Napp, vad är det för fel på er?

Jag kan bara svara för mig. Jag vill amma. Tycker det är bra på alla sätt och vis. Men en dag när min som var 11dagar så satt jag med honom från tolv till sju på kvällen och ammade från varannat bröst. Jag fick lämna ifrån mig honom till pappan för att kunna gå på toa. Kvällarna innan hade jag ammat mellan 18-24 i en vecka ungefär. Jag var helt uppgiven för han blev aldrig nöjd. Så vi åkte och köpte ersättning. Han fick 60ml och sov sen i tre timmar direkt. Han hade vid det läget inte använt napp och aldrig druckit från flaska.

Dagarna efter gjorde vi som så att han fick amma först. När han ätit från båda brösten två gånger och ändå inte var nöjd och gnällde och ville ha mer fick han tillägg.

När vi sen hade börjat ge tillägg till och från började vi med nappen. Han har hela tiden sugit bra med rätt grepp och bra teknik. Han är en sån som gärna snuttar. Han vill ligga och suga även när han inte är hungrig och det är bra att kunna ge nappen då.

Han är nu två månader och äter kanske 40% tillägg och resten ammar. Han har napp när han ätit från flaskan och sen vill snutta. När han har somnat spottar han it nappen och sen använder han den inte föränn nästa gång han ätit och vill snutta.

Så för min del kom nappen och flaskan in efter att amningen börjat strula. Sen att brösten aldrig kommer producera nog med mjölk så länge jag ger ersättning har jag accepterat. Hellre en nöjd bebis än att helamma till varje pris.

Eftersom jag har en tumsugare på fyra år med öppen bet som jag inte lyckas få att sluta med tummen så är napp i mina ögon ett mycket bättre alternativ. Om du föredrar bettskador (min syrra är operad i käken pga de skador hon fick av sitt tumsugande) så är det upp till dig, jag föredrar ett bet utan tumsugningsskador.

Nu kommer väl du påstå att jag ammade för sällan och därför fick en tumsugare. Och jo jag antar väl att 40 ggr per dygn är för sällan.

Våra barn har aldrig varit ledsna när vi tagit bort nappen, kanske för att de faktiskt varit mogna att sluta.

jag sög själv på tummen tills jag började skolan typ (alltså väldigt sent men det glesades nog ut en del på slutet). Tummen var min allra bästa vän som man alltid hade med sig =väldigt praktiskt. Har fortfarande en spikrak fin tandrad så det måste inte påverka även om det är trist att din syrra var tvungen att operera! Vi kör napp just nu då vår lilla tjej inte riktigt verkar hittat tummen men jag hoppas faktiskt att hon gör det..(call me crazy)

Jisses att amma 40 ggr per dygn låter sjuuukt mkt (jag kan nog som mest komma upp i 20 och tycker det är ubermkt! 

Vi har gentiskt betingelse för överbett, det är därför tumme gör så stor skada. Tummen fungerar som en hängstång i det öppna bettet och förvärrar det. Även jag har överbett utan att ha varit tumsugare.

Min dotter är född prematurt och för att få kläm på sugtekniken kom nappen in i bilden redan på neo, nu helammas hon upp emot 20-30 grr /dag och vill gärna ligga och snutta lååångt efter att hon egentligen är klar. Om hon fick skulle hon nog kunna ligga och snutta tills hon var hungrig igen. Bara så du inte behöver påpeka att jag säkert inte har någon mjök kan jag berätta att jag redan kollat och vist sjutton finns det massor av mjölk kvar efter att hon har ätit ett mål mat.

Nappen kommer vi sluta med när dottern själv vill och är redo för det !förstår inte varför alla ska ha så bråttom med att ta bort den, låt det ta den tid det tar så slipper ni gnäll och ett otrygt barn!

ah -ja men då förstår jag! min föräldrar tror jag försökte sätt "stopp o väx" (eller vad det nu hetter) på min tumme för att få mig att sluta -kommer dock inte ihåg att det funkade men det kanske vore något att prova ? Problem med bettet ska man ju inte underskatta.

Jag är så förundrad över alla som inte kan tänka sig att ta nappen abrupt. I vårt fall handlade det om liv och död - han bet hål i varje napp han fick, med sina små vassa tänder. En avbiten silikonnapp kan täppa till elegant i halsen, och då är det inte läge att långsamt vänja av en 18-månaders från nappen. Då får man ta dem och kasta.

Om man KAN låta barnet lägga nappen i sin egen takt är det självklart det optimala, men det är inte alltid en möjlighet.  

När min grabb börjar bita sönder napparna så kommer de försvinna direkt, det är inget man väntar ut. Som du säger, det handlar om liv och död, då finns det inte tid att förbereda och förklara.

Vår son fick napp ordinerat av läkaren uppe på BB. Min amning kom inte igång som den skulle, och eftersom han har ett enormt sugbehov blev nappen vår räddning. Visst, han är väldigt beroende av den nu men det rör mig inte i ryggen. Det är ju inte så heller att vi bara tar bort den helt plötsligt en dag. Det får bli en längre nedtrappningsprocess, så att det blir en så smidig övergång som möjligt när det väl är dags. Man märker väl när barnet är moget för att börja vänjas av vid den.

Jag och alla mina syskon var nappbarn och jag kan inte minnas att det var traumatiskt för nån att sluta med den. 

Vi har testat stopp och väx, han komm snabbt på att om man fortsätter att suga fast det smakar äckligt så försvinner det äckliga.

Hur pådyvlar man ett barn att ta nappen..? 
Skulle aldrig funka här. Om det inte är nappen han vill ha, så skiter han i den fullständigt. 

Min svärmor sydde igen ärmhalen pa min snubbes tröjor :-O