Nytt jobb och gravid, hur skulle du göra?

Men det är väl omöjligt att spela in ett samtal utan att minst en av personerna vet om det, nån måste ju spela in det? xD

jag skulle ha väntat till efter rul

Har du hört talas om buggning?

Det är klart att det går att spela in samtal utan att de som pratar vet om det. Placera en inspelningsutrustning i ett rum. Nästa personer som går in i rummet blir inspelade. Utan att de vet något. 

vad jag har hört så är det INTE lagligt att jag tex spelar in ett samtal med min chef medans chefen är ovetande om det.

Då har du hört fel.

Tänk efter en sekund nu. Tv-program som Uppdrag granskning spelar in samtal hela tiden utan att de de ringer eller träffar vet om det. Det är helt lagligt så länge en deltagare i samtalet vet om att det spelas in.

ok, då är det nog förbjudet att spela in andras samtal då.

Ja, så kallad buggning är förbjuden som jag skrev ovan.

Jag skulle inte ha berättat förrän provanställningen var slut (och jag blivit fast änställd). Risken är rätt stor att provanställningen inte skulle bli förlängd och de är inte tvungna att meddela varför (alltså kan man inte sätta dit dem för diskriminering).

Var och en följer sitt eget samvete och gör vad de känner är bäst men du är inte alls skyldig att berätta så pass tidigt (kommer inte ihåg om det är 2-3 månader innan du ska gå på mammaledighet som du måste berätta - fast är som sagt inte säker på exakt när).

Hej på dej! Känner igen din situation så jag tänkte dela med mig.

Jag har varit anställd inom företaget en tid (ca fyra månader) men fick nyligen fast anställning på annan ort eftersom vi flyttade jag och min sabo. Tjänsten är som Personlig Assistent på lite mer än halvtid och jag gick introt och allt gick bra. Efter introt hade jag två veckors semester och andra veckan fick vi reda på att jag var gravid.

Innan första riktiga jobbpasset kom första spyan och jag hade aldrig mått sämre men jag tog mig till jobbet ändå och jobbade. Illamåendet blev värre och jag var tvungen att gå hem från tredje passet som var ett extrapass. Var även hemma ett pass ytterligare. Sa till chefen att jag mådde illa.

I och med att jag visste att jag var gravid och hade varit hos barnmorskan kände jag att det ändå var bäst att vara helt ärlig och berätta för kunden, hans anhöriga, arbetledaren och chefen. Kände att ärlighet varar längst och därför tog jag modet till mig och sa precis som det var. Berättade för kunden först och han tog det vädigt bra. Han var glad för min skull och sen berättade både han och jag för hans anhöriga och arbetsledaren. Alla tog det bra och sa direkt att de ville ha mig kvar.

Nu har vi kommit fram till att jag ska byta mina dagspass mot kvällspass eftersom jag mår som mest illa under morgonen och dagen. Jag ska jobba så långt in graviditeten jag orkar och så fort jag vet beräknad födelse ska ansökan om vikare för mammaledig ut  på annons. Sen får jag vara hemma i ett år med föräldrapenning och därefter komma tillbaka på halvtid igen. Det känns jättebra!

Och om jag ska vara ärlig så tror jag att alla blir glada för din skull. Det är en enorm tyngd att gå och bära på en graviditet och illamående i hemlighet. Ett liv är ju alltid välkommet och så av alla oavsett arbetsgivare, anhörig eller vän. Visst föds det barn en gång i minuten och egentligen är det en världslig sak men det är ett under varje gång.

Av personliga erfarenheter kändes det skönt efter att ha berättat. Illamåendet har släppt något och jag oroar mig inte. Det får bära eller brista tänkte jag när jag skulle berätta. Då hade jag i alla fall varit ärlig. Och för min del bar det och det tror jag att det kommer göra för dig med. Men du bestämmer. Ingen annan kan fatta ditt beslut, men för mig kändes det bäst att vara ärlig från start. Och nu kan jag njuta fullt ut istället för att oroa mig hit och dit.

Lycka till med ditt beslut! Kramar i massor!

När jag fick mitt + i april hade jag jobbat där i 3 månader via ett bemanningsföretag inom industri och var lovad jobb i åtminstone några månader. men jag kände att det var ärligast och bäst, om det skulle hända något, att berätta för chef och arbetsledare om hur det låg till, så jag gjorde de och blev bemött med glädje och gratulationer.
Jag tycker att det skulle bli så fel om någon annan på avdelningen skulle "skvallra" innan jag berättade och då hade man nog inte legat riktigt lika bra till. Så jag lät bara en enda person få veta före chefen. Det var skönt i början av graviditeten att ha så många som stöttade mej på jobbet och förstod varför jag mådde illa ibland, och jag hade ju så lågt blodvärde att jag svimmade en gång.

 otroligt nog fick jag förlängt över sommaren, och de tog in ansökningar om fast anställning.
Jag sökte och tro det eller ej så blev jag erbjuden fast, trots att de visste om graviditeten:)
så nu börjar min anställning 1/9, bara 3 månader innan förlossningen:P

Hoppas det löser sej för dej med!

Hej!

Jag går själv och funderar på när/hur jag ska berätta för min chef. Jag har haft en timanställning där jag jobbar i 1,5år som nu den 1/9 blev en tillsvidareanställning. Den 27/8 plussade jag. Vi va helt ovetandes om denna graviditeten då vi har fått göra IVFbehandlingar med våra andra barn. 

Då jag redan är i vecka 11 och mina jobbebyxor redan börjar kännas lite tajta så känner jag att jag måste berätta för chefen snart. Jag vet att hon inte kan göra så mycket åt saken men känner mig ändå så himla falsk som har gått och blivit gravid (vilket hon säkert kommer tro är helt planerat trots att hon vet vad vi gått igenom innan.)

Hon har frågat mig innan om vi ska skaffa fler barn och jag har sagt att jag gärna hade haft fler barn, men aldrig mer IVF och chansen att det skulle funka på egen hand vågade jag inte ens drömma om..

Jag tycker att hon, som alla andra i vår omgivning, borde bli jätteglada för vår skull. Vi tycker själva att detta va det bästa som kunde hända oss. Men min "käre" chef har en tendens till att kläcka ur sig dåliga kommentarer utan att tänka efter först och hon ser bara hur saker och ting påverkar henne och arbetsplatsen. Jag är rädd att jag kommer få mig en mindre utskällning för att detta har hänt "bakom hennes rygg" och jag vet inte hur jag kommer reagera på det.. Jag brukar kunna säga vad jag tycker och tänker men hormonerna i min kropp får mig att böla för ingenting å jag vill verkligen inte bryta ihop inför henne...

Samtidigt vill jag berätta nu för att  slippa tänka och oroa mig mer för detta sen.. Min ena kollega vet redan och jag känner att jag måste berätta för chefen innan det kommer fram på omvägar...

  

Tänker att ifall det är ett litet företag kanske å ena sida risken att du inte får vara kvar som gravid är större, eftersom det märks mer för dem om någon är föräldraledig. Samtidigt så skall du ju jobba vidare med dem sen och det känns viktigt att ha en fortsatt bra relation? Usch vad svårt! Vet faktiskt inte hur jag skulle göra =/