Cancersjuk mamma.. Tuff tid framöver..

Svårt att veta vad man ska säga, men vill iallafall ge dig en riktig god kram. Och så håller jag tummarna för att lillebror får flytta hem till sin mamma snart.

Har ni något kontaktnät i form av annan familj? Mostrar, farbröder, kusiner, mor/farföräldrar?

Både du och din bror kommer nog må bäst av att bo tillsammans om det värsta händer, men ni behöver känna att ni inte är en ensam ö som bara har varandra. Du behöver utrymme att vara fri och ansvarslös och han behöver kontinuitet och omhändertagande hela tiden. I mina ögon skulle det bästa vara om ni kunde bygga upp ett system där andra familjemedlemmar tar hem honom en vecka eller iaf helg i månaden. På så vis hänger inte allt på dig, och han får flera vuxna att ty sig till om det blir tungt.

Annars kan ni kanske få en kontaktfamilj via soc?

Lycka till!

Hej TS! Vad tråkigt att höra om din mammas sjukdom. :(

Vill bara slänga in några styrkekramar och berätta att benmärgs-/stamcellstransplantationer oftast går väldigt väldigt bra, och de allra flesta får ökad livskvalitet och, beroende på vilken sjukdom de har, kan bli helt botade eller få flera år med god livskvalitet framöver! Känn dig fri att fråga vad du vill om sjukdomen och transplantationen om du behöver, jag arbetar på en hematologisk avdelning där många transplantationer genomförs och vi vårdar dessa patienter (och ser dem komma på återbesök och ett-, fem-, och tioårskontrolller!

kosten  är extremt viktigt vid cancer , framför allt paradisvälling gjord på groddade mungbönor rikt på vitamin b17 som innehåller vätecyanid i bunden form som utlöses av ämnet beta glykos i cancercellerna , på så sätt förgiftas bara cancercellerna menas dom friska cellerna skonas pga att cancerceller innhåller 3600 gr mer betaglukos än friska celler.
denna teori har läkemedelsbolagen försökt mörka i mer än 100 år med alla möjliga smutsiga metoder

Jag vill inte vara otrevlig eller så, men borde du inte oroa dig över din mamma i första hand istället för att fokusera på om du vill eller inte vill ta hand om din lillebror OM det värsta skulle inträffa? Det är där du borde lägga all din energi just nu!

Zazza: Jag tror inte TS är hjälpt av att få höra att hon borde fokusera på sin mammas sjukdom. (extremt onödigt inlägg att göra anonymt dessutom)

Att hon är orolig för sin mamma är väl självklart, att hennes största önskan är att mamman ska bli frisk tvivlar jag inte en sekund på.

Men TS har tvingats bli vuxen och ta ansvar för en annan viktig människa i sitt liv vare sig hon vill, kan eller orkar - och nu undrar hon hur hon bäst kan ordna för sin bror och henne om det värsta händer.

Vid svåra sjukdomar och dödsfall inträffar praktiska problem som jämfört med sjukdom och död kan tyckas futtiga - men som ändå måste lösas av "någon", helst i god tid innan problemen blir allt för stora.

Tycker TS fråga tyder på enorm empati och oro och jag hoppas innerligt att din mamma blir frisk TS!

Hej och tack för era svar.

Har faktiskt missat att jag fått svar i tråden men hittade den nu.

Min lillebror bor hos mig nu och hittills har det fungerat jättebra.

Mamma är hemma från sjukhuset nu och mår stundvis faktiskt bra, nu är det ca 2 månader kvar tills dom ska ta ett benmärgsprov på henne och se hur allt ser ut. 

Hematologsyrran, tack för ditt inlägg. Mammas lymfom är högmalignt och hon gjorde en stamcellstransplantation i auhusti förra året, men redan på röntgen 3 månader senare hade det kommit tillbaka kraftigt.
Hon hade inget större val när hon skulle bestämma om hon ville göra benmärgstransplantationen med donator då cellgifterna inte skulle fungera länge till. Läkarna har sagt att det är 50 % chans att det fungerar på mamma.
Men jag undrar lite när man faktiskt vet att det inte kommer tillbaka, när är man frisk? Om det nu inte har fungerat på benmärgsprovet om två månader, hur fungerar underhållsbehandlingar? 

Tack ska ni ha!              

TS: Du kommer att klara det här helt fantastiskt bra. OM din mamma inte klarar sig så ber du soc om hjälp helt enkelt, tex stödfamilj en gång per månad eller så. Självklart klarar du av det här! Tro mig, det finns inget viktigare och förr än du anar är din lillebror myndig och klarar sig själv och kommer att vara dig tacksam livet ut för att du ställde upp. Ni kommer alltid att ha varandra.

Du är väldigt ung. Jag vet själv hur jag tänkte när jag var i din ålder, men tro mig, livet är så mycket mer och längre! Om sju år är du bara 31, det är ingenting du har hela livet framför dig. Ta hand om din bror, ta hand om varandra, tänkte inte på hur du känner inför att bli mamma till egna barn, det är något helt annat. Livet är här och nu, det varar oftast mycket längre än man tror och det du och din lillebror har kan ingen ersätta.

Jag beklagar det som hänt din mamma, mina tankar går till henne och jag hoppas hon får ro inför det som inte går att undvika. Ingen borde behöva gå bort före sina älskade barn, jag hoppas ni allesammans får hjälp av psykologer/motsv?

Tänk inte så mycket på vad som kanske händer i framtiden. Vad händer om du fortsätter vara tillsammans med din sambo, du tar hand om din bror och sen blir han myndig förr än du anar? Måla inte fan på väggen, livet är för kort. Be om hjälp utifrån, ta hjälp som erbjuds. Stötta din mamma och din bror, du kommer inte att ångra dig!

Hej TS!

Vad otroligt tråkigt att din mamma är så sjuk! Hoppas verkligen att det reder upp sig för henne. Jag förstår att det är jättejobbigt för er alla och att du funderar mycket på vad som ska ske. Jag tror att det vore klokt om du gick och pratade med någon utomstående om det här. Någon som kan hjälpa dig att reda ut vad som i slutänden blir bäst. Nu får vi hoppas att din mamma blir frisk men vägen dit är ju fortfarande rätt lång och hon kommer att behöva dig skulle jag tro. Din bror likaså. OM det skulle bli så att din bror skall bo hos dig så finns det ju avlastning att få av kommunen. Prata med dem och hör vad de erbjuder för hjälp? Om din bror har diagnoser så antar jag att han nog varit på BUP tidigare? Kanske han skulle ha utbyte av en samtalskontakt där nu också? Barn funderar ju så mycket.

Hoppas att allt går bra för er TS! Kram

PS. Du med mungbönsvällingen... Du borde tänka till och försöka att lära dig när det är rätt tidpunkt att öppna munnen och kasta slentrianmässig hippieinfo på folk som mår dåligt. Du har taskig tajming och du är väldigt respektlös i din framtoning.

Så jobbigt för er men jag hoppas att allt går bra ändå. Jag tror att du ska försöka släppa oron för framtiden och se vad som händer i nuet istället. Allt ser ändå just ut nu och försök leva på det goda nu.