Hur gör ni när era barn är odrägliga?

MIn son är 18 månader ganska just, och han gör sådär. Det är sååå jobbigt verkligen. När Melwin gör så försöker vi snällt men besämt säga nej, ungefär 3 ggr. Funkar det inte och han bara blir värre (när han blir arg gråter han tjurigt) då brukar vi sätta honom i hans säng och säga att mamma elr pappa kmr då du är lugn typ (har funkat på honom då han började bitas lite) och han lugnar sig rätt snabbt, vi är ju alltid utanför dörren så han hör oss också. Men han har faktiskt hajjat att när man gör sånt man inte får hamnar man i sängen = man ska sluta upp. Lycka till!

ganska ofta river jag nog av mitt hår också ;)

hehe..ja, det är verkligen inte lätt dessa konflikter..men man kanske ska prova den där taktiken ni kör med!

Jag försöker att inte lägga för mycket värde i handlingarna. Att mitt barn kastar min mat betyder inte att barnet av respektlöshet försöker förstöra min tillvaro, barnet ser inte samma värde som jag i glaset som kastas i golvet osv. :)
Jag tror inte att straff är lönsamt på så små barn. Man kan säga nej och ta bort det som kastas bort/håller på att förstöras, inte "ge" dom möjligheten så att säga :)

Men det som hjälper mig mest som sagt är att inte lägga så mycket av mina egna värderingar i det hela.

Jag har tre kids och mitt "enkla" råd är att vara konsekvent. Fundera ut vilka situationer som är ok vad som är mindre ok. Säger du tex var snäll och plocka upp skeden du kastade på golvet så måste du som vuxen ta ansvar för dina ord och följa upp denna situationen.  Man kan välja att plocka upp skeden som vuxen.

Vara lugn, tydlig med vad man vill underlättar det mesta. När jag/sambo är stressad är ofta de situationer som knasar till det med barnen....

Ibland behöver barnen ta det lugnt på sina rum. Vi stänger aldrig dörrarna till rummen utan hänvisar bara till att de ska få lugn och ro och komma ner när de är lugna igen. Funkar strålande.
Är de hungriga får man se till att ge dem lite ärtor att pilla med under matlagningen. Är de FÖR hungriga kan de ibland inte äta.... =)

Hur gör jag när barnet kastar maten jag nyss stått och lagat i en halvtimma, på golvet?
Tar bort maten, och lyfter ner barnet från stolen. Gör man så behöver man inte ha någon mat.
Vill han göra ett nytt försök efter en stund så pratar jag först om att då måste man stoppa maten i MUNNEN, och så provar vi igen...

Hur gör jag när barnet tar sönder saker med flit?
Tar av honom saken. Är det en av hans egna leksaker så ersätts den inte

Hur gör jag när barnet springer iväg så fort blöjan ska bytas eller det ska duschas?
Jagar efter honom och bär honom till blöjan eller duschen.

Ja, hans favorit är att banka med skeden på bordet och kasta glas i golven....
Tar bort glaset och skeden. Berättar att jag får ont i öronen när han gör så.

Njäe, självklart säger jag ifrån, och tar bort barnet från situationen.
Jag använder en vägg som han får sitta vid och ta time-out när han är uppvarvad och har gjort något stort fel. han får helt enkelt lugna ner sig, säga förlåt och sen fortsätta leka. under tiden han sitter där, så sitter jag med honom.
fast nu är min son lite  äldre än din, han är 2,5.

Trotsåldern är väl här...han är snart 22 månader.
*Nej, det där är inte trotsåldern. Han har bara lite humör.

Hur gör jag när barnet kastar maten jag nyss stått och lagat i en halvtimma, på golvet?
*Ge honom små mängder i taget. Kastar han maten i golvet, så vill han uppenbarligen inte äta den. Ge honom något annat i stället och ta det inte personligt. Det är inte dig han ratar - det är bara just den maträtten.

Hur gör jag när barnet tar sönder saker med flit?
*Klart han gör! Han är ju inte ens 2 år än och bör vara full av upptäckarlusta. Hälften av sakerna går nog sönder för att han vill undersöka dem och hälften för att han är arg. Ge honom inte saker som är ömtåliga!

Hur gör jag när barnet springer iväg så fort blöjan ska bytas eller det ska duschas?
*Använd Up&Go, så kan du slitsa upp blöjan i sidorna innan han fattar vad som är på gång. Vad gäller duschen, så är det ju bara att bära dit honom om han inte vill gå själv.

Ja, hans favorit är att banka med skeden på bordet och kasta glas i golven....
*Låt honom banka; det gör väl inget?! Ge honom en mugg i stället för glas.

Hur agerar man när ens älskling ger stort motstånd?
*Gläds åt att han utvecklas som han ska.

kan svara på frågorna också:

Hur gör jag när barnet kastar maten jag nyss stått och lagat i en halvtimma, på golvet?
Tar bort barnet från matbordet. då är det färdigätet.

Hur gör jag när barnet tar sönder saker med flit?
förklarar att nu är det trasigt, och säger att det måste slängas. så går man och slänger det.

Hur gör jag när barnet springer iväg så fort blöjan ska bytas eller det ska duschas?
beror på. har jag tid till det - låt barnet springa naken ett tag. det är ju urskönt att få rusa runt naken när man är liten. har jag inte tid, så jagar jag ifatt barnet och ställer det i duschen eller drar snabbt på en ny blöja.

Ja, hans favorit är att banka med skeden på bordet och kasta glas i golven....
ställ inte sakerna så han når dom. är det under tiden han äter så tar jag ifrån honom det, man leker inte med matgrejorna. han får tillbaka det en stund senare, och bankar han igen så ställer jag bort det en stund igen. and so on....

Du har fått några riktigt bra råd. För oss med vår 23-24 månaders har nyckeln varit att be honom att hjälpa till. Till exempel:
-Kan du hämta en ny blöja? Kan du sätta på den själv (push up blöjor)? Slänger du blöjan i soporna?
-Kan du ställa tallriken på bordet?
-Kan du hämta mammas skor så att vi kan gå och handla?
När han springer åt fel håll ute och inte vill gå hem så ger jag honom något och ber honom ge det till pappa om pappa är hemma. Funkar varje gång.

Vi har också börjat förklara mycket mer än tidigare eftersom jag upptäckt at han förstår mycket mer än jag trodde.
Han har en sparkbil som han bler helt vansinnig om han inte får ha med sig överallt men nu har jag räknat ut att om jag förklarar varför bilen inte kan få följa med till dagis och sedan hjälper honom att göra det "bekvämt" för bilen medan bilen väntar på oss hemma och säger hej då bilen tydligt innan vi går så är det plötsligt ingen konflikt.
Försök se saken ur hans perspektiv och använd din fantasi för att hitta lösningar som passar sonen också.

Vi gör lite som malena c. Nu är vi inne i en period där vi frågar:
- Ska mamma/pappa eller xx bära fram tallriken?
- Ska xx eller mamma tända lampan (vid blöjbyte)?
- Ska mamma eller xx ta på sig skorna etc.

Ställer vi direkta frågor får vi bara ett NEJ! Om vi ger två alternativ så får vi först NEJ och sedan i lite lägre ton xx (hans namn) kan!

Kanske funkar?

Ibland tappar jag humöret vid utbrott, men jag väntar oftast in honom. Viktiga saker får jag igenom genom att vara konsekvent och vänta. Är det väldigt bråttom förklarar jag innan att det är jättebråttom så mamma gör y idag och så får jag stå ut med tårar/ilska.

Det var länge sedan jag kunde avleda ett utbrott/viljekamp. Det blir bara värre om jag försöker att "skämta" bort en situation eller försöka att få honom att leka med någonting annat. Ibland blir det bara fel så då väntar jag in honom och kramar (om han vill) om honom tills han fått lugna ner sig. Förklarar efteråt att jag förstår att det kan vara kul att kasta mat på golvet eller man gör inte så. Det mesta matslängeriet har jag avstyrt innan med ett snabbt nej och hindrande. Det går i perioder. En period är det att kasta mat, andra perioder att sparka på allt, osv. Vi punktmarkerar och försöker att avvärja innan det sker. Efter ett tag slutar han med det och går över till nästa sak

När han är lugn förklarar vi varför vi vill att han inte gör si och varför han ska göra så. Vet att han förstår men att impulskontrollen inte finns eller kan finnas där ännu (2,5 år).

Tro nu inte att jag är ett under av tålamod! Ibland kokar jag av raseri men det blir bara värre av att skrika och gorma. Någon gång brister det för mig med men jag räknar tyst inom mig och väntar.

Tack för många fina råd! 

Idag provade jag att ignorera honom när han vid frukosten började härja.

Han slängde skeden i golvet - jag sa ingenting men smygtittade åt hans håll. Efter en stund sa han: "mamma...skeden borta"

Jaså är skeden borta. Ojdå? Varför då? Kastade du den på golvet? DU måste hålla i skeden.

Sen åt han fint med skeden. Det var som ett mirakel! Hahahaha! 

Om jag är på bra humör vilket jag för det mesta är så jagar jag efter honom när han springer. Om jag är stressad och på dåligt humör så suckar jag bara och struntar i honom, gör mitt eget. Då kommer han krälande efter en stund och ba "byta blöja mamma?"

Min dotter är 2 1/2 år , hon kastade sin tallrik i golvet var & varannan dag ungefär & när hon var runt 2 år sa jag till henne att plocka upp det igen , jag hjälpte till de gångerna hon vägrade & då kom hon & städade upp . Jag förklarade att det inte är okej att kasta tallriken & att det är ju inget roligt att städa upp maten & det höll hon med om & hon slutade med det rätt snart efter det att vi började ställa kravet att hon skulle hjälpa till & ta upp det . Ibland händer det att hon häller ut vatten/mjölk i protest men hon torkar upp det igen faktiskt . Tar hon sönder saker medvetet förklarar jag att det är fel & att saken i fråga är trasig så den får slängas. Springer runt vid dusch/blöjbyte händer ofta, Jag jagar efter eller så får det vara så kommer hon själv & ber en byta . Kastar glas ? Köp Ikeas platsglas eller en rolig vattenflaska?

Min dotter är 5år 6 år i juni och när hon inte lyssnar åker hon in i sitt rum tills jag säger till.
När hon tar sönder så tar jag bort leksakerna.
Så får hon tillbaks då hon kan uppföra sig ordentliget.

Min son är 2 år blir 3 år i aug och samma sak gäller det för honom.