Som rubriken lyder.... Vad tycker ni?? Jag är intresserad av när NI tycker att ett barn blir bortskämt så¨att det får negativa konsekverner? Jag har en 5 månaders dotter och bara satt och funderade på hur jag vill uppfostra henne så att hon får en stabil grund att stå på i livet. Jag vill att hon ska få ut så mkt som möjligt av livet och vad det erbjuder men jag vill inte att hon alltid ska få som hon vill bara för att jag inte satte gränser... Vad tycker NI?
Det finns en kritisk tidpunkt där vid 2½-3 år, när agnarna börjar skiljas från vetet! 
Före 2 år kan man i princip låta ett barn få allt den vill ha, utan att det ställer till framtida problem (inte för att jag rekommenderar det, men ändå). Men när barnet närmar sig 3 år, då plötsligt måste man tänka sig för. Om barnet frågar efter godis en gång på affären, och så får barnet det där godiset, då kan det innebära vredesutbrott varenda gång man är på affären i ett halvår framåt. Faller man till föga för de där utbrotten och köper godis för att få lugn och ro, då har man snart en liten bortskämd unge. Samma sak gäller det mesta - glass, leksaker, TV, förmåner av olika slag ...
Intressant!!
När barnet inte förmår att tacka och vara glad över vad han/hon får, utan ser varje gåva som en självklarhet och kanske tom gnäller på presenten. När barnet inte kan dela med sig, eller vara generös. När barnet inte kan acceptera att andra får presenter på sina födelsedagar och att han/hon inte då också måste få. När barnet inte klarar av att inte stå i centrum 100 % av tiden.
Jag tror inte att man måste vara restriktiv med gåvor, glass osv för att barnen inte ska bli bortskämda. Jag vet flera barn som har fått massor men ändå inte är det minsta bortskämda. Jag tror att det snarare handlar om att träna med barnen hur man ska bete sig och hur man ska tänka. Att det är viktigt att barnet ska säga tack, även om det är väldigt mekaniskt i början. Att det är viktigt att prata på vägen till kalaset eller innan om att det är Pelles födelsedag och att det är ok att du inte får presenter då också, samt säga till välmenande släktingar att inte sticka till en present iaf. Man måste få en chans att känna sig besviken och lära sig att hantera det helt enkelt.
Sen kan man givetvis träna massor på att dela med sig och tänka på andra. Det bästa med julen för mig har alltid varit att köpa presenter till andra och tänka ut bra saker som passar dem, att göra andra glada. Mina egna julklappar har faktiskt kommit i andra hand, även om jag självklart blev glad för dem.
Jag tror man är skadligt bortskämd när man inte förmår att uppskatta det man får i livet. Att man får mycket saker måste inte innebära att man är bortskämd det är när man ser att få saker som normalläget. Med kärlek tror jag inte man kan skämma bort barn. Överdriven uppmärksamhet ja, men inte med kärlek. Med överdriven uppmärksamhet menar jag när precis allt kretsar kring barnet och vad barnet gör och då menar jag inte spädbarn som en femmånaders utan äldre barn. Om föräldrar alltid släpper allt för att tjäna barnet så tror jag inte att det är bra men en förälder ska självklart ge sitt barn uppmärksamhet. Uppmärksamhet på barnens behov tror jag är bra men barnen måste också få chansen att lära sig att vuxna ibland gör saker som är viktigare än att observera allt de gör och allt de säger. Samtidigt tycker jag det är illa när barn försöker påkalla vuxnas uppmärksamhet och föräldrarna inte svarar men jag tycker det är OK att man säger till ett barn att man är upptagen eller att man själv pratar med någon och att fråga om det är något viktigt eller något som kan vänta till senare.