Har du blivit illa behandlad av en lärare i skolan?

Ok det var kanske dumt att skriva så men efter alla historier här så känns det lite så.Jag vet inte varför såna här saker inte anmäls. Eftersom jag bara var 8 år så kunde jag inte anmäla själv men min mamma pratade med skolan just med mattegrejen så det blev bättre iallafall. Sen är det så att mycket av behandlingen är svår att sätta fingret på och ett litet barns ord väger helt enkelt inte lika tungt som en vuxens. 

Kan man tex anmäla om en lärare sagt åt en att man verkar ha dålig motorik? Fastän hon är medveten om att saxen är ihoprostad? Hur bevisar man en sån sak? Eller att hon sa till min mamma att hon var av uppfattningen att jag mobbade en kamrat, fastän han och jag var bra kompisar vilket inte gick att ta miste på. Det går inte heller att anmäla för då kan hon ju bara säga att hon missuppfattat vår relation fastän jag vet att hon satt och ljög för att försöka ställa mig i dålig dager. Kan man anmäla att läraren aldrig säger något positivt om en? Det är så diffusa saker men ändå så verkliga.

Jag har liknande erfarenheter, det fanns ingen som helst trygghet eller så kallad "rättssäkerhet" i skolan. De fuckade upp många människor där. Gick knappt att lita på någon. Det känns dessutom som att föräldrar i större utsträckning trodde på lärare än på sina barn, men det kanske bara är jag som upplevde det så? "Läraren har rätt, tyst med dig"

ja, då tycker jag dina föräldrar betedde sig ännu sämre än läraren.

Jag menar inte att mina föräldrar gjorde så, men att det fanns en annan sorts hierarki på den tiden. Att respektera barn har blivit viktigare nu. Därför är det större krav på lärares pedagogiska egenskaper. Eller?

Jag stammade nar jag var liten, hade en larare som uppenbarligen storde sig pa det och harmade mig nar jag pratade och stammade tillbaka. Det gjorde mig nervos vilket i sin tur gjorde att jag stammade annu mer.

Lararen gjorde det aven infor klassen, stammade och sedan fragade lararen mig om jag inte tyckte det var jobbigt att lyssna pa.

 

Hade en lärare i sjätte klass som blev sur på en elev och jagade honom runt hela klassrummet och när han fick tag i hans krage skakade han honom så mycket så han tappade sin glasögon och skrämde upp hela klassen.. Detta var ju ioförsig fysiskt men han var inte så trevlig heller..

När jag gick i 1-3 så hade jag en kvinnlig lärare som gärna kunde lugga en eller nypa en i armen så man fick blåningar när hon tyckte att man var jobbig eller störde klassen. Inget vidare pedagogiskt kan jag tycka då det sedan visades sig att jag har ADHD vilket ju gjorde att jag kunde vara omedvetet störig. Att hon inte ville lösa detta problem på ett bättre sätt än fysiskt var klart då hon aldrig berättade för mina föräldrar hur jag var på skolan! Fick min diagnos i vuxen ålder och genom hela min skolgång har lärare mobbat och markerat mig istället för att fundera på om det finns en orsak till mitt beteende!

Ja, det har jag! Tyvärr mer än en gång... Fy f*n!

 Den värsta gången var då jag var 10 år och jätteglad för matte. Min nya lärare tyckte illa om några elever redan från start och jag var en av dem. Jag räknade matte för glatta livet och en dag blev jag framkallad till läraren framför alla mina klasskamrater. Denne sa rätt ut att jag hade fuskat mig igenom hela boken och berättade hur dum och inkompetent jag var. Det var så hemskt och jag var ganska blyg på den tiden. H*n sa också att jag skulle gå till rektorns rum och bekänna och invänta straff! Gode tid, så rädd jag var! Jag hade gjort allt själv och hade verkligen inte fuskat! Det skulle jag aldrig ha vågat!
 Som tur var träffade jag en förälder som var på tillfälligt besök i skolan och undrade över mitt rödgråtna ansikte. Föräldern ordnade så att mina egna föräldrar kom till skolan och så tog de över. Så småningom ordnande allt sig och det framkom en hel del oegentligheter från nämnda lärare. H*n fick sparken efter ett halvår.
Dessvärre var skadan redan skedd och jag avskydde hela min skoltid. Det har alltid funnits där som en tagg. Betygen blev inget vidare och det var inte förrän vid 28 års ålder som jag "vågade" gå tillbaka och läste upp till VG och MVG i alla ämnen, även matte!

Nu i vuxen ålder har jag träffat denna lärare igen och visst kände h*n igen mig. H*n ville ha en tjänst utförd och vände sig till mitt företag. Så skönt att kunna säga: "Tyvärr, jag vill inte expediera dig!"

Jag hade en lärare från ettan till trean som aldrig var nöjd med vad jag än gjorde. En gång hade vi fått en matteläxa ( i ettan) och jag hade av någon anledning missat en sida och fick höra hur dåligt det var. Nästa dag räknade jag ur hela boken för att vara duktig. Då var det fel och jag fick sitta och göra ingenting på lektionerna istället för att få någon annan uppgift för var jag så dum att jag förstörde för mig själv kunde jag sitta där.

I ettan skulle alla skriva dagbok varsin dag. Man skulle skriva vad man åt tex. Just den dagen skulle vi äta schnitzel hemma och jag visste såklart inte hur det stavades. Då säger hon: Men herregud, du ska väl kunna det. Du kunde ju tom läsa när du började ettan, du borde veta bättre!

När jag gick i trean hade hon varit så elak mot mig i tre år att jag redan då började tappa suget att gå till skolan. Redan då började jag fejka sjukdomar och jag har aldrig fått tillbaka någon glädje alls vad det gäller skolan. Jag skyller helt på henne faktiskt. Sen har jag haft fler dårar till lärare. Jag har alltid haft samma lärare som mina syskon och det har legat mig i fatet. Min syster är världens smartaste och min brorsa var världens busigaste. Jag jämfördes med min syster och fick ofta frågan varför jag inte var lika smart som hon, eller så sa dom att tom min brorsa som inte ens kunde läsa (han är dyslektiker kom en lärare på på högstadiet) var smartare än mig (smart att säga till ett barn, jag trodde länge att jag var helt korkad). Sen har jag fått sota för brorsans busighet. Tillsynsläraren i låg och mellanstadiet punktmarkerade mig hela tiden och sa flera ggr att han höll koll på mig så det var ingen mening att jag gjorde samma saker som brorsan. En kompis till brorsan som fortfarande gick i sexan när jag började ettan följde mig hem och berättade för mamma att jag hade blivit utskälld för ingenting av tillsynsläraren på skolgården. Han tryckte in nycklar i nacken på mig och några andra han valt ut till hackkycklingar när han tyckte att vi gjorde fel.

Läraren på lågstadiet "lärde" mig dessutom att jag skulle tycka det var okej att bli mobbad av mina kompisar. Det är inte förrän i vuxen ålder som jag faktiskt har insett hur dåligt behandlad jag faktiskt var. Men när alla alltid sa att det inte förkom mobbing i vår klass när jag var ledsen så trodde jag tillslut på dom. Alla situationer med henne sitter benhårt i mitt minne. På klassåterträffen vi hade för några år sen satt alla och höjde henne till skyarna, det är tydligen bara jag och en till som också var hennes hackkyckling som inte gillade henne.

Jag har haft många bra lärare, men också några bottennapp.

Hela lågstadiet var jag lite utanför, och periodvis mobbad. När jag för en gångs skull gav igen så flög läraren som hade rastvakt på mig och drog mig i örat till klassrummet. Killen jag bråkade med hade en i samhället framstående mamma som lärarinnan inte ville bli osams med. Så jag fick rejält med straff. Behöver jag säga att den tanten hälsar jag inte på, trots att hon köpt hus i min gamla hemby nästan granne till mitt barndomshem.

Ett annat bottennapp var min mattelärare på 8an o 9an. På sjuan hade jag 4 i matte, när jag fick honom sjönk vitsordet stadit tills det var på 1. Orsaken? Hans son var kär i mig, vi gjkorde några försök ihop men han var aldrig riktigt min typ. Det fick jag lida för på vitsordet.. Fast hade vi lämnat ihop hade jag väl fått gå om 9an Så mycket avskydde hans farsa denna spacklade, alltför tuffa tonårstjej jag en gång var. Tur man växer till sig

Men något trauma har jag inte lämnat med, minns också några otroligt bra lärare både från de första åren i lågstadiet, och många från högstadiet.

Nu är det svårt för mig att veta vad alla de som berättar om lärare som missbrukar sin ställning eller beter sig elakt har gjort för att komma tillrätta med problemet. Jag vet bara hur jag och min familj agerade i min skola. Nu var det inga incidenter som direkt var något att polisanmäla utan handlade om bland annat två lärare som var alkoholister. De fick fruktansvärda utbrott ibland och kastade saker. De särbehandlade elever hela tiden och kunde verkligen förstöra de ämnen de undervisade i för stora grupper av eleverna. De jobbade där i många år innan jag började och var kvar i många år efter jag slutade. Jag satt själv i långa samtal med mina föräldrar och rektorn om hur situationen såg ut i klassrummet men inget hände. Ledningen var mycket väl medvetna om deras problem med spriten. Jag kan bara inte känna att missbrukare ska arbeta med att forma våra tonåringar.

Ta inte kritiken mot enskilda lärare personligt. Det finns många underbara lärare som varje dag gör ett fantastiskt jobb och det finns rektorer som vågar stå upp både för sina elever och för sin personal.

Men allt för ofta verkar elever råka ut för motsatsen och så ska vi inte ha det i skolan. Även om det kanske bara är en enda lärare av de 15-20 man har under sin skolgång och de andra är underbara så kan det förstöra så otroligt mycket.

Ja,jag hade allvarlig astma som barn,bl.a ansträngningsastma som dessutom blev än värre i kyla och min första lärarinna tvingade mig att åka skidor runt en hel tjärn en gång. Mådde inte bra efteråt och mamma blev allt annat än glad!

beklagar att du råkade ut för det.
självklart ska inte missbrukare ha det ansvaret.

jag hade en kollega som var alkoholist.
han togs genast ur undervisning, gavs möjlighet till rehabilitering och fick jobba administrativt.
lektionerna löstes i arbetslaget.
(sen tog han inte chansen utan fortsatte att dricka och fick då sparken).

och tack för tröstande ord.

Jag hade en lärare som störde sig på att jag hade lugg, hon hotade med att klippa av den om jag inte gjorde något åt den. Hon slog oss bokstavligen. Hon drog i mitt hår och sparkade mig på rumpan. En annan kille ströp hon.

Hgk

En lärare som fysiskt slår något jättehårt mot en stol så att det blir en så kraftig smäll och ljud att det börjar rinna ur öronen,räknas det som ett dåligt beteende av en lärare?

Börjar nåt rinna ur öronen har du redan haft nån inflammation eller liknande.