Hur ska jag få honom att stiga upp på morgonen?

Låt bli att stiga upp? Peta på mannen och säg "det är din tur idag"!

Sätt er ner och prata om det. Gör upp ett schema vem som tar morgonpasset på helger mm. Det har funkat bra för goda vänner till mig. Där tar frun alltid lördagmornar och sena lördagkvällar medan mannen tar söndagar. Fredagkvällar tar de varannan vecka osv. OK, ddev är kanske lite extrema, men som sagt, schema kan funka.

Lycka till!

Peta? En spark i mjälten brukar funka bättre.

Bestäm i förväg att "jag tar lördag så tar du söndag" och håll fast vid det. Gå inte upp även om sonen vill det, pappan får ta ansvaret och kommer att göra det också om han tvingas till det. Just nu funkar det ju för honom att sova länge, du tar sonen och priset pappan får betala är lite gnäll från dig. Ett pris han uppenbarligen gärna betalar.

Jag har provat att putta i honom och försökt bestämmai förväg att det är hans tur imorgon. Men han ligger kvar i sängen och efter ca en halvtimme står jag inte ut med att sonen gråter och vill upp så då stiger jag upp ändå.

Men kanske det fungerar bättre om vi bestämmer hela veckor i förväg, ska prova det.

:) TS jag förstår dig. Min dotter är 2 år och 7 månader och sambon går ALDRIG upp. Vi har en liten bebis nu också och jag tar ALLA nätter och ALLA mornar. Alla säger åt mig att sparka upp sambon. Men vad hjälper det. Han går inte upp iaf. Vänder sig om och somnar om bara. HAr inget råd att ge dig :) BAra tala om att du inte är ensam.

Jag gissar att han inte varit pappaledig? För om så var fallet hade han ju tvingast in i att ta ansvar.

Jag hade sparkat ur min man ur sängen, bokstavligt, om han inte hade gått upp när det var hans tur. Men lika delad föräldraledighet har tagit bort alla sådana problem.

Om han har svårt att vakna kan han ju prova att gå och lägga sig en timme tidigare.

Det första jag kommer att tänka på är att
a) Använd öronproppar så att du klarar av att sova vidare fastän din son vaknar, så att pappa till sist MÅSTE stiga upp. Inte kul för er son som måste gråta så länge, nej, men det är ju inte nåt han lär lida särskilt mycket av, egentligen, och det är ju i så fall trots allt pappas fel att sonen gråter på morgonen. Förr eller senare så lär väl din man stiga upp och ta hand om barnet då.
b) Åk bort över en helg, eller varöfr inte några vardagsnätter. Om du vill kan du ju hitta på någon "giltig" orsak till din frånvaro om det gör det lättare, t.ex. "mamma/syster/kompis behöver min hjälp i några dar, måste åka", och så har din man inget annat val än att sköta er son.

Då kanske han lär sig att stiga upp på mornarna..?

Vi bestämmer dagen innan vem som ska kliva upp på morgonen. Tidigare hade min man svårt att vakna av att barnen vaknade. Nu vaknar han om han vet att det är hans tur att kliva upp. Vi delar på morgnarna nu på sommaren när båda är lediga. Jobbar han så tar han barnen de dagar han är lediga. Han får ju sova de andra morgnarna (han jobbar kväll natt och sover på morgonen efter han jobbat).

Klart att ni ska ha varsin sovmorgon. Jag hade nog tagit ett allvarligt snack om varför han tycker att det är ok att ligga kvar då barnet gråter?!

Jag har exakt samma problem. På 4 veckors ledighet klev han upp före mig 1 gång. Trots att vi pratat o gemensamt bestämt att vi ska dela på det. Han valde dessutom att sova i ett annat rum än jag o barnen vilket innebär att jag även fick kliva upp på nätterna. I morse väckte jag honom när sonen vaknade, då blev han sur " varför väcker du mig när du ändå är vaken?" Som sagt har ingen lösning då jag själv har samma problem men skönt o höra att man inte är ensam. Kram

Vad skönt att höra att jag inte är ensam om detta. Eller egentligen är det väll inte alls skönt att höra , hade ju varit bättre om alla pappor tog ansvar.

Nej han har inte varit föräldraledig, bara de två första veckorna tillsammans med mig. Han ville inte vara ledig för jag gissar att han visste att det är jobbigare att vara hemma med bebis än att vara på jobbet. Plus att han tyckte att eftersom han tjänar mest borde han jobba.

Att knuffa i honom eller putta ut honom från sängen resulterar bara i bråk och en arg kille resten av dagen och då är den dagen och ev. nästa förstörd. Så jag har gett upp nu kan man säga, jag kliver upp.. JÄMT

Just nu gör jag det mesta här hemma själv också så får se när jag nått min gräns. Inte värt det att vara arg varje dag och det förstör verkligen en relation. Inte direkt sugen på att krypa upp i soffan och mysa när man egentligen vill hälla ut sophinken över honom :P

cranberry:skulle kunna avra jag som skrivit det du skriver. Det är värdelöst! Vännerna sägerä r väl bara att sparka upp honom. Jo visst. men orkar man bråka i dagar sen?

Skulle min man bråka sen i dagar skulle han även bli ursparkad ur huset. Jag är inte hans hushållerska utan hans partner!