Hur ska vi göra det så bra som möjligt?
Hej!
Min son har haft ett händelserikt liv, idag är han 7år. Hans biopappa har kommit och gått som han velat och sonen har varit livrädd för honom (enligt psykolog), sen försvann han i några år.
Under den tiden träffade jag en ny som sonen älskar, de är idag som far och son. Min nya fick förra året cancer och amputerade ena underbenet. Efter det fick han cellgifter. Sonen tog detta mycket hårt! Men mådde efter ett tag bättre igen.
När min nya blev bättre så kom sonens biopappa tillbaks in i våra liv. Vi ligger just nu i en vårdnadstvist och de träffar varandra 3h varannan vecka, bevakat. Det är först nu efter nästan ett år som sonen börjar prata om sin biopappa här hemma. Han har tidigare nästan vägrat säga något om honom t.ex. vad de har gjort.
Nu har vi fått reda på att min mans cancern är tillbaka och han har som max 7år kvar i livet. Sonen vet att cancern är tillbaka och han får följa med till sjukhuset och träffa honom när han är där.
Vad ska jag göra? Hur kan jag hjälpa min son i allt detta? Eller snarare vad ska jag hålla utkik efter, varningssignaler osv?
Häromveckan började sonen storgråta, han var otröstlig. Han ville bara att min man skulle komma hem och ge honom en kram. Maken kom direkt och sen dess är vi mycket noga med att han ska ge honom en kram och berätta för sonen att han älskar honom.
Finns det något mer?
Jag hoppas du förstår vad jag menar. Det är tungt för oss alla nu och riktigt redig är jag inte när jag tänker på allt som pågår.
