mithrandil skrev 2011-05-25 10:54:41 följande:
Min son är 2 år och har alltid varit dålig på att vänta.
Jag har konsekvent sagt till honom som tex att " du får vänta litegrann, jag ska bara göra färdigt disken och sen ska jag hjälpa dig" varje gång han tjatar för att han inte kan vänta på någonting. Man får ständigt påminna honom för han vill ha sina behov tillgodosedda på direkten. Med tiden så börjar han lära sig att vänta litegrann och nu säger han ofta. "när mamma är färdig då får jag vatten". Men samtidigt känner jag att han inte alltid ska behöva vänta på allting. Jag väntar ju inte på honom alltid heller. Jag säger att vi ska äta så då får han komma på direkten. Jag brukar tänka efter om det jag håller på med är så viktigt att han måste vänta, är det det, får han vänta. kan min disk vänta i 3minuter medans jag ger honom ett glas vatten så får disken vänta.
Om man ständigt ber de vänta kan deras brådska bli ännu värre.
Ja självklart får man höra det lika ofta tillbaks sen... "jag kommer, jag ska bara rita klart den här teckningen först"

Men så måste det ju få vara. Oftast. Sen finns det ju vissa situationer när både dottern och jag måste avbryta det vi gör för att något annat är viktigare (som att borsta tänderna eller gå till dagis), men jag tycker det är viktigt att vi båda kan få ha önskemål om vad vi ska göra. Jag kräver inte att hon ska avbryta sin teckning bara för att jag är sugen på att ta en promenad just då, precis som jag vill kunna läsa klart tidningen och dricka upp kaffet innan jag spelar spel med henne.
Det kanske känns extra viktigt för oss eftersom hon kommer förbli ensambarn. Då känns det som att jag måste ta den där rollen som "motstånd" så att hon inte får för sig att hennes önskemål ska gå före alla andras.