som vågor av kramper som jag fick andas igenom och dagarna därpå blev jag jättestor om magen. Gick tillbaka till kliniken igår som konstaterade överstimulering och tog ut blodprover för att kontrollera lever och njurvärden, röda blodkroppar och blodplättar. De tog ett graviditetstest som visade starkt positivt, så det gjorde mig iallafall väldigt glad. Jag har ett väldigt aktivt jobb, så jag har sjukskrivit mig och nu väntar jag på provsvar. 

Jag är lite illamående och trött och blir lätt andfådd men läkaren tyckte inte det lät som vätska kring lungorna.

Hur länge har ni varit sjukskrivna pga överstimulering? Hur lång tid tar det att återhämta sig?