Min pojkvän har varit otrogen. Jag fick reda på det själv. När jag frågade honom så berättade han för mig. Han svarade på alla frågor jag ställde. Jag har valt att förlåta honom men har dock lite bekymmer med förtroendet. Jag vill kunna lita på honom, men hur? Hur bearbetar man det?
hur har det gått för er som tagit tillbaka eran partner? Berätta gärna 1
Jag har inte direkt varit med om otrohet men det beror ju lite på hur man ser det.
Jag träffade min kille 2003 och det var så nära kärlek vid första ögonkastet jag nånsin kommit. Jag var 18 då och han jämngammal, vi blev snabbt ett par och vi var klistrade vid varandra hela första året.
Efter 2 år började jag arbeta, och det som hände då är jag inte direkt stolt över. Jag började känna att jag ville ha något mer, jag var inte färdig. Jag ville ha den där nyförälskelsen igen. Jag mådde dåligt i flera månader och visste inte alls vad jag ville. Sedan började jag kolla på andra killar. Jag vart lite småkär och även om jag inte gjorde något konkret med någon så skickade vi en massa sms och pratade om att ses och en massa flirtigt. Jag skrev även en hel del på internet som min kille "råkade" snubbla över efter några månaders misstänksamhet.
Det hela slutade med att han dumpade mig men vi fortsatte ändå att ses. Så fort han sa att det var slut mellan oss bleknade allt jag trodde att jag känt för de andra killarna och jag ville bara ha honom tillbaka. Jag kröp för honom och försökte förtvivlat få honom att förlåta mig.
Det tog 4 år innan jag släppte taget. 4 år där han träffat andra i någon vecka och sedan kommit tillbaka till mig. 4 år där jag gång på gång byggt upp hoppet för att sedan få det raserat igen.
Tillslut kände jag att det räckte, det vi hade var så förstört att jag äntligen gav upp, jag hade inget annat val.
När jag sa till honom att jag inte ville träffa honom mer var det som att något gick sönder inom honom. Han vart jätteledsen och helt plötsligt ville han ha mig tillbaka. På riktigt. Han ville att vi skulle ha ett riktigt förhållande men jag sa nej. Jag sa nej till det jag velat ha i 4 års tid.
Trots detta fortsatte han höra av sig, han ringde hela tiden, ville träffas och kom med en massa svepskäl. Han kom hem till mig och väntade på mig utanför min port.
Efter 2 veckor så insåg jag dock att jag inte ville släppa honom. Han hade brutit sig igenom den mur jag satt upp för att slippa känna. Jag älskade honom fortfarande så jag gav honom en till chans. Vi flyttade ihop och nu, 2 år senare, har vi det bättre än nånsin. Vi planerar att skaffa barn och även om det inte har varit lätt har vi valt att bortse från allt som hände innan vi bestämde oss för att bli tillsammans igen.
Jag har förlåtit både honom och mig själv men jag kommer aldrig mer tvivla på att det är honom jag vill vara med.
Jag tror att vi behövde det som hände oss, vi var omogna när vi först träffades och jag tror inte att det skulle fungerat i längden utan de 4 åren när vi var så olyckliga. Nu är vi säkra på att vi vill vara tillsammans och efter allt vi varit med om så kan vi nog ta det mesta som kommer i vår väg.
Måste uppdatera lite då jag blivit sjukt nere sen igår. Vad är det som händer i en? När man först känns som om man kommit vidare. Man VET att det hänt och det känns som om man ibland kan säga "Ja, så var det. Tragiskt men nu är vi här! Och allt känns bra igen" För att sen ramla pladask? Jag kan inte se hur jag ska kunna motverka de svaga punkter jag har där känslorna tränger igenom igen och förstör mig inifrån. =(
Jag stannade, var gravid och ville inte gå igenom allt själv. Vi har det bra, vardagen funkar bra, men det kommer ta slut en dag och då ska jag aldrig leva med någon igen. Så djupt har han sårat mig.
Jag måste bara hålla med om förra skribenten.
En gång otrogen, alltid otrogen sägs det men jag tror och vet att det inte stämmer.
Jag har också varit otrogen och det är inget jag är stolt över. Anledningen var många men i det stora hela så handlade nog om att jag var för feg för att göra slut och jag antar att jag både ville ha kaka och äta upp den samtidigt.
Denna otroghetshistoria skiljer sig nog lite från de andra jag har hört eftersom jag några månader senare gjorde slut med min dåvarande och började dejta killen jag var otrogen med. Till slut blev vi ett par och nu väntar vi vårat första barn. Han är utan tvekan mitt livs stora kärlek.
Men även fast han var med på det hela, han visste att jag hade pojkvän då vi låg med varandra första gången så har det tagit tid för honom att lita på mig. Det är nog en sak att ligga med en upptagen tjej men att bli tillsammans med den tjejen är nog inte samma sak. Jag vet att jag aldrig skulle kunna göra något sådant mot honom. Jag var honom trogen även i början då vi mest träffades för skoj skull efter att jag blev singel. Han träffade då andra och det visste jag om men jag kunde helt enkelt inte träffa andra då jag hade bestämt mig för honom.
När båda bestämde sig för att bli seriösa och satsa på varandra så pratade vi ut om allt som hade hänt och det visade att han inte heller var stolt över det vi hade gjort mot mitt ex, han var dessutom orolig över att det kunde hända igen men mot honom och inte med honom denna gång. Man får en dålig stämpel när man är otrogen så enkelt är det, men jag tror att det är fullt möjligt att förlåta om man verkligen älskar varandra. Det sägs att kärleken övervinner allt och jag känner att jag måste tro på det.
Jag och min kille har inte haft det lätt. Jag hade svårt att acceptera att han träffade andra när vi började dejta varandra även fast båda var med på det mer eller mindre. Men jag har blivit tvungen att förlåta honom för att kunna leva med honom, och tro mig jag vill inget hellre än att leva med honom. Jag älskar honom otroligt mkt!
Så hur har vi gjort? Jag vet inte hur han har gjort men jag har dragit streck över det som hänt, jag har förlåtit honom från hjärtat och jag ser frammåt. Vi har även pratat otroligt mkt om det som har hänt och det har hjälpt mkt. En gång otrogen, alltid otrogen? Kanske för vissa men inte för mig, jag lärde mig min läxa istället.
Jag var otrogen mot min kille i flera år innan jag beslutade att berätta för honom och jag bad honom att förlåta mig men sanningen är att han aldrig kommer att göra det för att jag sårade honom hårt och nu kan det vara så att vi bråkar ibland men inte våldsamt utan endast verbalt bråk då vi har barn och vi tänker på deras bästa.
Men som jag tror så är vi inte ett par längre utan vi stannar tillsammans endast föt barnens skull och jag kan aldrig få tillbaka den man som jag förälskade mig i för ca 15 år då jag var otrogen i över 8 år av dem 15 åren så om man är otrogen så det enda man kan göra är att be om ursäkt och sedan lämna personen som man sårat för det finns ingen återvändo när man tagit steget mot otrohet.
Så mitt råd till dem som funderat på otrogenhet gör inte det du blir den som krossar någon annans hjärta.
Jag var otrogen mot min kille i flera år innan jag beslutade att berätta för honom och jag bad honom att förlåta mig men sanningen är att han aldrig kommer att göra det för att jag sårade honom hårt och nu kan det vara så att vi bråkar ibland men inte våldsamt utan endast verbalt bråk då vi har barn och vi tänker på deras bästa.
Men som jag tror så är vi inte ett par längre utan vi stannar tillsammans endast föt barnens skull och jag kan aldrig få tillbaka den man som jag förälskade mig i för ca 15 år då jag var otrogen i över 8 år av dem 15 åren så om man är otrogen så det enda man kan göra är att be om ursäkt och sedan lämna personen som man sårat för det finns ingen återvändo när man tagit steget mot otrohet.
Så mitt råd till dem som funderat på otrogenhet gör inte det du blir den som krossar någon annans hjärta.
Hej.
Jag fick reda på i måndags att min kille sen fem år tillbaka varit otrogen mot mig. Jag pluggar sista året på en högskola och vi lever 40 mil ifrån varandra. Han träffade en granne som först bjöd på fika men sen träffades dom mer och mer och det ena ledde till det andra och dom hade sex inte bara en gång utan två och i vår säng dessutom. Min första reaktion var att jag aldrig ville se honom igen men jag kan inte heller släppa honom. Jag kan på ett sätt inte riktigt förstå vad som har hänt. Det värsta var att jag fick reda på det utav tjejen och inte av min kille. Han ångrar sig och ber mig ta tillbaka honom och kämpa för han säger att han inte vill ha någon annan. Jag vet inte vad jag vill, jag vet ju inte ens om jag kan lita på honom, ifall han talar sanning.
Jag har haft ett förhållande med en gift man i över 4 år, nu har frun kommit på det. Han försökte göra slut med henne långt innan vi träffades efter att ha fått känslor för en annan, men det slutade med att dom gifte sej. Trodde väl att det var medicinen. Men nu kan hon väl inte annat än slänga ut honom? Ganska dum om hon har kvar honom.
Jag har haft ett förhållande med en gift man i över 4 år, nu har frun kommit på det. Han försökte göra slut med henne långt innan vi träffades efter att ha fått känslor för en annan, men det slutade med att dom gifte sej. Trodde väl att det var medicinen. Men nu kan hon väl inte annat än slänga ut honom? Ganska dum om hon har kvar honom.