Neapea87 skrev 2011-05-04 02:40:32 följande:
Ja, jag tycker själv att det är en lite löjlig regel och vet t.ex. många som blivit otroligt besvikna över att deras minstingar (födda efter den nya regeln) inte får ta båda deras efternamn som dubbelnamn fastän de själva och de äldre syskonen har det.
Eftersom man nu är tvungen att välja skulle jag personligen välja det ovanligare efternamnet. Eller jag gjorde det rättare sagt. Jag valde bort mitt -sson-namn till förmån för pappans ovanligare namn och jag kommer gladeligen att byta själv om/när vi gifter oss. Just nu har jag alltså inte samma efternamn som min son. Men när man redan har barn så förstår jag att det kan kännas lite tråkigt om de inte får samma efternamn... :/
Hur känner de nu då? Hur känner dessa vuxna småttingar idag som drabbades av lagändringen 1963?
Personligen har jag ett mellannamn och det står ALLTID med, jag kallas för detta vid läkarbesök etc och det får rätt stor uppmärksamhet. Av sentimentala skäl vill jag inte stryka det, men det är rätt jobbigt att alltid sorteras in på S när efternamnet egentligen börjar på A i skolan, i arbetslivet får man alltid förklara sitt namn för arbetsgivare som har frågor och undrar, många vill att man i dagligt tal använder BÅDA "så att inte kunder förvirras" osv. Mitt råd helt utifrån personliga erfarenheter är att ni ska fundera noga på om ni verkligen ska ge ert barn ett mellannamn. Det är rätt mycket besvär och många tar fel. Samtidigt är det ju trevligt för föräldrarna att båda få ge sitt efternamn till sitt barn, även om det ena inte kommer vara ett juridiskt efternamn.
Dock ska man minnas att barnet ALLTID har rätt att byta till ett efternamn som en förälder burit, så länge det inte dödats via PRV.