enny signatur skrev 2011-07-06 12:29:30 följande:
Jag tog säkert en dush/gick på toa de första dagarna, om du menar från hemmet så bör det varit efter c en vecka då jag var in och lämnade intyget om att hon fötts. Så då kanske 2 timmar. Han lämnade nog henne hos mig efter någon dag för att handla skulle jag tro.
För en natt? Ingen anning, hon var nog rätt gamal då, vad kan tänkas... 2år kanske?
Krake skrev 2011-07-05 21:00:45 följande:
Jo, men alla har inte en make som kan göra det alltid. TS är vad jag förstått ensamstående. Själv har jag en karl som jobbar på annan ort 1-3 veckor i taget regelbundet. Då får man försöka hitta på lösningar.
Någon sa att barn inte måste vänja sig vid sin barnvakt för att vara trygga med vederbörande. Det talar helt emot mitt sunda förnuft, men men... Alla gör som de vill, men jag lämnar hellre min son till någon han "skolats in" hos under ordnade former, än pang bom till en ny person. Ifall något händer.
Nu vore det inte så aktuellt att jag var föräldrarledig och min make jobbade borta i flera veckor, då hade vi löst det på annat sätt. Men även som ensamstående hade jag inte funderat på att lämna en 3månaders till någon för att vara barnvakt.
så då tränade du och barnet redan från början med att vara från varandra.
finns en anledning varför jag lade tråden så att den hamna under ensamstående.
om man inte är med om det är det inte så lätt att förstå.
vissa praktiska saker är inte så lätt att utföra med sitt hjärta med. hur gärna man än vill. vill ju inte att han sak bli lidande.
villl ju att han ska känna sej trygg när han inte är med mej och att jag också ska kunna andas när han inte är med.
jag min persongliga åsikt är att jag aldrig skulle kunna lita lika mycket på någon av de manliga könet lika mycket som någon som är mamma.
ett barn ska inte behöva se sin mor slut körd och se henne gråta. så någon gång så måste jag kunna ta en stund och andsas ut och då vill jag veta att både han och jag är trygga med situationen att vi är ifrån varadara. även om det högst kommer att vara en timme. därför vill jag bygga upp mej mental och förberada med mej långt innan för dom så korta stunderna i början långt innan.
och det är klart att man måste "skola" dom korta stunder och inte bara pang på.
och om man utgår att det värsta kan hända tex att jag dör så ska han vara van med att vara trygg utan mej. att leva med sin mormor.
det är hemskt att behöva tänka den tanken men vad som helst kan hända en.det skulle ju knappas vara troligt men OM.
det jag menar är att han ska kunna känna sej trygg vad som än händer.
