Håller på att supa ihjäl sig, vad kan vi göra?

Jag har upplevt det ni upplever. En alkoholist måste vilja själv. Eftersom han inte vill så råder jag er istället att acceptera drickandet men fokusera på att han ändå lever drägligt. Lägg er kraft på att få honom att ta emot hemtjänst, få städat och hjälp m hygienen. Sänker ni era krav så minskar också era besvikelser vid misslyckanden. Be också din bror att besöka anhörigmöten så kommer han orka bära bördan och vanmakten. Låt inte alkoholen förtära även honom.

Jag alkoholist. Jag hatar allt som heter vård. Jag vill vara alkoholist och jag vill dö. Va fan är det för större fel med det ?

Inga kommentarer.Tack för ditt svar. Hur är det med denna människa idag?
Jag försöker få min bror att gå på möten men han anser att det är viktigare att hans far får hjälp just nu.. Och min bror är fruktansvärt tjurig så jag är rädd att det inte är så lätt, men jag fortsätter tjata.
Visst är det så att man önskar att S ville ta emot hjälp men icket. Åker man dit så blir man i stort sätt utkastad, han är så elak och det är såå jävla jobbigt att se honom som han är. Det är inte HAN! Det lättaste skulle vara att bara släppa honom helt.

Min släkting är fortfarande aktiv alkoholist. Men vi bägge mår bättre. Jag gav upp hoppet om att personen skulle sluta dricka, och nu kan jag älska personen utan att älta och förtäras av varje besvikelse. Jag har sett till att ordna hemtjänst som hjälper till med städning och dusch. Det var en himla kamp att få x att acceptera hemtjänst men det gick med hjälp av kloka hemtjänstare. :)

Absolut inget fel alls om du är barnlös och inte har någon som "sörjer dig" eller älskar dig!
Och vill du nu supa ihjäl dig så varför inte! Det är ditt eget val! 
Tycker bara synd om dom du eventuellt satt till världen som inte valt att ha en pappa som alkis, som inte valt att komma till denna värld under dom förutsättningarna!

Okay, denna tråden är 11 år gammal, men lika jävla aktuell. När våra närmast, älskade, dör en långsam men säker död i missbruk. Min egen dotter är där. Snart förlorar hon jobbet, och sambon, och allt. För hon orkar inte leva för att bli frisk, hon är inte "en av dem". Så all energi vi anhöriga har lagt ner för att hun skall få hjälp är inget värd. Det går i cirklar. Så snart hun kan, blir det det en ny period med konstant supande. Med resultatet att hun blir ännu sämre. Tvång hjälper för stunden. Men när viljan till livet inte finns. Får vi acceptera döden. Som detta vidriga fruktansvärda missbruk ledar till. Men jag har bestämd att jag inte längre skall känna skuld. Jag har gjort allt i min makt. Men det räcker inte. Det är inte kriminellt att vara alkoholist,och därför "släpps" man snart igen efter en "tvångsomhändertagning". Vill man inte själv då. Kommer det att fortsätta. Och personen i fråga kommer att sluta sig ännu mera mot dig. Min dotter klarar kanske "runda till". ????????????

Ni har gjort mer än nog. Släppt det och fokusera på era egna liv.
Nån gång får man faktiskt skylla sig själv.

Om du vill hjälpa, så hjälp din bror istället. 

Man kan som sagt inte göra så mycket om personen inte vill själv. Tillslut måste man släppa taget och fokusera på sitt eget liv. Samtidigt måste vi förstå att det är jättehemskt för anhöriga. Jättetungt Och det är lätt att bli medberoende.

Min egen pappa hade en bror som var alkoholist, först periodare och sen grav alkoholist de sista åren. Hela släkten (stor släkt) försökte hjälpa honom. Tyvärr förgäves. Brodern dog i en olycka när jag var liten, delvis till följd av att han var full och inte tänkte klart.

Anonym Stina, tråden är tydligen 11 år gammal. Med tanke på vilket dåligt skick styvpappan var i, är han nog död för länge sen. 

Oj,  det var inte meningen att det skulle bli en smiley i första inlägget. 

Och? Det är väl din styvpappa och inte riktiga pappa? Jag hade inte brytt mig då låt han supa det är ju inte ditt kött och blod ändå

Man kan göra en orosanmälan till soc men det kommer antagligen inte leda längre än att de tar ett samtal med honom, om ens det. Man kan inte tvångshjälpa en människa som inte vill ha hjälp. Så i grunden, ingenting.

Är inte olagligt att vara full konstant och man får inte tvångsvård för det.

Det är fruktansvärd att ha en älskat anhörig som håller på att supa ihjäl sig och vägrar allt vård. Det är vidrigt och kaotiskt att vara med om detta långsamma självmord.