Jag VÄGRAR föda vaginalt

Men varför irioni? vem tycker det är kul att bli förändrad?

Jag tycker just den där här grejen med "slapphet" är inte en bagatell eller liten sak.
Man ska ha rätt att inte vilja bli slapp, för det är ingen liten grej, det kan förstöra mycket.

Självklart vill väll ingen bli slapp. och man ska inte ta lätt på dom som blivit slapp. eller är jätte rädda för att bli det.
det är lätt att säga "det är väll inget att bry sig i" men har du kännt känslan skulle ingen säga så. .

Deras liv kan ju bli förändrat föralltid.
hur blir samlivet med partnern? blir det nå samliv alls?
kan man ens skaffa fler syskon om man inte har sex?
kanske man slutar ha sex helt, just pga av ingen känsel,
och om samlivet tar slut, kanske förhållandet tillslut dör ut.
törs man skaffa nån ny?
törs man ens njuta på något vis?

Och ja jag kan relatera till detta, efter förlossningen var vi en aning snabba med att ha sex.. och då kändes det riktigt slappt. jag grät floder, var helt knäckt, för sex är en viktig del för mig och för mitt förhållande.
i många dagar var jag totalt nedstämd och i mitt huvud gick tanken, "tänk om det blir så här föralltid nu?"
Jag kände mig oerhört osexig och vart jätte besviken och ledsen. det var fruktansvärt!
Jag började träna ännu mer  med knip övningar och dylikt.
Men efter andra förlossningen tog det längre tid att återhämta sig än efter första.(det visste inte jag då) så nu månader efter är det precis som vanligt (som innan sista förlossningen) och det känns ju bra.(tack och lov!)
men tänk om det inte hade funkat med knipövningar? tänk om jag alltid haft det där känslan? då hade jag ångrat min vaginala förlossning ännu mer än jag redan gör, och jag hade då varit bitter på mig själv att jag inte tog snitt. (visst man kan få andra skador av snitt, men inte i underlivet)  och ja underlivet är VIKTIGT för dom flesta
Så ja jag kan känna oerhört medlidande med dom som faktiskt blvit slappa och dom som inte vill bli det.
.
 

Hur tänkte du när du planerade barn och blev gravid? Var du helt bombsäker på att du skulle få ett beviljat snitt sedan?
Vad har du tänkt göra om du inte får beviljat ett snitt? Du kan ju inte VÄGRA, det är ju läkarna som bestämmer i slutändan!

Drottning 1970

Man informerar inte ett dugg om de stora komplikationer man kan få efter ett snitt. Säker på att många skulle väjla bort snitt om de var medvetna om den risk du tar.

Förstår inte varför, men i inget av de små fina informationblad jag fått inför mina snitt har det stått något om de allvarligare riskerna, speciellt vid upprepade snitt.

På föräldraritbildningen på mvc nämdes inga risker alls med ks, all infomation om ks var över på tio minuter medans vi fick se timlånga filmer och föreläsningsar om vaginal förlossning och då även om komplikationer, sprickor, sugklockor, att behöva klippas etc.

Trött på att höra att komplikationer efter snitt är ovanliga, ledsen men det är helt felaktigt.

Tråkigt att du har såna erfarenheter. Hos mig fick man full information om de komplikationer och risker som finns i samband med kejsarsnitt. Själv drabbades jag som sagt av blodproppar som inte är helt ovanligt. Men trots detta skulle jag välja kejsarsnitt igen om det skulle bli aktuellt. Vilket det iof. inte kommer att bli,

förändring är en del av graviditet och förlossning. That´s life.
Jag blev "större" (eller hur man nu ska säga det) men det blev helt återställt efter  3 månader, med hjälp av knipövningar. Så ja, jag har varit med om detta också. Finns ganska många ute i världen som varit med om samma sak, och värre, men ändå föredrar vaginal förlossning. 

jo men om du då vart skrämd av förlossningen, av smärtan av skador du inte visste om, men du skulle få leva med. för mycket är = "normalt" att bli tvungen att leva med.

då kanske du skulle sett på saker annorlunda?

och har man blivit helt återställd "och glömt all smärta" ja då e det väll klart många gör om det. naturen e byggd för att man ska glömma (sa bm och läkare)

men jag glömmer inte jag skulle kunna beskriva varje minut hur det känns, och kroppen känner av smärta och tanken på en gång och jag kan uppleva känslorna igen bara av att tänka på det. och det är inte vanligt att kunna göra det. men om man kan det, ja då är man försiktigare. 
efter första barnet sa jag att jag aldrig mer skulle skaffa fler barn för jag ville verkligen inte föda igen. och det tog mig 5 år, och en ny karl som jag var stört kär i,  för att få mig att ens våga tänka den tanken.. och jag prövade att föda och det vart skit igen
 well well tack sjukvård för dåliga aurora samtal, att inte följa mitt förlossningsbrev, och göra upplevelsen värre än den första som jag aldrig trodde jag skulle kunna toppa. 
och den dåliga eftervården och allt som hör därtill. 

Hej Ts, har gjort 3 planerade snitt, alla mycket lyckade även om läkningsprocessen blir lite jobbigare för varje gång. Fick mitt första snitt pga akut skräck för vaginal förlossning, även det andra. Vid tredje får man inte längre föda vaginalt. Om du verkligen är rädd så kommer du beviljas snitt tror jag. Stå på dig! Själv fick jag träffa kurator 2 ggr, Aurora en gång och sen läkare som beviljade. Jag är väldigt glad att jag fått föda på mitt sätt, har idag 3 underbara barn å vilket sätt de kommit ut på har ju egentligen ingen betydelse. Lycka till!

Ja, vi får väl göra det :) Oj, ja det var lite hårt kanske. Men hur gick det för din kompis då? Fick hon kejsarsnitt efter det? 

vad exakt ar det du ar sa radd for ts nar det kommer till att foda vaginalt?  jag har tvart om att jag vill under inga omstandigheter ha ks, och kommer be dem gora allt for att slippa detta.... 

Jag tycker du ska bara läsa om bra förlossningsberättelser och inte läsa dom negativa berättelserna och läsa mkt om just förlossningar och kejsarsnitt så ser du att vaginalt är mkt bättre igentligen och med smärtan efter åt.
Jag har själv fött vaginalt fast det tog 24 timmar så var jag jävligt stolt över att jag gjorde detta.
Det var tuft men shit vilken jävla underbar upplevelse.
Jag hade ju nära akutsnitt men när jag väl fick ut henne med sugklockan blev allt bättre.

När jag väntade andra barnet ville jag föda vaginalt men fick inte då det kunde bli komplikationer av just detta för han var större men när ajg väl fick snitt så säger jag baar jävlar vilken mardröm jag gått igenom !!
Ville inte uppleva detta igen aldrig mer.

När jag väntade tredje fick jag snitt igen pågrund av storleken på honom men denna kejsarsnitt var en dröm jag var lycklig och glad och jag skulle  göra detta många många ggr igen !!

Snälla ts tänk efter vad vill du igentligen vad det än blir blir det en minne för livet antingen är du glad över vaginalt eller kejsarsnitt men det är så olika detta vaginal förlossning är inte samma som snitt antingen bättre eller vättre.
Man vet aldrig själv men när man väl är där så vet man INGEN kan bestämma för dig det är du som ska följa dit hjärta och dit barns bästa.Kram

Vad man är rädd för? Att drabbas av anal- eller urininkontinens och bajsa/kissa på sig resten av livet! Eller andra problem "därnere".

Känns frustrerande att läsa att någon vägrar föda vaginalt när jag själv kanske inte KAN föda vaginalt fast jag inget hellre vill.

Men man är inte rädd för ev. komplikationer som kan uppstå pga snitt??

stå på dig! dom kommer att låta dig göra kejsarsnitt! jag blev nekad först, men jag krävde att få träffa en annan förlossningläkare direkt.. fick dock vänta 3 veckor.. men sen fick jag beviljat! på det mötet så sa förlossningsläkaren att det inte är stora risker för barnet med ks. tvärtom! det är lite större risk för mamman än med en vaginal men inte alls så stor som många får det att låta!! jag vet att man fick ha ont länge efter ks. men de tmåste ju vara långtifrån smärtan man känner i utdrivningsskedet!! fy! nej hellre lite ont och längre!

Har inte läst hela tråden.. men varför vill du itne föda vaginalt? det gjorde inte alls så ont som jag trodde och som folk hade sagt.. det var bara värkarna jag tyckte gjorde gasnka ont men itne så jag kände att jag behövde smärtlindring... och när jag krystade ut henne så kände jag absolut ingenting där nere... folk säger att det ska svida och brännas, men det kände inte jag..
Absolut skithäftigt.. Har även gjort kejsarsnitt som också var superhäftigt! Detta var för sätesbjudning och ett misslyckat vändningsförsök, jag vågade inte prova föda med rumpan först och det tyckte ingen annan personal heller att jag skulle behöva göra så jag fick en tid för snitt på en gång... alltså dom bokade in en på en gång fast det utfördes 2 veckor senare.. i v38+2..

Det absolut bästa är vaginalt för barnets skull och det är inte lätt att få ett snitt beviljat om det inte finns fysiska anledningar eller tidigare traumatiska förlossningsupplevelser.

Jag är helt för att man ska få VÄLJA hur man vill föda sålänge man har bra anledningar.

Hur ska du göra då om du inte får beviljat KS? då har du ju verkligen inget val?

Tror inte du kommer få svar av TS. Kolla datumet på trådstarten.