Ingen av oss mår bra av det här. Jag vet inte hur jag ska göra.
Nu handlar det inte om familjehem utan kontaktfamilj som mitt barn ska vara hos var 3dje helg och jag måste följa det. Det kändes bra för mitt barn skull då vi har dåligt nätverk och att jag är begränsad av olika psykiska skäl som jag jobbar med aktivt. Eftersom mitt barn och en personal från förskolan fick pang kontakt från första stund när mitt barn började på förskolan vid 1,5 ( mitt barn är nu 5 år ) så valde jag att ha denna fröken som kontaktfamilj och hon blev lycklig över att bli tillfrågad.
Det har hänt oss en hel del så mitt barn och jag har haft det tufft på olika sätt. Jag är ensam med egen vårdnad på heltid.
Denna fröken jobbar inte på mitt barns avdelning nu utan bara för några år sen på småbarnsavdelningen, men mitt barn träffade denna fröken regelbundet ändå på förskolan förutom när hon var mamma ledig.
Nu har mitt barn varit hos kontaktfamiljen 2 grr, 3dje gången imorgon. Mitt barn får panik måndag innan fredagen den veckan mitt barn ska dit. Förstår inte varför. Idag är det hemskt mitt barn får verkligen ångest och gråtattacker. Jag måste vara stark och inte visa hur jag känner. Min familjepedagog säger att jag måste bara, det blir bättre.
Mitt barn är van vid bara mig, men har varit i jourhem då jag legat på sjukhus för 1 år sen.
Mitt barn kan vara borta med sin moster utan problem trots att det är sällan dom träffas, då vill mitt barn inte hem ens. Men just i detta fall med kontaktfamiljen blir mitt barn hysterisk. Det känns som att det har att göra med att förskolan har förändrats och en del fröknar skriker och mitt barn förstår inte vad dom säger då dom inte kan svenska ordentligt. Mitt barn är väldigt verbal av sig och det har gjort att mitt barn fått problem och jag har haft många möten osv för att få en förändring. Mitt barn får inte leka med sina jämnåriga kompisar på sin förskola på fritiden för att föräldrarna säger nej pga deras religion och detta har börjat den senaste tiden och det är förödande. Vet inte om det ligger i det då denna fröken som är kontaktfamilj är mörk och har mörka barn. Eftersom dessa problem aldrig har funnits innan på förskolan så kopplar jag det till detta.
Jag själv gör inget under den tiden mitt barn är där, så jag är ensam och önskar att jag bara kunde ha mitt barn hemma, men det får jag inte för mitt barns skull säger familjepedagogen. Jag måste.
Det skär i hela hjärtat på mig och jag orkar inte må så här och sen känna mig så hemsk, som om jag TVINGAR mitt barn. Hur ska jag stå ut, klara detta? Jag kommer antagligen under helgen bara fösa i mig överflödig medicin för att slippa känna.....
Jag har inget val.....jag måste lämna mitt barn...
ensamheten kommer att äta upp mig....och jag mår bara psykiskt dåligt....tar inte hand om mig själv då, för då känner jag verkligen hur ENSAM jag är.
Men det här är för mitt barns skull och så tänkte jagmen nu när mitt barn mår så här så känns det inte som att det är för mitt barns bästa.
Behövde bara skriva av mig..känner mig så värdelös...hemsk och elak mot mitt barn.. :(