Jag gick en vecka över tiden...åkte in till specialistklinik för att "något kändes konstigt" (tack och lov att jag lyssnade på den känslan). Vid flödeskontroll visade det sig att det fanns NOLL fostervatten kvar (och det hade inte läckt ut). Moderkakan hade helt enkelt börjat ge upp! Den hade helt slutat producera fostervatten, och dragit ner på näringen, tack och lov inte syretillförseln dock. Så det blev en snabb igångsättning. tack och lov mådde min dotter bra hela tiden, men jag hade ångest i lång tid efteråt eftersom läkarna sa "hade du väntat ett dygn till är det inte säkert att hon hade överlevt"...just tanken på att min "obehagskänsla" räddade livet på henne, och att det BARA hängde på det kändes lite kusligt...
Min moderkaka började antagligen ge upp redan i v 39 eller nåt. Jag gick dessutom ner 2 kg helt plötsligt i slutet av grav. antagligen då det slutade bildas fostervatten. Dessutom sjönk magen ihop på ett märkligt sätt, vilket jag påtalade för min kossa till barnmorska, men hon sa hela tiden "du oroar dig för mycket, nu får du sluta, allt är bra, åk hem och lägg dig på soffan och ta det lugnt!!" (och hade jag lyssnat på henne, så hade, som sagt, min dotter troligtvis inte levt idag...)