Separera med små barn utomlands

Normalt är det ju så att man inte bara kan ta barnen och flytta ur landet utan den andra förälderns tillåtelse, tror det gäller de flesta länder. Vet inte vad Irländsk lag säger, men varför skulle den hindra dig från att träffa dina barn, om du väljer att flytta? Jag är också utlandsboende, och väl medveten om vad som gäller angående barn och flytt. Att man inte kan ta med sig barnen och flytta hur som helst är ju för att skydda dem. Men Irland som andra länder borde väl ha bestämmelser om umgänge, etc.

Ju det klart att man inte flyttar med barnen utan förälderns tillåtelse men om man vid slut ändan vill flytta tillbaks till Sverige och pappan inte vill att barnen ska flytta, då är man ju tvungen och stanna kvar i Irland om man vill se sina barn växa, visst kan en flytta själv och komma och hälsa på barnen det är ingen som hindrar det, men då är du en förälder som bara kommer och går,  som sagt man ger upp sin rättighet och flytta hem med barna om du är bosatt och gift utomlands, det är lite orättviss...

Tja, jag flyttade själv med min mor till annat land som liten, och såg min pappa två ggr per år efter det. Men nog förblev han min pappa för det, och vi höll kontakten på andra sätt också.

Det skulle ju vara lika orättvist mot den andra föräldern om man bara kunde ta barna och flytta "hem". Sist och slutligen är det ju vad som är bäst för barnen som ska vara det viktigaste, och att slitas upp från sin invanda miljö och kanske hamna på ett ställe med nytt språk och främande männniskor etc, är inte det bästa. Sen vad som känns "rättvist" för föräldrarna är oviktigt i sammanhanget. Jag är själv i samma situation ifall jag nån gång skulle separera, och jag vet flera separerade som stannar i ett land enbart för barnens skull under tiden de växer upp. Man gör ju sina val i livet, och det här är ju ett av dem. 

Håller med man ska göra vad som är bäst för barna, dem har lika rätt och se både mamma och pappa men ibland kan det bara svårt och känna sig som en fånge när man då bestämde sig och ge upp sitt hem land och flytta för partners skull, men sånt är livet har en lärt sig.
Om man får fråga, du sa din mamma flyttade med dig till ett annat land, var din pappa överrens om det? saknade du inte den s.k. "Father figure"   är bara nyfiken.

Vet faktist inte om de var överens, men jag skulle gissa de var det (och jag vet inte hur reglerna såg ut då). Har alltid vetat att han funnits där om jag velat kontakta honom, fast vi inte setts så ofta. Kan inte minnas jag saknat honom i vardagen, de skiljdes då jag var tre tror jag och sen bodde jag med bara mamma ändå. Sen flyttade vi några år senare.

Det kan tyckas orättvist, men egentligen, vad är alternativet? Om man har gemensam vårdnad kan man inte bara flytta till ett annat land med barnen, även om det är ens hemland.

Det är en situation man sätter sig i när man skaffar barn utomlands (jag är också utlandsförälder). Man binder sig för livet, inte bara vid den andre föräldern, utan även vid det nya landet.

Så antingen får du starta en vårdnadstvist för att få ensam vårdnad, eller så får du stanna på Irland tills barnet är vuxet, eller så får du bli en ganska frånvarande förälder. Hårt men sant. 

Jag menar, hur hade du känt om det varit tvärtom? Att n i bodde i Sverige, och så plötsligt lämnar han dig och tar ert barn till Irland. Klart det inte är ok.

Jag håller med Kaffemoster och Pen.  Jag är också utlandsförälder och det är bara att "gilla läget".  Jag känner en mamma ifrån Holland som bott i Sverige i en massa år, mest för att hon har en dotter med en svensk (de är skilda).

Det beror väl på lite hur deras system ser ut. Jag bodde i Spanien där det vanligtvis är mammorna som får vårdnaden vid separation. Innan vi skrev på något papper vid vårt giftemål så frågade jag en liknande advokat om hur det skulle bli ifall vi skaffade barn och sen separerade. Han sa att eftersom Sverige inte är ett fattigt land och ifall jag inte knarkade eller så och kunde bevisa att jag kunde försörja barnet i Sverige, så trodde han att jag skulle få vårdanden.

Sen är det ju skillnad om barnet är 2 eller 10 år och hur mycket barnet hunnit rota sig i landet med skola, det spelar ju in. De ser ju också på vem som mest har haft hand om barnet. Irland är väl också ett katolskt land så de kanske har samma syn där ifall det blir ett rättstvist. Det kan ju också hända att pappan frivilligt går med på att ni flyttar.

Hej,
jobbar med barngrupper i London och har sett en del separartioner. Mitt råd är att ta kontakt med en familjejurist snarats - om så bara för att få råd. Svenska kyrkan i London ger ut Kyrkobladet - där annonserar flera svensktalande jurister, som kanske kan både svensk ock brittisk/irländsk lagstiftning. 

Jag tackar all för era råd / synnpunkter, det är ngt och tänka på verkligen, tack igen.

Jag är i samma situation som dig. Vi har bott i Tunisien i 2år nu och situationen har förändrats här. Jag känner nu att det är dags för mig att flytta tillbaks p g av den nya politiken här. Förhoppningsvis så flyttar min man med(han har inte bestämt sig än) men oavsett om han kommer med eller ej så måste jag tillbaks med våra barn. Och jag hoppas och ber att han inte ska ställa till en scen angående vårdnaden av barnen. För att här måste jag ha hans tillstånd för att ens flyga med barnen samtidigt så tror jag inte att han är så dum i huvudet att han tvingar barnen stanna kvar i ett sånt land som det tyvärr har blivit. Barnen är 7, 3 ch 1år.

Jag tror inte det spelar någon roll vem som har vårdnaden. Det finns skydd i lagen från att man kan ta barnen ut ur landet.

Så här skriver Familiy Services:

" In case of conflict or feared abduction can one parent take a child abroad without the consent of the other?
No. If a parent fears the other parent may try to remove a child from the jurisdiction without consent s/he may apply to the Circuit or District Court under Section 11 of the Guardianship of Infants Act 1964 for an order prohibiting the removal of the child.
Alternatively, one may apply for an 'injunction' to prevent the removal of the child and to order the production of the child in the Court. Proceedings may also be brought to have the child made a ward of the Court.
Note: The Child Abduction and Enforcement of Custody Orders Act 1991 deals with problems arising when a parent abducts a child(ren) into/from Ireland against the other parent's wishes or in defiance of a Court Order."

Så här skriver de om boendet:

How does the court decide who will have the children.
The welfare of the child is the first and main aim of the court. The child's welfare is considered under the headings:
(a) religious and moral
(b) intellectual
(c) physical and social

Det kan ju vara så att man inte anser det bäst för barnet att flytta till Sverige där de aldrig bott, med annan religion och långt borta från pappa. Men det vet ni ju inte förrän ni fått saken prövad.

Jag är ju själv gift med en irländare och bor på Irland, men jag har förlikat mig med tanken på att få bo kvar här tills vårt barn är stort nog att bestämma själv vart hon vill bo, om vi skulle separera. Det samma hade jag förväntat mig av min man om vi bott i Sverige och jag vet att han känner likadant.

Nej, du är inte automatiskt tvungen att stanna kvar på Irland, däremot kan det vara svårt att flytta tillsammans med barnen. Svårt, men inte omöjligt.

När du har bott i Irland så pass länge, så är det irländsk rätt som gäller i första hand. Precis som Majsan föreslår så tycker jag också att det vore smart om du kontaktade en bra familjejurist som även kan internationella fall. Det finns listor på sådana jurister på www.reunite.org och även på www.saknadebarn.org , tror jag.

De hemsidorna finns för att förekomma att folk "av misstag" kidnappar (bortför) sina barn, så där finns mycket bra info och tips just för föräldrar i internationella förhållanden, som kanske bryter upp - låt dig inte avskräckas av att fokus ligger så mycket på just internationella bortföranden av barn.

Det ska finnas en chans att flytta med barnen hem till Sverige (förutom om du avtalar det i ett samarbetssamtal) genom att gå med det till rätten och be om tillåtelse att flytta. Jag gissar att man i Irland normalt sett ger underhåll till både maka och barn? Det kan också användas för att förhandlar om en flytt (typ: du slipper betala underhåll om vi kan flytta, utan vi lägger pengarna på ett vettigt och rejält umgänge istället). I många länder utanför Skandinavien har mamman nästan standard ett försprång i vårdnadstvister då man ser på henne som "the primary care-taker", vilket också kan underlätta för dig.

Chansen att få flytta ökar om barnen är små och du ju verkligen har varit den där primary care-taker-mamman, eller om de blir så stora att deras egen åsikt börjar väga med. Under åren dessemellan kan det bli svårare, eftersom de då ofta ses som så rotade med skola, vänner osv att det inte är läge att flytta utan vidare.

För att få ett sådant flyttningslov så krävs det förstås att du har en bra och tillrättalagd situation i Sverige - det behövs att man beskriver jobb, inkomst, boende, socialt nätverk, barntillsyn, skolor, fritidsaktiviteter, aktiviteter för att hålla det andra språket levande, och sist och nog nästan viktigast: en reell och genomtänkt umgängesplan.

Sedan finns det faktiskt några få fall där rätten har beslutat om delad vårdnad och växelvis umgänge (per år), och som tydligen funkar också.

Börja alltid med samarbetssamtal! Försök lösa frågorna i samförstånd. Prata ändå med en kunnig familjejurist (och jag vill än en gång poängtera att det är viktigt att juristen känner till internationell familjerätt, för annars kan det bli hur j-a fel som helst!)! Få råd av juristen för hur du ska förhandla, för hur landet ligger.
Funkar inte samarbetssamtal - då kan det vara läge att gå till domstol med frågan.

Inboxa gärna om du vill ha kontakt - jag har hjälpt fler i samma sits!