Hur ska jag hantera min dotters ilska
Hej!
Jag är en nybliven tvåbarnsmamma med en dotter på 4 år och en son på 3,5 månader. Anledning till att jag skriver till dig är att min dotter under sommaren utvecklat ett beteende och humör som jag inte alls vet hur jag ska hantera. Hur jag än gör blir det fel.
Jag förstår att det är oerhört svårt att helt plötsligt få ett syskon och att det är fullt normalt att hon reagerar på något sätt, men hon är så vansinnigt arg, i princip hela tiden. Hon är inte bara arg på oss i familjen utan alla som kommer i hennes väg riskerar att få en släng av sleven. Får hon inte som hon vill bryter hon ihop, slänger saker i golvet, slår på möbler, skriker, morrar, tjuter, slår i dörrar och så vidare. Det är inte mycket motgångar som krävs, det kan räcka med att jag ber henne komma till köket och äta mellis.
Ett exempel från i morse: Jag frågar henne vad hon vill ha på sig (lägger jag bara fram kläder är sammanbrottet ett faktum). Hon säger att hon vill ha sitt prickiga linne och balerinakjolen. Jag plockar fram dessa. När hon kommit halvvägs i påklädningen bryter hon ihop och slänger kläderna på golvet och sparkar på dem under skrik och tjut.
Jag vet faktiskt inte längre alls hur jag ska bemöta henne. Spontant reagerar man ju med ilska, men jag sväljer den och försöker vara så lugn som det bara går. De gånger jag blir arg, blir hon ännu argare. Jag försöker krama henne så ofta jag kommer åt precis som vi alltid gjort tidigare, men hon blir bara arg...
Nu när vi är hemma mycket försöker jag aktivera oss och föreslår spel, rita, baka etc, men då tittar hon bara på mig med den drygaste av blickar och suckar "Åååååååååh det är tråååååååååkigt". Men det är lika tråååååååkigt att vara på förskolan eller leka med kompisar så inte ens här vet jag hur jag ska göra.
Ytterligare en detalj: När vi får besök har de ofta med sig någon liten present till henne. Hon blir aldrig glad för det hon får, är det en leksak vill hon ha en annan, är det kläder är de i fel färg, är det pengar vill hon ha en sak. Som förälder skäms man ju ögonen ur sig när hon visar sån otacksamhet. När jag köper saker till henne, tittar hon på dem, suckar och säger att de är fula. Numera blir hon aldrig spontant glad över någonting hon får, vilket har fått till följd att jag helt enkelt inte köper något utöver det allra nödvändigaste.
Hon är ganska ointresserad av lillebror. Klappar på honom ibland och skojar med honom någon gång då och då. Han blir överlycklig och skrattar så han hoppar varje gång hon tittar på honom. Om jag pratar och leker med honom så hon hör blir hon vansinnig.
Jag försöker verkligen att agera pedagogiskt och jag tänker att det inte är så konstigt med detta beteende eftersom hon nyss fått syskon och dessutom är en ytterst bestämd dam på fyra år, men jag vet ärligt talat varken ut eller in längre. Allt blir bara fel. Min sambo och jag står handfallna och jag gråter av frustration varje kväll när hon har somnat. Hon är en helt underbar tjej. Kan massor av saker, har härlig humor och är allmänt mysig, men nu är det som om något hänt. Är detta verkligen en normal reaktion på att få syskon?? Ska det vara så här??? På förskolan säger personalen att hon är pratglad, envis, kan bryta ihop även där men att hon överlag funkar bra i barngruppen.
Jag älskar båda mina barn så oerhört mycket och blir så ledsen över att min efterlängtade mammaledighet blivit allt annat jag hoppats och önskat.... Jag längtar till och med tillbaks till jobbet.
Vad ska vi göra!?
Hälsningar från en uppgiven mamma