Finns de ensamstånde fast med gemensam vårdnad

här är en till. Pappan har inte brytt sig om umgänge på snart 2,5 år och barnen vet knappt vem han är.

hej 
jag är ensamstående till min 4 ½ åriga gosse, visserligen har jag en ny sambo, men jag har det stökigt o bökigt med mitt ex
 

Jag är också ensam, men med gemensam vårdnad. Vi försöker göra det bästa av situationen för vi vill båda att vår son ska få träffa båda sina föräldrar.... men det är inte alltid lätt att komma överens.

Vi har inte fått något bra system på det än, men han träffar sonen (nu 4 mån) allt från 3-6 dagar i veckan. Jag helammar fortfarande, men pumpar så att han ibland kan ha honom 3-4 timmar själv.

jag är ensamstående men med gemensam vårdnad men däremot har vi det inte bråkigt ihop utan det funkar ok även om han inte riktigt förstår allt jag säger
Han har barnen några timmar i veckan bara

Hur tänker ni inför ensam vårdnad? Jag skulle vilja ha ensam vårdnad så att det blri enklare med papper o grejer. jag kommer ju inte "ta barnen" från honom. De har ju ändå rätt till sin pappa!!

Japp, jag har också samma problem. Mina barns far har bara barnen var tredje helg, och i sommar hade han dom bara 10 dagar på hela sommaren!!!!

Jag har bråkat nu i två år på att han ska ha dom varannan helg, men nu orkar jag inte bråka längre. Vill han inte träffa sina barn mer än en helg i månaden (ungefär), så är det upp till honom.

Varför ska vi då ha gemensam vårdnad??? Han ställer aldrig upp för barnen när dom är hos honom, då får dom aldrig gå på kalas om dom är bjudna, han följer aldrig med dom på deras träning/tävling. Dom måste avstå från den/det om dom är hos honom. Han vägrar vara med att dela på kostnader som är utöver underhållet, osv.

Han vägrar byta helg, det som är bestämt är bestämt (dvs. det han har bestämt, det är det som gäller, inget annat)

Jag har fått nog nu!! Jag funderar starkt på att ansöka om enskild vårdnad, men hur gör jag.?

En till här. Mycket tråkigt att man inte ska kunna kommunicera och samarbeta om sitt gemensamma barn. Mitt ex anser att jag inte har med has liv att göra så jag får aldrig veta förändringar i mitt barns liv. han har vårt barn endast varannan helg men jag tycker ändå att saker som att hon ska få syskon, han separerar från hennes styvmamma och han flyttar ihop med samma styvmamma igen är saker som han bör tala om för mig, inte för min skull utan för att jag ska veta vad som händer i mitt/vårt barns liv. Jag skulle själv aldrig göra något av ovanstående utan att tala om det för honom, det minsta man kan begära är väl att man vet vem som bor med ens barn. Hans argument är att "ju större hon blir, ju mindre behöver ju vi ha med varandra att göra"..Blir livrädd av de argumenten, det är ju tvärt om anser jag. Ju större barnet blir dessto viktigare att man kan lita på varandra. små barn små problem, stora barn stora problem. Jag känner nu att om vårt barn kommer hem full när det är 13 och är hos honom, ja då kommer han inte att tala om det för mig..Hur ska man då kunna hjälpa sitt barn? Jätte trist. Och ber man om hjälp finns aldrig tid, men tid finns för hans nuvarnade och deras gemensamma barn, är bara en tidsfråga innan mitt barn är så stort att det ser det. Men ju mer jag försöker desto mer sätter sig han på tvären..jätte tråkigt.

Hur har ni andra det med underhåll? Betalar han/hon direkt till er eller får ni av f.kassan? Dvs ni som har barnet hela tiden eller det mesta av tiden. Själv får jag bara från kassan, han slutade betala för han påstod sig inte ha råd. Tycker det är så konstigt upplägg på det där. Umgångesföräldern har rätt att behålla en viss del till sig själv och kan på så sätt slipp betala, men boende föräldern har ingen sådan rätt..känns snett för mig. I så fall borde man väl titta på båda föräldrarnas inkomster så båda hade rätt till en viss del till sig själva och den som tjänar mer betalar mer..eller?

Jag har precis gått till advokat för att pappan håller på och strula med underhållet. Dessutom så verkar det som om han vill betala så lite som möjligt, då han håller på och diskuterar en hundralapp eller två hit eller dit. Till saken hör att vi båda är höginkomsttagare och jag anser att även vårt barn ska ha samma (höga) levnadsstandard. Detta anser tydligen inte han. Jag skickade en mycket detaljerad uträkning ner på antalet blöjor använda per dag och kom fram till en mycket rimlig nivå. Nej då, inte enligt honom.
Så nu är jag så jävla TRÖTT på den här diskussionen att jag tagit det via advokat. Jag har också yrkat halva denna kostnad (ja, HALVA. Egentligen borde det vara hela) av honom. Något han troligtvis inte kommer att betala om jag inte drar honom till rätten. *suck* 

Underhållet genom f-kassan annars skulle inte pappan ge ngt underhåll så på så vis är f-kassan bra så barnet får ett ekonomiskt stöd .

Ensamstående med gemensam vårdnad. Vi har vår dotter på 3 1/2 varannan vecka. Detta har vi haft sedan vi separerade för 1 år sedan. Inget tal om något annat..vi drar inte alltid jämt, men det går. Pratar endast när vi lämnar dottern hos varandra, ev något sms då det är något viktigt som läkartid eller dylikt. Han har träffat en ny tjej men som vår dotter inte träffat än.

Har ganska samma syn på uppfostran så det är väl därför det gått så bra, men visst det ska tjatas om allt. Senast var det barnbidraget som skulle delas. Å ja då får han köpa sina egna kläder till dottern. Så delar vi på ytterkläder. Men det är ju mest för att skada mig. Är det något gräl tar vi alltid detta via sms för att inte dottern ska höra. Å när vi träffas så står vi där och ler...

Ganska ny ensamstående fast med gemensam vårdnad.. har nyss blivit "särbo" med min sons pappa. Min son är 11 månader och vårat förhållande har inte varit bra. Han vill träffa sin son men han engagerar sig inte mycket alls. Byter inga blöjor, matar aldrig. Leker och busar- på hans (pappans) villkor.

Har ansökt om underhållsstöd och det blev ett jävla liv :( Det var inte såhär jag ville ha det! Ledsen och förtvivlad över hur allt har blivit, jag vill få det bra igen. Men då måste allt tjafs oss föräldrar emellan sluta! Han beskyller mig för allt. Han är väldigt kontrollbehövande, tacksamt nog inte svartsjuk. En fråga.. är det ngn här som vet hur man kan få bort gammalt tänk kring kvinnor hos en "man"? Tydligen så är det bara jag som ska sköta hushåll, barn, skola, uppfostran osv. Jag vill ha det jämställt. Men eftersom han jobbar så tkr han att han ska slippa städa och ta hand om SIN(A) barn. Han har även en son sedan tidigare.

Äntligen hittade jag en grupp som jag kan känna mig delaktig i.