Vi som är singlar och ensamstående-tråden

jag skulle inte heller vilja leka runt för att glömma mitt ex. för mig är inte det melodin...jag skulle inte komma över honom snabbare för det. Känner igen mig från en tidigare separation fast då utan barn. Jag behöver tid för att liksom läka alla sår som uppstått även om jag känner mig säker på beslutet om skilsmässa.

Jag tycker bara jag ser par överallt, ingen verkar vara ensam Har varit på flera dejter men ingen verkar vara det jag söker. Antingen har de inte rätt utseende (jo det är viktigt för mig) eller är det inte alls rätt personlighetsmässigt...

Hej :) Är ensam med min son som snart är 5 månader, lilla plutten.
Vart singel sen tidigt i graviditeten. Njuter mest bara av att vara mamma just nu och har inte vart åtskild från honom mer än 10-15 minuter än så länge. Har inte haft något behov av det heller.

Är omringad av småbarnsfamiljer men inte så många singelföräldrar så jag hakar på er tråd :)

Åååå hejsan hoppsan, ensamstående med två småttingar, en som blir tre i januari och en lite som blev ett nu i septemer. 3 månader va minstingen när jag flyttade ifrån deras pappa. Har fortfarande svårt att fatta att man faktiskt är ensam med två små juveler (eller monster beror på vilken dag man frågar) är såååååååå trökigt att inte ha något liv!! eller är det bara jag som känner så? hinner ju aldrig med något alls känns det som, antingen har man inte tid eller inte pengar :( eller så är barnen som vanligt sjuka! vore kul att se något annat än lägenhetens väggar eller mataffären någon gång ibland :S
Ensamstående men icke singel, fast min fästman bor på andra sidan jordklotet så nog känner man sig ensammer ändå *suck*

Just det håller till i en liten håla som heter Götene, världens ände typ

jo jag känner mig också lite instängd även om x:et har barnen några timmar varje vecka. så jag är barnfri 2 nätter i veckan i alla fall.

Det jag tycker är jobbigast är att vi liksom tjafsar så mkt o det tar så mkt energi. vi är "vänner" men vi har inte riktigt kommit in i allt än så det blir ändå tjafs om småsaker för att vi inte förstår varandra.

Vill bara komma ur allt detta o kunna glädjas åt det jag faktiskt har!

Min stora har börjat vägra åka till pappa :( dom ska väl egentligen dit i helgen men tror inte det blir så mycket av det :/
Vi är forftarande inte "vänner" kommer nog inte bli heller och jag har fått kämpa på för att han ska träffa barnen! nu har det varit varannan helg ett tag men får väl se hur länge det håller.

Hur länge sen är det ni gick isär LattjoXX?

Hej :) Jag är ensamstående mamma till en 1 åring. Jag har tagit allt ansvar för sonen från början även om pappan bodde med oss ett tag.
Jag har ingen barnvakt och ordet egentid existerar knappt :P
Dejta.. Hm.. Känns som att jag blivit lite avskräckt.. Förr ville jag gärna ha 2-3 barn.
Nu är jag rädd att pappan till de "nya" barnen  också skulle trötta o flytta.. :(
Men visst hade jag velat träffa någon ny, få bli kär..
Skönt iaf att mitt o sonens liv är så härligt ändå! :)

Härligt tjejer... bra kämpat.. vi är starkare än vad vi tror och vi klarar av mycket mer också.. ni ska vara stolta för att Vi klarar av att vara mamma!

Min lilla tjej blev precis 5månader, 
 hennes pappa har hälsat på 2ggr, senast innan hon blev 2mån.

Tid över har jag inte haft än, har varit ifrån henne en och en halv timme en gång,
det är inte lätt! Hon är ju mest van vid mej, eller jag är mest van vid henne och det är svårt att släppa taget!
Skulle såklart vilja träffa någon och skaffa "familj" eller utöka min och lillans familj om ni förstår vad jag menar. Skulle oxå vilja träffa lite ensamma mammor i verkligheten! Är ingen från Malmö trakten på detta forumet? 

om jag hade lite fritid skulle jag vilja träna Yoga, men är inte sugen på "mamma" yogan som kostar 3ggr mer än vanlig yoga bara för att Lillan ska få vara med och ligga brevid och busa 

Jag bor i Höör! Inte så långt ifrån Malmö:)

Jag har tre döttrar 7,12, & 14år. De två yngsta bor hos mig varannan vecka, men den största bor heltid hos mamman (samma mamma till alla förövrigt).
Kan ju säga att det inte är direkt svårt att fylla tiden trots att man är ensam.
Jobbar vardagar 8-17.
När barnen är hemma så består ju en vardagkväll av matlagning och skjutsning till/från idrottsaktiviteter, samt att jag även är Tränare för ena dotterns innebandylag.
Även helg är det träning och ibland matcher förstås.

När barnen inte är hos mig så är det fortfarande en vardagkväll som går åt till innebandyn.
En kväll vigs åt underbar tvätt och en är lämna/hämta-hos-mamma-dag med gemensam middag.
Då blev det två vardagkvällar över. Ibland går dom bort pga jobb på annan ort (som planeras så gott det går utefter att barnen inte är hos mig)
Får jag någon kväll över så blir det mest att njuta av ensamheten.
Annars försöker jag hinna med lite löpträning, garage-meck och fotografering som är mina 3 huvudhobbys.
Har väl en del yngre vänner/bekanta, så vill man göra krogen osäker och bete sig som 20 så löser sig det
Händer dock på sin höjd en gång var 3:e månad kanske.
Sen är det ju innebandy på helgen också, som tränare och även på skoj med ett kompisgäng.

Väldigt sällan som jag inte vet vad jag ska hitta på som ni kanske förstår. Ibland är man trött. sur och grinig och väljer att inte göra saker, men det är ju en annan femma.

Folk runtomkring har väl börjat tjata en del om att man borde träffa någon ny (har varit skild i 3år), men jag känner inte något direkt behov.
Visst vore det trevligt och praktiskt och ekonomiskt med en relation, men att komma dit passar inte in i mitt schema. Jag skulle vara tvungen att inte göra saker som jag tycker om för att kunna bygga en relation. För man bygger inte en relation mellan vändorna ner till tvättstugan.
Sen har jag en rätt specifik kravlista på en ev. partner också så det känns enklare att vänta några år till då mycket av dom sakerna löser sig självt

 

Ser att ni pratar om egentid,,, här blir kvällarna egen tid. Pojken har varit hos sin pappa varannan helg senaste 2 åren,, men nu pga vissa (känsliga) omständigheter är han heltid hos mig igen Tillsvidare,, Möjligt det KAN ändras men inte nu iallafall.

Flickan är ju så liten ännu. Hennes pappa o jag är vänner och det funkar faktiskt bra. Han kommer hit 3 gånger i veckan och träffar henne, Har nyligen börjat lämna dom (dotter är VÄLDIGT mammig)
Så småningom är tanken att han ska hämta och ha henne själv några timmar några dagar i veckan.
Sova över får bli när hon blir äldre.

Så på kvällarna, när barnen sover, efter middagsdisken är undandiskad,, dagens dusch avklarad, blir det egentid. Kolla tv i soffan,,, internet,,, snacka telefon,,, läsa morgontidningen,,, Bara ta det lugnt ett tag innan man ska sova.
Just nu känns det bra. Jag är nöjd så.

Livet som ensamstående är inte så illa som jag trodde att det skulle bli i stundens hetta då sonens pappa stack. Nu känns det skönt att vi kan göra vad vi vill, när vi vill. Ibland hade det dock inte vart fel med lite manlig styrka, men äsch, jag blir ju starkare iaf. Om kvällarna när lillen sover hade det varit mysigt att ha någon i soffan bredvid. Har dock inte hunnit tänka så mycket på det. Hittills innebär kvällarna att jag gör allt det som jag borde hunnit göra  under dagen, plus att jag måste plugga halva natten ;)
*Allt går bara man vill*

Mmmm som pappa kan man inte bli annat än ledsen, för mig finns inte att ha sitt barn några timmar i veckan eller varannan helg. Själv har vi varannan vecka plus att hon kommer och går lite som hon vill dottern, för det mesta kommer hon mer till mig och det är ju det bästa som finns att ha sitt barn hos sig.

hallå alla där ute i denna tråd.----

 

Nu närmare sig helgen och vad händer??????????

Ska åka till Oslo och träffa mina gamla vänner:D sj då?

Här blir det filmkväll med en tjejkompis

Hoppar in i denna tråd

Ja brukade åka till min lilla hemstad och festa med kompisar,men nu har jag inte så mycket kontakt med dem längre så nu blir det att vara hemma hela tiden och pyssla i hemmet.Men det blir inte mkt gjort ändå tyvärr.

Hur har ni barnen och hur har pappan??

Hampus min son e hos sin pappa varann helg

puffar

Välkommen hit till min lilla tråd