Vad uppfostrar du? Ett kön eller ett barn?

Jag försöker uppfostra mina tjejer till barn. Jag uppmuntrar dem till att bli starka och självsäkra tjejer. Kanske ännu mer än vad jag skulle gjort om de var pojkar? Som pojke man har man en del fördelar i den här världen och antagligen skulle jag uppmuntrat de mjukare sidorna hos en son precis som jag nu uppmuntrar de "tuffare" sidorna hos mina döttrar? Sen uppmuntrar jag nog de flickiga sidorna med, som att prata om att de är söta osv, något jag kanske inte hade gjort lika mycket om jag haft söner? Gör nog lite av varje.

Jag uppfostrar ett barn och försöker så långt det går att låta bli könsstereotypa kläder, leksaker, förhållningssätt osv.

Jag uppfostrar mitt barn efter min instinkt och jag skiter i all pedagogik. Jag känner mitt barn bäst och om jag är en bra förälder behöver jag inte läsa en massa forskning. Det sitter i mig hur jag ska göra, så jag förlitar mig helt på det som känns rätt. Det har gjort underverk hittills..

Ett barn. Svårt att säga konkret på vilket sätt men till exempel skulle jag aldrig säga till min son att "nej du får inte leka med dockor, det är för tjejer" eller att han måste visa sig stark känslomässigt för att han är kille och inte ska "gråta som en liten flicka" . Hörde en mamma säga så till sin son och tyckte det var riktigt dåligt av henne.

Ett barn så länge det går och när de fått en mer könsinriktad identitet eller vad man nu ska kalla det så stöttar jag dem givetvis i det. Har uppfostrat mina barn som barn men ändå så har 6-åringen blivit väldigt tjejig. Det är Erik Sade på högsta volym, smink i smyg, klänningar och tunikor som favoritplagg, hårspännen och diadem som ska matcha and so on.
Fattar egentligen ingenting.

Jag försöker uppfostra ett barn. Dock är det svårare och svårare ju äldre han blir, och ju mer samhället och dess normer i övrigt påverkar honom. Dessutom får jag en känsla av att genusperspektivet inte är lika utbrett och väletablerat i skola och fritids som det var i förskolan. Men jag försöker uppmuntra honom att göra det han vill, för att han vill det, och inte för att han borde vilja det för att han har snopp. Samt att göra saker som andra kanske tycker han inte borde vilja, för det ingår inte i den traditionella pojk/mansrollen.

Jag uppfostrar en dotter eller son

Det känns närmast, eftersom mina barn HAR ett kön och dom är flickor. Men dom är fortfarande barn. Så egentligen förstår jag inte frågan om man nu ska analysera orden i frågeställningen?

Kan tänka mig att du menar att man i så fall fostrar sina barn i de stereotyper som finns kring könen.

Jag fostrar döttrar men uppfostrar som barn/människor/ individer. Jag tex säger inte att flickor på sämre och pojkar kan göra precis som dom vill (vem gör det?).

Jag fostrar mina döttrar efter deras egna förutsättningar på nått sätt. Båda har "pojk-drag" och "flick-drag" som att att klättra i träd, hoppa och leka med svärd, dansa balett i prinsessklänning, leka med my little ponny, leka med bilar osv osv osv.

Jag fostrar mina barn med logiskt tänkande, sunt förnuft och respekt för sig själva och andras. Men jag kan ju inte "lägga undan" att det faktiskt är flickor.

Ja, jag vet att jag övertolkar frågan men den kändes rätt konstig faktiskt (för mig). Ingen kommer väl säga att dom fostrar flickor till att vara underlägsna pojkar och ingen kommer väl säga att dom fostrar pojkar som inte får gråta eller att dom är överlägsna?

Jag uppfostrar en liten människa som förhoppninsvis kommer att växa upp till en självsäker, ödmjuk och driftig individ som behandlar sina medmänniskor med respekt, kvinnor som män.

Jag uppfostrar två barn som råkar vara av ett visst kön.

Barn nr ett är jag väl medveten om vilket kön han har precis som jag är väl medveten om vilken hårfärg han har och hur lång han är. Vanliga fakta som inte gör varken till eller från i livet. Att han har snopp gör inte det lättare eller svårare att hantera konflikterna kring xboxen, läggtiderna, bordsskicket, läsandet eller vad tusan vi ska diskutera idag.

Barn nr två är sju veckor och där spelar könet verkligen ingen roll, jag tänker på honom som bebis, inte som pojke.

Könlöst är inte möjligt att uppfostra, anser jag, och inte något att sträva efter heller. Vi har två kön, det är inte dramatiskt, jag anser inte att det är någon större skillnad på könen heller förutom vissa detaljer i rörmokeriet. Vi har könsroller i samhället, det är mer dramatiskt. Men uppfostran där könet spelar mycket liten roll i det dagliga livet är något att sträva efter! Mitt mål är att erbjuda båda mina söner en så bred mansroll så att de ska kunna känna sig bekväma i den nästan oavsett sin personlighet. Vi får se om tjugo år hur väl jag lyckats.

Än så länge så har jag mest fått anstränga mig för att dämpa yttringarna av de våldsamma delarna av pojkrollen i samhället - killarna på sonens dagis lämnades rätt mycket åt sig själva sista året och det blev mycket skrän och planlöst spring och tjuvnyp med en hel hög fem - sexåringar. Det får vi dämpa och motkompensera för skrän och våld ingår inte i den mansroll jag tycker är ok att överföra på mina barn.

Vi uppfostrar våra barn till barn, dock är ju stora tjejen väldigt medveten om att hon är en flicka.
Hon älskar klänningar och skriker som en stucken gris när jag tar på henne jeans, självklart är det ju jag som köpt klänningar till henne från början men hon gillar ju dem och självklart ska hon få ha det då.
Hon leker gärna med bilar och mekar gärna. när hon var 1 visste hon hur man satte i hjulbultarna på en bil och kunde sätta ihopa mutterknackaren.
Ibland leker hon med dockor som hon själv velat ha, jag är ingen docktjej och hade inte köpt någon till henne, men hon ville själv ha en, dock är dom rätt ointressanta.
Oftast bygger hon stall och hus och leker med hundar och hästar och familjerna i husen hon byggt.
Jag har ett dockhus som ska renoveras det leker hon också gärna med.
Grönt är hennes favoritfärg.

Sen om detta är att uppfostra ett kön vet jag inte men jag tänker aldrig att hon inte får göra saker för att hon är tjej (fast jag uppskattar om hon inte vill börja spela hockey) eller att det är vissa saker hon måste göra av samma anledning.

Vi försöker lära våra barn att alla människor har lika stor rätt att vara tuffa, fina, glada, ledsna, arga, söta, gosiga, starka, svaga, känsliga, musikaliska, sportiga.. osv oberoende av kön. Försöker också visa att alla människor kan välja vad de vill arbeta som; brandman, sjuksköterska, forskare, byggjobbare, lärare, städare, dansare, fiskare, sophämtare, trädgårdsmästare, svetsare, djurskötare... osv oberoende av kön.
Varför skulle man vilja fostra barn olika pga vilket kön de har? Det verkar ju helt galet...

jag vill iallafall tro att jag uppfostrar två barn och inte två olika kön.

Jag uppfostrar min son till en  man och jag lär honom saker jag anser att en man skall kunna göra.

Jag uppfostrar en son. Det tycker jag INTE är samma sak som att jag uppfostrar ett kön. Sen får du väl tycka vad du vill om det.

Min son är ett barn och jag kommer göra mitt bästa för att ha ett öppet sinne och låta honom prova på allt han vill utan att säga att han inte ska för att han är pojke. Men jag har inga enorma skygglappar, jag vet att jag kommer att göra skillnad därför att jag växt upp i en värld där det görs skillnad och jag kommer inte att vrida och krysta till det yttersta för att tvinga fram en genusneutral uppfostran. Min son kommer själv ha ett ord med i laget om vad han ska ha på sig när han blir större, men så länge jag köper hans kläder bär han inga klänningar.

Min son är ett barn, inte ett socialt experiment.

Jag uppfostrar mina barn att bli den de vill och vara starka och trygga i det
Har två döttrar som älskar allt som är typiskt flickigt en som är precis tvärt om, vill bara ha pojkkläder och leksaker och då låter jag henne ha det.
Sonen älskar typiska pojksaker och då får han ha det.
Jag uppfostrar dem till att respektera alla och att inte ha fördomar mot andra människor, jag uppfostrar dem till att ta hand om sig själva och anda människor....sen tror jag att vi är olika pga att vi är födda i olika kön, jag är övertygad om att vi har olika egenskaper just pga att vi är kvinnor eller män, problemet för mig är om någon inte vill följa det som de flesta andra gör så reagerar samhället negativt...det vill jag motarbeta inte att vi är olika.

Jag försöker uppfostra ett barn men deras pappa tyvärr kön. Jag försöker motverka detta genom att ge dem mer "mjuka" leksaker, kläder i mer "tjejiga" färger (ja ni förstår vet inte hur jag ska förklara det bättre..) osv. Det funkar ganska bra. Försöker uppmuntra det mer mjuka osv.

Svårt när man har olika uppfostringsmetoder.