Trots och pappig 2,5-åring

Hej,

vår dotter är 2,5 år. Hon har sedan två, tre månader tillbaka blivit väldigt pappig och \"trotsen\" har kommit med besked.

Jag var hemma med henne under hennes första 1 år och 3 månader, därefter var pappa hemma tills hon vid 1 år och 8 månader började på förskola. Hon har aldrig varit särskilt mammig eller pappig, utan vi båda har alltid funkat i stort sett lika bra.

Men nu har hon alltså plötsligt börjat välja pappa i alla situationer. Bara pappa får byta blöja, spela spel, sitta bredvid i soffan osv osv. Jag jobbar idag 75% och är med henne mer tid än pappan, och vi tänkte att det kanske kan ha med det att göra. Men jag känner mig ändå tveksam.
När jag hämtat på förskolan har vi det jättebra. Vi busar och lekar och skojar och har kul. Men så fort pappa kommer hem är jag inte vatten värd. Hon springer direkt till pappa och vill leka. Går de in på hennes rum och jag följer efter säger hon ofta \"Nej, mamma. Du får inte vara här. Gå ut.\"
Bara pappa har fått natta henne på kvällen, försöker jag skriker hon bara efter pappa. Är pappa däremot inte hemma är det inga som helst problem utan jag kan lägga henne precis som jag alltid kunnat göra förr.

Vi har försökt under en period att verkligen låta henne få som hon vill, men det blir jobbigt både för mig och pappan att det alltid är han som får göra allt och jag bara stå bredvid. Så nu försöker vi ibland att ändå få henne att acceptera att jag gör saker. Med blandad framgång.

Nu senaste tiden har hon dessutom kommit in i en ordentlig trotsålder. Framför allt på morgonen. Först ska inte blöjan av, sen ska inte nya på, pyjamas ska vara på och inga kläder duger osv osv. Det gamla klassiska antar jag. Hon trotsar även med pappa, men säger ju då bara nej och protesterar. Till mig skriker hon att hon bara vill ha pappa och att jag inte får hjälpa henne.

Hur ska man hantera det här??! Vi känner oss handfallna och frustrerade. Jag, för att jag känner mig otillräcklig och min man för att han inte orkar ta allt hela tiden.
Och vad \"beror\" det på? Eller är det bara helt normalt att en 2,5-åring plötsligt så tydligt väljer förälder??

Vi har det ju som sagt jättebra när pappa inte är hemma. Och sen tvärvänder det.

Hej!
Jag tycker att det låter som om ni hanterar situationen alldeles utmärkt. Ni har varit hemma med er dotter båda två och skapat en bra grundrelation till henne. Nu har hon kommit in i sin första riktiga trotsperiod och spelar då ut er två mot varandra. Eftersom hon är mer med dig just nu än med pappa blir du utspelad. Hon tränar på att ta makten, så liten hon är. I den åldern är man dessutom kompromisslös. Man vill göra allt på sitt sätt och bestämma i alla frågor.
Som förälder vet man ju att man måste välja krig. Men det betyder inte heller att man alltid ska ge vika. Att sätta gränser, stå för förnuft och realitet är föräldrarnas uppgift redan från den här åldern.
Låt er dotter bestämma saker som inte blir alltför tokiga på hennes sätt, men bestäm det andra som föräldrar.
Självklart ska du fortsätta att göra saker med henne trots att pappa är hemma, men låt henne också få njuta av pappa själv ibland.
Med så här små barn måste man hela tiden vara flexibel i sina strategier hur man ska hantera dem. Men gränser måste finnas!
Som ni märker så är det utvecklande för den egna förmågan , att hantera en trotsig 2 1/2 åring.
Gränser med flexibilitet, oerhört mycket tålamod och stöd hos varandra är mitt recept.
Lycka till!
Margit Ekenbark

Trots och pappig 2,5-åring

INNEHÅLL