Förhållande på distans

puffar

Finns det ingen med tips och för distansförhållande?

Är jag verkligen den enda med ett distansförhållande !

Har haft distansförhållande, 20 mil, utan barn i bilden
vi klarade pendla mellan varandra i 3 månader sedan flyttade vi ihop. Orkade inte pendla

Med min nuvarande sambo flyttade jag direkt, 60 mil mellan oss annars..

men allt går ju bara man vill      

ett år inne i ett distansförhållande, inga barn, han bor 2 timmar bort med flyg. (utomlands) det kan definitivt funka om ni är optimistiska och villiga att jobba mot framtiden, det är viktigt att ha planer gällande när ni ska träffas, hur ni skulle bo om/när ni flyttade ihop osv. kommunicera mera, missförstånd kan hända lätt när man ej är fysiskt i en situation, låt inte småsaker ligga och gro emellan er. som sagt, allt går om man bara VILL!

Har de senaste 4½ åren haft distansförhållande med min pojkvän. Det funkar hur bra som helst om man har målet att vara tillsammans på riktigt en dag i framtiden och accepterar att ibland känner man sig ensam, men det varar bara just nu och det kommer bli bättre.

15 mil mellan oss som blev till 22 när jag flyttade till universitetet, nu efter den långa tiden ska han snart flytta hit! :) 

Vi hade 30 mil mellan oss. Träffades sällan det första halvåret och efter det så flyttade han in till mig. 
Idag, fem år efter har vi en liten 22 månaders och ytterligare en på väg.

Just nu ser det dock ut som om min man vill skola om sig och eventuellt måste han flytta och veckopendla till studieorten (3 tim tågresa dit) så för oss lär det i stort sett bli att vi träffas varje helg och kanske ngn dag i veckan. 
Om man verkligen vill så går det att ha ett distansförhållande men då måste det vara helhjärtat och inte bara sporadiskt för då lär det inte bli av något... 

Men om det fungerar under ett par år då? Kan någon av er tänka er att flytta då? Eller kommer ni sitta i samma situation? 
 

medan maken studerade (4 år) var vi åtskillda av ca 7timmar båt+bussresa. Nu jobbar han på långfart och är borta 1 månad per gång. För tillfället är han dock i skola och blir hemma tills mars ungefär.
Vi blev tillsammans 2005
Skype, mail, och mobilsamtal var allt vi hade, men sågs nästan varje helg trotts avståndet. Dock inga barn i bilden då.

Härligt att se att det kan funka med distans!

Jag känner mig osäker på en flytt, för att jag flyttat så många gånger i mitt tidigare förhållande, men hoppas att han kanske kan tänka sig det framöver. Vi får se till att lösa det helt enkelt.

Jag och min kille hade till en början ett distansförhållande, Dock hade vi inga barn inblandade.. Han bodde 60 mil i från mej! Han hade bil och kunde lätt åka efter jobbet en fredag, medans jag fick ta flyget(tog 3 timmar inräknat tiden att ta sig till och från flyget)

Funkade bra för oss.. då jag drev eget företag och mycket tid gick till det.. träffades max 2 helger varje månad.. Vi hade det så i ungefär 1år.. och efter många turer fram och tillbaka, blev det han som flyttade till mej..

Vi träffades i maj 2010.. och nu väntar vi vårat första barn.. 

Jag och min kille har ca 2 timmars resväg mellan varandra. Vi har varsitt barn sen tidigare och väntar nu vårat första gemensamma. Vi har inga planer på att flytta ihop (då vi ser till barnen i första hand). Och vi träffas mest på helgerna. Och det fungerar. Visst är det kämpigt emellanåt, men det viktigaste är att man har bra kommunikation. Att man håller kärleken vid liv tills man faktiskt träffas. Det gäller att hitta fördelarna med dubbelt boende.

Jag och mitt ex hade 55 min med flyg. Stockholm-Göteborg. Det var mest jag som åkte till honom..