Du vet att du är ensamstående med barn och håller på blir galen när....

Nej jag förstår att det är jobbigt, hur osant det än är så är det jobbigt att behöva stå till svars för någon annans agerande! Tro mig, jag vet!

Ett sätt just för idag skulle ju vara om du helt enkelt säger att antingen kommer du när dottern är vaken, dvs senast kl 18 eller så kommer du inte alls! Då får han själv välja och det sms:et kan inte ses som att du hindrar umgänget, bara att du ställer krav på rimlig tid.

Eller så nekar du honom rakt av att komma till er i framtiden.

Nu har vi varit ute och fått 2 mess av han till...han skriver:

- Jag tar kontakt med dig du ställer krav? du vet hur jag jobbar vardagar. men vad vet du, du jobbar ju inte för helvete "mitt namn" kl 19:27

- Hur ska jag veta hur det är med er i övrigt, jag ringer men mest sms:ar, är det dags för mig att ta kontakt med du vet vad? ( kl 19:35 )

Nu kan jag säga att han är as packad med sin mamma eller kompisar...för första gången han hotar med du vet vad? familjerätten menar han nog....om han vet vad det är ens...

Jag är så ledsen just nu.

Jag pluggar heltid, har barn heltid...han jobbar 3 grr v 4 tim mellan 19-22 på vardagarna...ledig alla helger och resten av dagarna....

Vad menar han? ställer jag krav? ja det gör jag...krav på att prioritera dottern framför krogen....på helgerna för han får inte komma hit full...punkt. Sen att jag vill att han ska ha många timmar och inte komma kl 20-21 när dom inte har träffats på evigheter...
stackars stackars honom....

Det var inte riktigt därför jag startade denna tråd...men nu är han igång och jag behöver skriva av mig, har ingen att prata med.

Han messade ju för några dagar sen och frågade om midsommar och jag föreslog att han kunde vara med oss hela denna helg....

Nu kom ett till:

Jag hoppas du sparar mina sms du hör aldrig av dig, jag får inte veta någonting,familjerätten vill ju veta mycket som du vet!

Vad är det med dig "mitt namn"?du har rätt jag skiter i dig,någon som är viktig för mig är vår dotter *hennes namn* som tyvärr inte inte kommer få ett syskon ( det har hon redan men det vet inte han ) som tyvärr inte kommer att få ett helsyskon från min sida men kanske ett halvsyskon. vi hörs!

Vad säger ni om detta ge mig råd snälla, mår väldigt dåligt just nu...blir tokig på den där människan.

Ställ honom mot väggen med fakta.. När träffade han dottern senast? Hur många gånger har han träffat dottern sen nyår t ex? Och sen skulle jag nog ifrågasätta på vilket vis han tycker att hans sms hjälper dottern, hon kan inte läsa dem och en pappa-dotter-relation etableras inte via sms, det sker genom umgänge!

Om jag var du skulle jag sätta mig ner och dokumentera så mycket du bara kan/ minns om allt som hänt mellan dig, honom och dottern, med fokus på hans och dotterns relation från att hon föddes och fram tills idag som du sen har när familjerätten blir aktuell t ex. Så gjorde jag, alla sms, telefonsamtal, besök etc noterade jag, inställda besök också, svart på vitt hur mycket han fanns där för sonen, jag noterade även om jag försökte kontakta hans pappa, om jag lyckades, varför jag kontaktade och sånt.

Nu blev det skriverier om jobbiga pappor. Är i liknande situation. Men jag måste bara skriva vad jag tycker är extremt jobbigt med att vara ensamstående. Och det är i situationer där jag behöver 4 händer och 4 ögon. Tex om man ska grilla. Väldigt trevligt och roligt även ensam men när det kommer till att man måste springa in och passa maten som står i ungnen eller man måste göra något annat inne som är panik med. Samtidigt som grillen ska passas och mitt barn samtidigt som oxå det är en eller flera kompisar med min tjej. Har därför kommit fram till att det är en omöjlighet att göra själv och ända lösningen är att inte grilla ensam eller att förbereda maten så att inget står i ungnen samtidigt som man grillar. Och att förutse alla eventuella händelser innan man börjar grilla. Kan ju säga eftersom det är FL jag skriver i att när jag grillat de två senaste gångerna har maten i ugnen fått stått och jag har passat grillen. Har i och för sig gått hur bra som helst men stressen att veta att maten står i ugnen utan passning är väldigt stressande. Är dock en petites fråga jämfört med problemet nedanför.

En annan situation är när någon olycka eller sjukdom inträffar och man har en hysterisk unge att ta hand om samtidigt som man ringer sjukvårdsupplysningen. Jag är ju riktigt illa ute oxå när det gäller den biten, har ingen som skjutsar in oss till sjukhuset om det händer något. Utan det måste bli taxi ifall något inträffar. Som tex när dottern hade vattkoppor och hon skrek och skrek, man höll på att bli tokig så man ringer efter sjuvårdsrådgivningen som skriver ut tavegyl. Men hur fan ska man kunna hämta medicin med ett hysteriskt barn. Dottern fick väldigt svår version av vattkoppor. Som tur var så var hennes pappa inne i en period när han hjälpte till så han ringde en kompis som hämtade medicinen och kom till mig med den. Men sedan visade det sig att hon inte tålde medicinen och fick en sällsynt reaktion på den och blev helt hysterisk. Jag trodde hon var hysterisk innan men det var ingen jämfört med när hon fick medicinen. Vet inte hur länge det pågick men jag sov inte många timmar under minst 2-3 dygn . Låg med kalla handdukar och baddade henne. Och när hon fick reaktionen på medicinen var det riktigt otäkt. Att då inte ha någon att stödja sig mot eller att ha någon som avlastar så man kan sova någon timme det är jättetufft..

Eller som när jag var sjuk under en period av ett halvår. FIck lunginflammation på lunginflammation och när jag väl blev bättre hade jag hostat av eller fått en spricka i ett revben och hade så jävulskt ont. Under det halvåret åkte jag säkert in på primärvårdscentralen upp till 2 gånger i veckan för att få olika hostmediciner, värktabletter och antibiotika utskrivet. Och med revbenen tills dess att en läkare knäckte till revbenen så att de la sig till rätta. Det halvåret var nog det värsta i mitt liv. Jag var helt slut den enda barnvakt jag fick var när jag åkte in till primärvårdsjouren eller akuten. Till slut fick jag inte ens det och när jag på slutet av denna period fick någon form av allergisk reaktion och det täppte till i halsen på mig och ringde primärvårdsjouren och kunde inte åka in för det var mitt i natten och fick order om att ringa ambulans om det blev det minsta lilla värre. Som tur var blev det inte värre. Men en promenad till förskolan på 5 minuter tog minst 20 minuter och jag var tvungen att vila när jag kom fram. Vilket pedagogerna ansåg vara så oroväckande för min dotter tydligen. Ja men vad fan ska jag säga. Jag orkade inget under denna period men hon fick mat, rena kläder och mycket mys, hon lärde sig väldigt mycket om bokstäver och allt möjligt denna period för det var det enda jag orkade med.. Aktiviteter var det inte mycket av. Men fan om man skrivit ut rätt antibiotika första gången eller om man haft någon avlastning. Utan att behövt skicka iväg henne till mina föräldrar en timme bort.

01:29 natten kom ett mess till från han det stod bara ett ?
har kontaktat familjepedagogen..har hunnit prata lite idag, men hon ska ringa upp igen så jag kanske kan få lite lugnt. Min dotter ska inte växa upp och behöva vara med en alkis till pappa som ALDRIG funnits under hennes uppväxt. Lovar guld och gröna skogar...för att sen svika och jag vägrar gå med på detta. sparar och skriver ner allt..tider han ringt på nätterna full. då han aldrig dyker upp. Alla mina sms där jag frågar om han vill vara med på uppvisningar, bvc kontroller, gå på skansen...men inget blir av.

bzzzz - håller med dig om det där. Jag bor väldigt långt ifrån närmsta sjukhus...inte så billigt att ta taxi.
Vårdecentraler skickar barnen istället till akuten pga personalbrist..

sjukvårdsupplysningen säger sitt och här sitter man med en sjukt barn som inte kan röra sig och man får inte hjälp att få hjälp fort. Hon har allvarliga allergier och astma...
Jag har inget körkort pga en svår ögonsjukdom. Så ibland känner man sig maktlös och försöker lugna barnen och samtidigt få ordning på hur och vad man ska göra. sjukvårdsupplysningen hör ju inte alltid allt heller..sen har jag inget bra nätverk där vi bor så svårt att få snabb hjälp tyvärr...

Ditt problem säger dom på sjukhuset hur ni ska komma hit....

Hej svejs på er... nu måste jag komma o va nyfiken här o fråga hur det har gått med allt?
Fick du nån ordning på honom, Love Family?
Jag hade nog rekommenderat ett möte bara er två emellan... Inte sms, det är så lätt att tolka fel. Ett möte, prata om allt, hur han vill ha det, om han vill vara med i hennes liv, göra nån slags struktur på det hela. Ett schema kanske. Om han nu ville va med..

Jag kan balansera på förtvivlans rand när efter ett halvårs tid - min dotter FORTFARANDE skriker som om hon håller på att bli mördad Varenda Natt när vi ska sova!
Hon VILL inte gå och lägga sej. Hon VILL inte sova.
Ibland tar det en kvart att söva henne.
Ibland kan klockan bli 5 på morgonen utan att hon somnat.
Då går vi och lägger oss halv åtta-åtta.
Jag får snäsiga kommentarer från omgivningen att jag ska minsann inte klaga.
Detdär får jag klara själv. Och nåde mej om jag bad om avlastning EN kväll. Bad någon annan ta hennes sövande.
Då vet jag att efter en halvtimme kommer denne ut, trött på min lilla tjejs skrik och kräver att jag går in och tröstar.

Jag ÄR ensamstående. Min mamma har hjälp till nångång med sövandet - för över ett halvår sen. Då var det lättare.

Jag är så trött att jag bara vill gråta närsomhelst.
Hela Jävla Tiden!!

Jag är ensamstående med mina två minsta, 5 och 7 år, sen deras pappa åkte dit för narkotikabrott i November förra året. 

Tiden mellan att han blev tagen och rättegången så var det jag som fick tjata om att han skulle komma hit och träffa barnen, han hörde aldrig av sig och frågade om han kunde komma över.

Han blev dömd till behandling i fem månader (men hävdar fortfarande att han själv inte missbrukat, utan bara rört sig i kretsar där sånt förekommer) och ringde då en gång i veckan och pratade sammanlagt mellan 5-10 minuter med barnen.

Det var jag som fick tjata mig blå på att han skulle ansöka om permiss till deras födelsedagar, och det fixade han inte förens i sista stund. Han stannade bara någon timma trots att barnen bönade, bad och grät om att han skulle stanna längre.

Han skulle ordna fullmakt åt mig på sina urinprov han måste lämna på frivårdeni 6 mån, så att jag kan se att han är ren när han träffar barnen. Sen kan man ju undra om han nu inte missbrukade själv, varför måste han då lämna prover? Har han ordnat det? Nej. Han skulle även boka tid på FR för att vi skulle diskutera umgänget. Har han ordnat det? Nej. Det var dessa två krav jag hade för att han skulle få träffa barnen. Istället för att ordna det så tillbringar han all sin tid på gymmet, och har knappt telefonkontakt med barnen. Han ringer max två gånger i veckan, och pratar bara några minuter.

Som tur är har jag en underbar mamma som har ställt upp både för mig och mina troll på alla tänkbara sätt under den här tiden. Som avlastning nån natt då och då, med kloka ord eller bara en axel att gråta ut mot.

Men det gör mig så förbannad att min dotter mår så dåligt och hennes pappa bara skiter i det. Hon har gått ner i vikt, hon tappar hår, äter knappt, sover dåligt och vill ofta sova inne hos mig vilket hon självklart får, och gråter av minsta lilla. Och när man upplyser honom om det så säger han inte så mycket mer än "oj, hoppas det blir bättre snart", men inte gör han något för att hon ska må bättre. Nej, han tar en timma extra på gymmet medan jag får sitta och ringa skolpsykologer, torka tårar, trösta, fixa och dona.

Skulle han försvinna i en mörk gränd en mörk natt skulle jag inte ligga sömnlös över det. 

Hej Love Family.

Hur har det gått, känner igen mig i din situation till viss mån....
Känns som om man pratar med någon som inte förstår svenska ibland....
Empatilös och egoistisk.

Maila mig om du vill. 

Det låter verkligen jättejobbigt. Förstår att du mår skit om du inte får sova. Man känner sig så maktlös. Har du försökt få hjälp via bvc? De kan ju rekommendera vidare specialisthjälp, både så att du får prata av dig och att du kan få hjälp att somna dottern. När man själv inte får sova kan det vara svårt att ta tag i nya sätt att tackla situationen, all energi går ju bara åt till att överleva typ.
Lycka till.

Jag har övervägt att kontakta BUP.
Men då måste socialen blandas in för dom gör inte någon utredning utan att socialen bett om det och DERAS klor har vi redan kommit ur.
Jag vet att det är Deras fel att min dotter mår dåligt.
Vi placerades på ett "utredningshem" aka Fängelse, där vi inte fick gå ut, inte fick träffa folk - ingenting.
Där blev min dotter kräksjuk och rasade i vikt nästan 90% av tiden vi var där.
Dessutom såg hon ju att både jag och alla andra där mådde dåligt - och hörde personalens elaka baktal och kommentarer mot oss och alla andra.
Sömnproblemet började redan där.
Dom har förstört en del av hennes psyke och det tog lång tid innan min dotter frisknade till efteråt.
Jag är så förtvivlat arg på dessa så kallade "proffessionella".
För bara någon vecka sedan gick det som det gick - jag for in i väggen och är nu trasig.
Jag ska kontakta BVC redan på Måndag och be att få komma och få hjälp.
Det märks ingenting på min dotter på dagarna - hon kan vara uppe hela nätterna flera dagar i rad och ändå vara pigg och glad.
Men så snart vi går och lägger oss, blir det ett helvete på jorden.
Först tänkte jag - Nattskräck? Men hon hinner ju inte ens somna.
Får se hur det går med BVC.

BUP anmäler ingenting till soc, däremot så står det i kallelsen att vårdnadshavare och socialtjänst får komma. Men de rapporterar ingenting till soc. Min minsta går där för att bearbeta sina känslor kring sin pappa och det visste soc inget om förens jag berättade det.

TS: Ditt ex påminner en del om mina barns pappa och han har Borderline. Googla och läs lite om det, kanske stämmer det på ditt barns pappa också.. Jag förstår såväl din frustration över hur han beter sig och hur han beskyller dig för helt absurda saker. Kram

Fast dom sa till mej att jag inte kunda få hjälp där utan att socialen bett om det.
Vill inte blanda in soc i vårat liv igen..
Men jag kan ju alltid ringa anonymt och fråga.

Men fy så dåligt. BUP och soc har ju inget med varandra att göra på det sättet. Det är väl självklart att man ska få hjälp utan att soc ska blandas in. Håller tummarna för att det går bättre på BVC istället.

Tack =)