Det är en jäkligt knepig situatuion du är i och det är faktiskt värdelöst att ge råd liknande: bara glöm honom, gå vidare, hitta en annan osv...
Känslor ligger för övrigt inte alltid i vilka handlinga man utför, hur många gånger man hånglat, haft sex eller liknande. Och den behöver verkligen inte vara besvarad för att vara verklig och ett jäkla helvete!
Som tidigare inlägg påpekat kan du alltid kbt-behandla dig själv genom att hitta på andra saker som gör dig glad. Dessutom får du då lov att undvika situationer som får dig att må dåligt, dvs undvika honom i största mån.
Om du är en "djup" person, en tänkare, filosofiskt lagd (ha ha) osv så kan du gräva djupare i dig själv. Ställa dig själv en massa frågor och fraktiskt kräva ärliga svar av dig själv. Detta låter lite löjligt men man kan faktiskt få förvånande svar om man gräver tillräckligt djupt i sig själv.
Exempelvis:
* Vilket ord vill jag använda för att beskriva mina känslor för mannen? Ex svar: Kär.
* Hur definierar jag kär? Ex svar: attraktion kombinerad med en beundran för dennes individ, person, tankesätt, värderingar, en stor insikt i hur hans själ ser ut och älskar det jag ser.. osv.
* Som jag definierar ordet kär, är det så jag ser på mannen? Ex svar: Nej faktiskt inte, jag känner honom för dåligt.
Sen får man helt enkelt gräva vidare och bara fortsätta gräva till du får svar av dig själv.
När jag var i en väldigt liknande situation som du testade jag att gräva. Jag trodde jag var kär men kom fram till:
* Jag var ensam men inte redo för ett förhållande - han var upptagen och alltså perfekt att gå och tråna efter
* Jag fann någon form av tjusning i att straffa mig själv med att alltid försöka nå det ouppkomliga.
* Hans utseende stämde väl in på hur jag vill att min man ska se ut. Jag var tänd på honom helt enkelt.
* Han saknade (vad jag kunde se) vissa av de mjuka värden som jag ville se i en framtida man.
* Jag trånade efter "bilden av honom".. Jag hade faktiskt ingen aning om vem han egentligen var när han vaknar en söndagsmorgon. Men min vision om honom, den person som jag ville att han skulle vara, gjorde att jag helt enkelt trodde att han var perfekt.
* Han var en kille jag tyckte var förbannat attraktiv men som faktiskt inte stog ivägen för mina tankar att kunna träffa någon annan om jag så ville.
Allting blev självklart inte bra som i ett trollslag när jag kom fram till detta och det tog en ganska bra tid.. När jag sedan såg honom igen var han exakt lika läcker som vanligt men jag var inte lika besatt. Det blev aldrig han och jag, och jag har faktiskt inte tänkt på honom på många år, inte förrens jag läste din tråd.
Lycka till!