Mitt livs kärlek

TS: om du skulle kontakta henne nu, skulle det vara per mail, sms, telefon, eller personligen? Välj, och gör det sen bara. Du gör inget fel, du känner inte fel! Sök upp henne och säg att du saknat henne. Vill hon då inte ha kontakt, ja då vet du ju. Tråkigt men DÅ kan du gå vidare. Du låter som om du sitter fast i jobbiga känslor och ånger. Det blir inte bra i längden. Heja dig! Du kan, du vågar. Skriv här sen.

heja - jag antar att det skulle bli per mejl. känns bara som jag inte klarar det här, jag undrar vad jag skulle göra om jag såg henne idag.
känner mej orkeslös, deprimerad och ledsen.
återkommer när jag känner att jag orkar skriva mer.

TS:
Jag tycker verkligen att du ska ta kontakt med henne! Du har hört att hon träffar nån annan men de var från en person som gillar att såra dig så de tycker jag inte att du ska bry dig om.
Du svarade inte riktigt på hur längesen de är och om ni träffats IRL, så blir inte riktigt klar med vad de var för relation ni hade, men ta steget. Jag vet att när ja ska skriva något som jag tvekar på så trycker jag bara på "skicka" knappen och så får jag sitta där sen och tveka på om de var rätt eller inte, men då har du iaf gjort de! Med alla frågor du har så måste du kontakta henne. Skriv att du saknar henne och tänker på henne och undrar vart hon står.
Bara gör det, antingen får du ett svar som kommer göra dig glad, eller så får du de inte, men då vet du och kan gå vidare lättare.
Och ang att du inte vet om du vågar ta steget, prata med henne om de, säg precis vad du tänker och känner. Kanske kan ni ta de lugnt i början och se om de verkligen är något att satsa på och du kan ta steget sen?!
Träffar en tjej själv, vi har träffats i två års tid. I början var jag oxå tveksam till om jag skulle våga ta steget. Tyvärr är chansen inte stor att de blir vi, men jag tvekade i början om jag skulle kunna vara ihop med henne och dela min vardag med henne (var första tjejen jag var med och fick känslor för) men ju mer tiden gått, ju mer säker blir jag för varje dag att jag skulle de. Och jag hade inte tvekat en sekund om de kunde bli vi.

Jag hoppas verkligen du vågar kontakta henne! Du kommer göra dig en stor tjänst oavsett vad svaret blir!
Styrkekramar till dig!

Jag tänker såhär. Om hon hade varit så viktig som du nu säger att hon är, då tror jag att det hade blivit ni. Eller att det finns chans att det blir ni men då måste ju någon ta det första steget och visa känslor etc. Om jag vore dig skulle jag göra ett försök, om du känner att det är hon. 

Samtidigt vet jag att jag själv gärna glamoriserar det jag inte har. Inte sagt att du är likadan men jag fungerar så. Det jag inte kan få eller inte har åtrår jag. Jag skulle helt klart kunna tro att jag missat mitt livs kärlek som sedan visade sig vara en illusion, ett begär eller något helt annat. En fantasifigur.

Angående ett livs kärlek så tycker jag att det låter lite dramatiskt. Finns det bara en enda person på den här jorden ämnad för dig?  Nej! Jag tror inte det! Även om det inte blir hon så kommer du att bli lycklig med någon annan (som du antagligen kommer att benämna som "ditt livs kärlek")

Mitt råd. Kontaka henne. Vad har du att förlora? Vad är det värsta som kan hända? 

*Puffar*

Jag tycker att du ska samla krafter så att du mailar eller smsar till henne efter helgen om ni kan träffas och fika eller spela minigolf?

Nu eller aldrig....

Man ska ta och se vad tjejen svarar.

Vi många härinne hejar på dig!!! 

Jag träffade mitt livs första kärlek igen efter 5 år varav några i en relation med en annan man som jag oxå fick barn med. Den relationen slutade med misshandel och missbruk så när jag tagit mig ur den hade jag redan haft kontakt med mitt ex ett tag, som oxå levde i en destruktiv relation. Då bodde en bit ifrån varandra, men var ibland i samma stad (min hemstad). Han dök efter 5 år upp på alla hjärtans dag och berättade att hans tjej flyttat...Det slutade med att vi hamnade i säng (han ville först inte) och han berättade hur mkt han hade saknat mig (ömsesidigt). Efter det blev jag kanske lite väl klängig - för jag ville verkligen ha honom tillbaka, han blev väldigt avig efter ett tag ochjag tolkade det som att han skrämdes av att jag var ensam med en liten bebis, men det visade sig senare att han hade träffat sin nuvarande sambo i samma veva.

Nu till den där natten..det var så konstigt...jag var 17 när vi var tillsammans o lite om sex och sänghalmen tycker man ju att man lär sig på 5 år men när jag var med honom igen var det precis som att vara 17 igen! ;) Jag var såå nervös, spänd o blyg! (vilket jag inte alls är i sängen i vanliga fall) Nåt annat än missionären var det liksom aldrig tal om ;)

Nu träffas vi som vänner då o då trots att vi fortfarande bor lika långt ifrån varandra (fast vi har "bytt plats" ) eftersom vi har jämnåriga barn och delar intressen, och jaghar många gånger funderat på hur det skulle blivit om vi hade hållit ihop...om jag haft tålamod att vänta på honom när han pluggade 90 mil bort eller kanske t.om vågat flytta med?? (inte för att han erbjöd mig men ändå ;) 

Jag är tveksam till om det skulle vara lika himlastormande nu menjag ser ju ihans ögon att han saknat mig och tänker på "oss" när vi ses ibland...men jag tror att vi skulle gått varandra på nerverna i ett längre förhållande  - fick frågan av en tjej en gång som just fattat att vi tidigare varit ihop - Hur länge då??Drygt ett år...Eh??? Ett helt år?? Hur faan stod du ut??? ;) Ja han e lite av en besserwisser kanske , men vi hade det himla bra - o han behandlade mig verkligen som en prinsessa ;) 

Konstigt det där..gammal kärlek kanske aldrig rostar trots allt?? Nu är jag gift och har två barn till men jag kan inte låta bli att då o då tänka på min första kärlek...som bara tog slut pga av avståndet egentligen....

Vet inte om du fick ut nåt vettigt alls av det här inlägget men ville bara dela med mig av att man kan känna likadant, men känslorna kanske ändå inte är kvar om man testar igen? Eller så finns de där och ni var alltid menade för varandra...det får du aldrig veta om du inte tar kontakt med henne...
 

Jag tror inte på det där "gamal kärlek rostar inte" Jag tror vi väljer att tro att "den som kom undan" av vilken andledning det än tog slut hade kunnat vara THE ONE!
På samma sätt som dom som vinner pengar på olika spel, dom kände det på sig. Ja det gjorde dom varje gång även när dom inte vann.

Min första stora kärlek grät jag varje gång jag träffade i säkert 4år, att vi inte fått det att fungera, det var en bra person men det tog slut av rätt andledningar. Annars hade vi hittat tillbaka till varandra.

Har också en jag tänker på ibland, vi var tillsammans i bara två futtiga månader och höll sedan på i ett år för att släppa varandra helt. Om vi bara träffats i en annan tidpunkt i livet, om vi bara bott i samma stad, om, om, om. Tänker på den personen med mycket värme idag och det sticker till i hjärtat om jag ser personen eller om jag får höra något om denna människa. Men det är 14 (!!) år sedan. Även om jag tror att skulle vi hamna på samma ställe då skulle vi sitta där och ja drömma oss tillbaka och tänka på det som kunde ha blivit. Det betyder inte att vi skulle ha ett bra förhållande om vi faktiskt var tillsammans idag.

Måste bara få skriva av mig här även om det inte var mig den här tråden handlade om...men igår träffade jag min första "riktiga" kärlek igen... vi har setts då o då under vänskapliga former innan ich haft ett återfall men hur som helst:

Vi var tillsammans för 13 år sedan, då var jag 17 o han 27...bara d säger ju en del ;) men iaf, enda orsaken till uppbrottet var att han flyttade allt för långt bort för att plugga, men under tiden gick jag vidare och vi hade ingen direkt kontakt när han kom tillbaka.

Efter 6 år, när jag precis lämnat en man som misshandlade mig, sågs viigen efter lite smskontakt...på alla hjärtans dag stod han utanför min dörr o ja, ni kan ju gissa hur d slutade. Sen slöt han sig helt, svarade inte på sms, i tel eller på brev.
Sensare har det visat sig att han träffade sin nuvarande sambo i samma veva, och jag träffade min man ungefär samtidigt. Jag fick mitt andra, och han sitt första barn samma år (2006). Efter detta har jag hunnit gifta mig o få ett barn till, vi har "bytt plats" geografiskt mm. Min man vet att vi fortfarande umgås och är nära vänner och det är han ok med, men igår följde jag med honom och utövade en gemensas hobby (det som förde oss samman från början), och sen följde han med ut på kvällen...jag fick i mig ett par drinkar för mkt o han följde mig hem...han gjorde några närmanden men jag stötte bort honom, men samtidigt rann allting ur mig, allt jag nånsin velat säga till honom typ...o han talade väl typ om att han fortfarande var kär i mig...jag älskar min man men känner mig allmänt velig nu...gammal kärlek rostar kanske aldrig iaf? Rädd för att jag fortfarande älskar honom...suck! Vi har båda barn och partner....men jag har alltid haft på känn att det nån gång kommer bli vi två igen....

så mitt råd till dig ts, du måste ta reda på den andres känslor, kan ju vra så tt ni gått o tänkt på varandra hur länge som helst medan era liv bara rullat på.....

Hur har det gått, TS ?

Läst inlägget. Ryser. Det hände mig. En liten skillnad dock, jag vågade och har aldrig ångrat mig.
Vi började som vänner, blev kära. Två tjejer, så rätt, allt var bäst. Sen fega jag ur, på värsta sätt. Lämnade den jag älskade utan en riktig förklaring, jag var för feg. Jag tog det säkra före det osäkra och stannade i det jag hade.
 Mådde piss, ångest, ständig saknad och längtan efter det som kändes mer rätt än något i mitt liv.
Ett halvår stod jag ut, sen tog jag kontakt. Öppnade mitt hjärta och sa precis som det var, hon förlät och nu är det vi.
 BÄST.
Har aldrig varit så lycklig och kommer aldrig ångra att jag vågade stå för den jag är, stolt över att älska den jag älskar.
Jag tror om du nu känner att hon är ditt livs kärlek, go for it!
Kände hon samma för dig? Isf vad finns det att grubbla över?
Kärleken övervinner allt. Òm hennes känslor finns kvar får du veta från den person som vet sanningen: HON. Du ska inte lyssna på vad andra säger, spec inte folk som gärna sårar... oftast avundsjuka.... och att få information från någon annan kan lätt bli fel.

Hur länge sedan är det nu? Vill du prata lite finns jag här, skicka msn så addar jag dig.
till sist, en stor styrkekram <3