Mammiga/pappiga barn+skilsmässa. Tvinga fram växelvis boende?

Hej!

Jag har två barn, 6 resp 8 år gamla. Den äldsta flickan är otroligt fäst vid sin pappa och har varit sen hon var drygt ett år. Det är bara pappa som gäller och hon kan ringa honom från skolan på dagarna för att hon saknar honom.
Den minsta flickan är precis tvärtom, det är bara jag som gäller och hon. Hon är även väldig känslig, har lätt att gråta, har prestationsångest och tar lätt illa vid sig.

Vi står nu inför separation och när vi berättade för barnen var det solklart för dem hur det skulle bli = stora tjejen vill bo med pappa, lilla tjejen med mig. De gråter och är ledsna och vill inte vara borta från sin "favoritförälder".
Den stora flickan har sagt att hon älskar pappa, och gillar mig. Hon vill bo mer hos honom och mindre hos mig.
Jag är medveten om att en separation är känslomässigt svår för alla parter. Jag och pappan är vänner och det har inte varit någon skrik/svär-skilsmässa. Vi vill båda att det ska bli bra för barnen.

Min fråga är alltså; Ska jag låta stora flickan bo mer med sin pappa och tar hon skada av att leva med saknaden? Jag vill att hon ska vara lycklig, men samtidigt vill jag inte släppa henne eftersom jag kanske då signalerar till henne att jag främst är lillasysters förälder.
Är det skadligt för våra barn att bo växelvis? Vi vuxna kan hantera saknad på ett annat sätt vilket kanske inte barn kan.

Hej!
Ni står inför en känslig situation som en separation alltid innebär. Men ni verkar ju också mycket medvetna om detta. Som ni förstår finns det ingen "bästa" lösning i sådana här sammanhang, men med inkännande och följsamhet för både flickornas och era egna behov tror jag att man efterhand prövar sig fram.
Det viktiga är att ingen av föräldrarna avstår eller lämnar något av barnen för att de säger så nu. Däremot är det ju inget som hindrar att ni har huvudansvar för var sitt barn.
I bästa fall kommer ni inte att bo så långt från varandra, vilket kan underlätta en viss flexibilitet.
Saknaden kommer säkert flickorna att uppleva. Alla barn vill i grunden bo med båda sina föräldrar. Men de kommer också att lära sig att ni finns och är tillgängliga för dem båda två.
Flickornas preferenser kan komma att förändras under olika perioder och då är det viktigt att ni föräldrar skapar ett någorlunda stabilt system kring dem.
Det är naturligtvis också viktigt att flickorna inte separeras så att de ibland är hos mamma båda två och ibland hos pappa båda två.
Om ni visar att ni som föräldrar finns kvar för båda flickorna, ni har inte separerat från dem, så kommer de att förstå även om ni inte bor tillsammans längre.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

Mammiga/pappiga barn+skilsmässa. Tvinga fram växelvis boende?

INNEHÅLL