Beskäftig svärmor

Jag hade undvikit att skriva sådana saker till svårmor - när du nu vet att hon kommer att kommentera det! 

Men vilket svar vill du ha när du berättar om att barnet stoppar allt i munnen? Jag förstår inte riktigt det beskäftiga i det svaret.

Jag kan berätta att min svärmor bokstavligt slet ifrån mig min förstfödde när jag ammade honom eftersom det inte gått 4 timmar sedan förra gången. Att hon sa till mig att jag inte skulle lyfta upp honom när han var 5 dagar gammal och skrek eftersom det var nyttigt att lufta lungorna och att han kunde blir bortskämd. Detta var bara några exempel

Men... om du nu beklagar dig, vad förväntar du dig att hon skall svara? Jag hade nog också sagt så ifall min dotter eller son beklagat sig att barnet stoppar allt i munnen.

Hahaha bara svälj :´) Jag känner likadant när min svärmor, som är läkarsekreterare, undervisade mig, som arbetade som infektionssyrra, i allt från hur viktigt det är med handhygien till att aids är onyttigt

Haha, min förra svärmor var "utbildad undersköterska", något hon alltid såg till att klargöra när hon undervisade mig som är sjuksköterska i allt från hygien till att man ska svettas ut febern och ha det riktigt varmt på rummet.. What?! Jag svalde, men när vi gjorde slut gav jag henne ett tal som hon aldrig lär glömma ;)

ja det var dum av mig att skriva något sådan borde vetat vad som komma skulle. Jag skrev det i ett sammanhang som handlade om vår vardag och det var bara en bisats, som ett konstaterande (och inget krav på svar eller förklaring).

Åssi: Ungefär det samma hände mig med svärmor. Barnet (då 2 veckor gammalt) skrek när hon höll honom och jag sa "Han är hungrig" och hon sa "det är inte farligt för barn att skrika och han åt ju precis" och fortsatte hålla honom. Jag fick be en gång till för att få tillbaka honom. Så irritationen handlar ju såklart inte bara om förnumstiga kommentarer som ingen bett om

Problemet är väl att hade ens mamma sagt sådant hade man ju sagt ifrån, vänligt eller lite irriterat beroende på situation, men det hade aldrig behövt bli någon grej i alla fall. Nu är det inte ens mamma och då går man runt och stör sig lite bara på den där typen av kommentarer som kan tolkas välvilligt eller som kan tolkas ganska beskäftigt...