Omplacerar du din älskade hund om ditt barn visar sig vara allergisk?

Som allergiker själv (blev allergisk som 12-åring, har allergier i släkten) så har jag inga som helst problem att offra min egen hälsa genom att medicinera. Vi hade hund i 12 år. Världens underbaraste lilla skithund <3. Jag var allergisk mot hund, katt, häst, gräs, gråbo, björk. Undvek medicin i mesta möjliga mån, reagerade på hund när immunförsvaret var upptaget med annat (sjukdom). När vi fick barn var hunden gammal. Ena barnet reagerade med att bli röd när hunden pussade på barnet. Det var en väldigt pussig hund så det var väldigt svårt att undvika. Nu fick hunden flytta till min mamma av annan anledning än allergi (hunden sov knappt på ett års tid då han ville ha koll på bebisarna och blev väldigt stressad av barnen).

Jag skulle aldrig skaffa husdjur idag, både pga min egen allergi och barnens eventuella allergi (inget som visat sig än). Vill barnen att vi ska skaffa husdjur när de blir äldre får vi se vad som händer. Först kommer de att få genomgå allergitest och därefter diskuteras både med läkare och oss tillsammans. Om de vill medicinera sig för att kunna ha husdjur när de flyttat hemifrån är det upp till dem. Men, jag skulle aldrig medicinera ett barn dagligen. Att jämföra pälsallergi (där man har djuren hemma och daglig medicinering) med pollenallergi (säsongsbetonad medicinering) är helt vansinnigt *min åsikt*.

Även om jag älskar mitt husdjur så vet jag att jag inte är den enda bra ägaren till sagda husdjur! Det kan få det precis lika bra (eller kanske till och med bättre) hos någon annan även om det krossar mitt hjärta att göra mig av med djuret.

Jag hade nog inte heller skaffat en ny hund om jag visste att barnet var allergiskt... jag tror inte det i alla fall, men det finns ju många tester att göra och alla behöver inte vara allergiska mot alla hundar och så... Plus att jag som sagt tror att man kan utveckla en immunitet mot familjens hundar. Men hundar är hela mitt liv, så det skulle innebära en djup sorg att vara utan i så många års tid. 

Men de hundar vi redan har är familjemedlemmar, punkt. Och jag tror inte de får ett bättre liv någon annanstans, faktiskt. Det ska vara hos någon som i så fall också viger sitt liv åt hundträningen och är villig att fortsätta träna alla sju grenarna ett par timmar i princip dagligen, givetvis med enbart reko metoder. Dessutom rör det sig om en extremt förarbunden hund som inte ens gillar andra människor speciellt mycket. Och som inte gillar andra hundar heller för den delen. Så inte en hund som går att omplacera i första taget direkt. 

Jag kan hålla med om att det var en lite extrem jämförelse, hehe. Men samtidigt rör det sig om att hålla barnet inomhus i några månader, vilket är en BETYDLIGT mindre uppoffring än att göra sig av med en lika kär familjemedlem. 

Min största rädsla som liten var att bli allergisk, och jag hade aldrig förlåtit mina föräldrar om de gjort sig av med vår hund istället för att medicinera. Den hunden var mitt allt. 

Den dagen du ser ditt barn få ett astmaanfall och krascha i ambulansen som åker till sjukhuset i en jävlans fart för att rädda hens liv, då tror jag faktiskt att du kan ändra åsikt..

Det är lätt att säga en sak innan man får barn (om man ens väljer att skaffa det) men det är en helt annan sak när man väl har ansvar för en ny liten individ som man skapat

Visst spelar graden in, många kan leva med djur trots allergi men att hålla fast vid djuren till varje pris på bekostnad av ett barns liv är bara korkat och själviskt

Om det inte finns någon allergi är det såklart inga problem med att ha djur, om man nu kan ge dom det liv dom förtjänar, dom flesta är ju faktiskt inte allergiska

Om man har djur och det visar sig att barnet fått en allergi mot ens djur så löser man det genom att djuret får bo utomhus/i liten stuga på tomten om man har trädgård eller i annat rum i lägenhet.

Har man inte den möjlighet och dessa utrymmen först då omplacerar man djuret. Införsta hand till någon man känner.

De flesta allergier är kliande ögon m.m. astmaanfall med ambulans är ovanligt.

Frågan gällde ju dock att medicinera barnet vs att omplacera djuret. Och jag ser verkligen inga problem med att medicinera barnet i det läget. 

Det finns olika sorters allergi.

Alla får inte astma.

Vart har jag skrivit att alla får astma? Eller att det bara finns en typ av allergi?

Det finns anafylaktisk chock också, de är verkligen nice... totalt värt riskera döda sitt barn än omplacera ett djur.. lite hjärnskador pga. Syrebrist är väl bara skoj.. så länge fido och föräldern mår bra så..

Ja, att isolera ett djur som varit van vid att vara med överallt hemma är ju verkligen en bättre lösning än att omplacera *ironisk*