Jag har en son som är 3 år, född mars, och vi har precis tagit bort blöjan. Han säger inte till än men ibland springer han ut på gräsmattan och drar av sig byxor och kissar själv. Men det brukar komma att de börjar säga till efter ett tag.
Bajset är lurigare. Med första barnet så väntade jag helt enkelt ut henne tills hon blev så bajsnödig att hon inte hade något annat val än att bajsa i pottan. Det tog 4 dagar och jag fick sitta och hålla om henne under tiden. Men sen var det löst, det släppte efter det. Men det som gjorde att det funkade var att hon inte blir förstoppad och att hon var noga med att inte bajsa på sig.
Min 5-åring har vi aldrig kunnat vänta ut, han blir förstoppad om han inte får bajsa och dessutom har han varit fullkomligt obrydd om bajset kommit i kalsongerna så där fick vi länge erbjuda blöja när han var bajsnödig. Hellre blöja än kallingar liksom. Sen när han blev större och mutbar så körde vi en glass per bajs i toan och när glassarna var slut (var kanske 10 stycken i paketet) så talade jag helt enkelt om för honom att nu var glassarna slut men det var också basandet i blöja för nu visste jag att han kunde bajsa på toa.
Grejen verkar till stor del vara (iaf hos mina barn) att de bajsar stående i blöja och inte riktigt fattar hur de ska bajsa sittandes, tänk dig själv att du ska bajsa stående, det känns inte helt naturligt va? Tog fram pottan när 3-åringen sa att han var bajsnödig (jo då sa han faktiskt till) men han bara tittade konstigt på mig och sa "Men mamma, jag ska ju stå och bajsa". Nu försöker vi vänta ut honom (han blir inte heller förstoppad) och han har lyckats klämma ur lite bajspruttar men ännu ingen riktig laddning.