När blir man...?

Jag har bott i min "nya" stad i södra Sverige i ca 10 år och känner mig definitivt som en infödd. Dock misstänker jag att jämtlänningar ser saken lite annorlunda, de är ju lite speciella där uppe. Skulle inte bli förvånad om det (särskilt på landsbygden) kan gå en hel livstid utan att man blir sedd som jämte.

Jag är en Kalix-bo som bor i Skåne, folkbokförd här sedan -01...

Jag ser oftast mig själv som Norrbottning, men ibland säger jag att jag är skåning, inflyttad skåning...

Flyttade till Strömstad när jag var fyra. Jag och min man blev tillsammans när vi var 16. Tog tre år för hans farmor att acceptera mig då jag ju inte var Strömstads-bo... Så, det beror väl på vem du frågar skulle jag tro...

Aldrig. Måste nästan vara född där. Jag flyttade dit när jag var 10 månader. Min syster är född i Östersund. Hon är mer jämte än mig. Jag är "ingenting". Född i Stockholm och där känner jag mig inte hemma för 5 öre. Bor nu i Småland och det kommer aldrig bli samma sak som när man är född här.

Hahaha, snacka om inskränkt

Jag tycker nog egentligen att ni blir jämtar när ni är folkbokförda där, men oftast känns det nog inte så. Jag flyttade från skåne till göteborg för 7 år sedan och känner mig varken som skåning eller göteborgare.

Ni kan aldrig bli jämtar, precis som jag aldrig kan bli stockholmare (har ej bott minst tre generationer inom tull). Jag är stockholmsbo och det passar mig bra

Ni kan aldrig bli jämtar. Ni måste se ut som jämtar, prata som jämtar, bete er som jämtar och dessutom vara infödda. Då först! Men era barn har vissa chanser i alla fall ...

Vill lägga till att fastän jag kallar mig norrbottning, så räknas jag som sörlänning av de infödda, eftersom jag inte är infödd själv och inte har kunnat lägga bort hela min ursprungliga dialekt.

Jag vet inte. Jag flyttade hemifrån (Hälsingland) när jag var 19. Bodde i Gävle (Gästrikland) i fyra år nästan. Blev aldrig gävlebo på riktigt. Flyttade till Irland och bodde där 1.5 år och blev definitivt mer svensk än vad jag någonsin varit, så så långt ifrån irländare man bara kan vara. Men flyttade till Göteborg för 1.5 år sen och jag känner mig som göteborgare. Jag hör hemma här. Jag vill absolut inte flytta härifrån. Aldrig. Så... Det beror på. Sen tror jag det beror på vart man flyttar, vissa ställen ses man som utböling lääänge

Jag har bott här sen jag var 12. Det känns som hemma (Vi flyttade runt en del innan jag flyttade hit så jag har ingen annan stark fast punkt)

Jag pratar inte dialekten vanligtvis. Men jag kan om jag vill =)
Men mina kompisar här pratar inte heller dialekten. Men folk på jobbet gör det definitivt =)
Det är en sån där dialekt som man bara pratar om man är uppvuxen på landet och/eller är över 40 (Helst närmare 60 =)

Jag känner mig hemma här. Jag kallar mig ***bo. Men jag skulle inte kalla mig smålänning. Fast vi bor ju närmre Linköping än större småländska städer...

Jag bodde större delen av mina första 4 år i jämtland. Men inte kallar jag mig jämte för det =)

Barnen blir det antagligen efter ett tag. Ni själva kommer antagligen att ses som jämtar av många som inte bor där själva när ni bott där tillräckligt länge.

Aldrig. Varken ni eller era barn kommer någonsin att bli jämtar. Inte era barnbarn eller barnbarnsbarn heller.  Era barnbarns barnbarn däremot har chans att bli jämtar, men självfallet bara under förutsättning att det i alla led fram dit enbart har varit riktiga jämtar som partners. Man får inte heller ha någon som helst kontakt med den gamla hembygden eller spara någonting därifrån.

Sorry, men jämtar blir ni aldrig. 

Är själv skåning och flyttat till småland,och jag kommer aldrig nånsin kalla mig för annat än skåning