Provokativa tvillingar

Jag har ett par tvillingdöttrar på 3 år som kan vara hur härliga, kärleksfulla och glada som helst - men det finns ett problem! De är extremt provokativa och bångstyriga och hur svårt det än kan vara att tro såhär över nätet så är jag en lugn, kärleksfull och konsekvent mamma (som förstås kan bli fruktansvärt arg också emellanåt).

Varje morgon går de upp tysta som möss och gör något de vet att de inte får i absolut tystnad. Jag själv vaknar inte förrän något "går fel" som att ett glas slår i golvet och går sönder. Det kan vara att de går in på badrummet och tömmer alla flaskor på sitt innehåll eller att de lägger frysmaten i soffan eller att de tar mitt kaffepulver och häller i sina sängar eller att de RITAR med tusch på väggar och möbler eller att de kletar ut tvål på vardagsrumsgolvet eller att de sliter ut alla kläder från garderoben eller att de tar en varsin stol och river ut viktiga papper ur mina höga skåp - och det tar aldrig slut!

Detta händer alltså VARJE morgon, inga undantag. Ibland något lite mindre men alltid något. Jag är ensamstående med tvillingarna och detta tär enormt mycket på krafterna så istället för att bli vansinnigt arg har jag på sista tiden bara suttit mig ner och gråtit och känt mig hjälplös.

Jag har alltid gjort så att jag först gett dem en utskällning, sedan tar jag in dem på varsitt rum och låter de sitta där en stund och sedan går jag in igen och pratar lugnt med dem och de verkar förstå och ber om ursäkt och ger mig en kram varje gång. Men så händer det igen och igen och igen varje morgon. De har betett sig på samma sätt sedan de lärde sig gå ungefär. Innan de kunde gå brukade de kleta bajs på väggarna varje morgon och jag fick istället städa upp det direkt vilket också tog på krafterna. Det hände även under dagen att de gjorde nummer två och sedan plockade upp det med handen innan jag ens hann märka det.

Jag vet inte vad jag gör för fel eller vad jag kan göra för att förändra deras beteende så nu vädjar jag om råd från någon kunnig.

Är detta ens normalt?

Hej!
Det du beskriver är på ett sätt ett helt normalt steg i alla barns utveckling.
Redan i 1-2-årsåldern börjar barn att undersöka var gränsen går för vad de kan göra och inte kan göra.
Till att börja med handlar det om små saker, men med åren testar de gränserna i nya sammanhang.
Beroende på vilken hjälp barnen får att få stopp för sådant de inte förstår eller klarar av så lär de sig successivt att stoppa själva.
Att testa gränser på det här sättet handlar också om att testa de viktigaste relationerna man har, mamma och pappa t ex.
Det är jobbigt att vara förälder till barn som hela tiden vill utöka sina revir. Och har man ett barn i trotsålder så kan det vara skönt att byta av varandra som föräldrar tills den perioden passerat.
När man som du är ensamförälder och dessutom har 2 barn i den här fasen samtidigt är det inte konstigt att trött-heten tar över ibland.
Men det som känns lite oroväckande är att beteendet bara tilltar och att dina barn inte får något stopp förrän deras beteende redan gått över gränsen.
Jag kan tänka mig att de har lärt sig att om de drar igång något tidigt på morgonen så får det dig att vakna och ge dem den uppmärksamhet de önskar sig av dig.
Din motåtgärd måste vara att ligga ett steg före dem, inte som nu ett steg efter.
Så här pass små barn går inte att tala förstånd med, man måste göra det. Du måste se till att vakna före dem. Ställ väckarklockan lite tidigare än de brukar vakna så kan du ge dem både den uppmärksamhet de behöver när de vaknar och dessutom alternativa sätt att hantera morgonrutinerna. Du kommer att vinna mycket tid och ork på det.
Ta också hjälp och stöd i din omgivning att lägga om rutiner så att du orkar vara konsekvent så kommer du att kunna bryta den här negativa upptrappningen och både du och dina tvillingflickor kommer att må mycket bättre.
Med vänlig hälsning!
Margit Ekenbark

Provokativa tvillingar

INNEHÅLL