Tycker att det verkar vara rätt olika hur man hanterar barns ilska och arga känsloyttringar. Hur hanterar ni om ert barn säger "Du är dum!", får ett argt utbrott eller liknande? Ser ni det som att de gör något fel? Skiljer ni på känslan (ilska) och beteende (att barnet slåss för att hen är arg)? Ser ni det som ett mindre bra beteende om barnet säger att hen tycker att du är dum? Skillnad mellan större och mindre barns känsloutbrott?
Hur resonerar ni? 
Beror på hur gammalt barnet är.
Här är det okej att vara arg, men inte okej att säga "dumma saker" det pratar vi om efteråt, dock är sonen 6 år och vet innebörden av orden vilket kanske inte en 3 åring gör som bara slänger ur sig det värsta han/hon kan komma på för stunden utan att veta vad det betyder.
"dumma" tycker jag är helt ok.Svarar ibland "ja, jag hör det, du får tycka det". Slåss barnet säger jag helt enkelt att barnet inte får slåss, "Du får INTE slå mig" och lägger eventuellt till att barnet får prata med mig, om barnet är mottagligt.
Här får de vara hur arga de vill. De får också tycka att jag är dum och säga det. Jag drar gränsen vid svordomar och elakheter (käring, äckelpotta mm), men den gränsen drar jag först när barnet i fråga är åtminstone 3-4 år. Före det ignorerar jag mest sådant.
Nu har jag små barn - 3½ respektive snart 2½ år - så arga utbrott och "Dumma dig!" tar jag för vad det är. Försöker behålla lugnat och bekräfta känslan = "Jag ser och hör och förstår att du är arg" etc. De får dock inte göra vad som helst i sin ilska, framför allt inte skada någon annan. Då söker jag ögonkontakt och talar om att det inte är OK och hindrar. "Dumma" är det värsta någon av dem säger till någon än så länge.....och det är ju inte helt ologiskt att de tycker att jag är dum om de inte får hoppa i sängen, eller inte får åka rulltrappan för 14:e gången eller brorsan tränger sig före.
Är lärare på högstadiet också....och resonerar egentligen på liknande sätt. Alltid OK att vara arg, helt Ok att tycka att jag är dum med (som deras svensklärare hoppas jag på ett något mer snartänkt och pregnant än "dumma dig" 
),men man får inte agera hur som helst i sin ilska. Självklart förväntar jag mig mycket mer impulskontroll av en tonåring och att de har lärt sig att hantera frustration och motgångar på ett annat sätt än en 3-åring...........och även kan ta ansvar för sitt felbeteende på ett annat sätt. Svordomar, könsord och liknande reagerar jag självklart alltid på. Så möter man inte andra människor.
. Det är väl ett rätt harmlöst sätt för en 2-åring att vara förbannad, besviken, frustrerad på .
. Det är väl ett rätt harmlöst sätt för en 2-åring att vara förbannad, besviken, frustrerad på .
Självklart gör föräldrar dumma saker ibland och självklart får barnen både tycka och säga att de tycker att jag gjort något dumt. Vi försöker dock vara noga med att skilja på sak och person och säger "nu tycker jag att du gjorde något dumt" istället för "nu är du dum".
Jag tycker i grunden att mina barn får utrycka sina känslor tex säga dumma pappa... Är jag harmonisk möter jag det med "ja du får tycka det" el liknande... Är vi och handlar eller ute bland folk på annat sätt kan jag tycka det är jobbigare typ att jag skäms för att jag tror att folk ser ner på mig som förälder typ "kolla han har ju inte pli på sina barn som låter som säga sådär till honom" knäppt jag vet men så är det.. Så där blir jag mer irriterad när dom säger så. Och när dom skriker vilket dom kan göra ibland - och så högt dom kan oxå rätt i ansiktet på mig. Det vet jag inte vad jag tycker om, är det normalt att en 4,5 åring skriker en så högt den kan rätt upp i nyllet? Det känns inge bra i alla fall för det sjunger i öronen efteråt så jag säger att så får du inte göra för jag får ont av det, men samtidigt förstår jag ju att ilskan måste få komma ut någonstans oxå.... Kan man begära det av en 4,5 åring, att inte gallskrika när den är arg?
Sitter vi t.ex vid matbordet 2,5åeingen kastar man eller får ett utbrott får han gå därifrån. Det är ok och bra kan jag tyck att vara arg. Men ska man skrika spottas och sparkas får man göra det i sitt rum. När de har lugnat ner sig går jag in och pratar med barnen och de säger förlåt om de kastat mat eller spottats eller sparkats osv