Känns som att vi inte har någon..

Jag känner igen din situation, jobbar du hela veckorna eller har du lediga dagar på veckorna med?
När Jag kände att jag inte orkade mer och var helt utmattat så tog jag med mig barnen till öppna förskolan, där träffade jag andra mammor i samma situation, vi kunde prata om det och kom varandra väldigt nära, började även umgås på fritiden, efter att vi hade lärt känna varandra ordentligt och barnen med så började vi hjälpa varandra med barnen så jag hade väninnans barn hos mig ett par timmar när hon gick ut å gick, sov eller bara va ensam å sen gjorde vi tvärtom.

det tyckte jag var otroligt skönt, sen vet inte jag hur du ställer dig till samsovning men om sonen sover oroligt kanske ni kan lägga er och sova ihop så han får vara nära mamma? Fungerar även på dagtid isf att ni tar en lur ihop.

Sen tycker jag att du borde kontakta din Vc och kolla upp så det inte är någon underliggande sjukdom eller så som gör att du är helt slut? Du kanske också är på väg in i väggen? Jag brakade in så det skrek om det när min lilla var 6mån och min stora 2år, då fick min sambo ledigt från jobbet och tog ut typ Vård av barn när vårdnadshavare är sjuk eller skadad?

SOm sagt jag vet ju inte mer om din situation än vad du skriver så jag kan ju bara gissa och jämföra med mina egne upplevelser,,

Det blir bättre även om det inte känns så för tilllfället

Styrkekramar               

Samsovning en period kanske? Är han trygg på förskolan, det är ju en förändring som kan skapa oro.

Sen tycker jag att ni får släppa allt annat och då menar jag allt annat och försöka få ordning på sömnen. annar kommer ni gå under.Låna boken Somna utan gråt på bibblan, den hjälpte oss. 

Styrkekramar

Är i samma sits, men min mamma säger att hon vill hjälpa med sist så avbokade hon bara med anledningen att hon inte ville... Vår son är också 18mån och går på förskola och har alltid sovit dåligt. Vi samsover men han ska ligga nära mig så jag får knappt vända på mig. Min sambo är tyvärr lite oförstående och inte så aktiv i att ta hand om sonen på nätterna. Men har gjort så att jag sover 2 nätter i veckan i sonens rum annars orkar jag inte. Kan du inte prata med nån på Bvc? Det ska jag göra, har gjort det förut och bara det att nån annan lyssnar och ger råd är så skönt!

Snacka med bvc så kan du få kontakt med deras psykolog att prata av dig med, sånt hjälper mycket. Dom kan även hjälpa dig med att kolla upp järnvärde och andra saker för att se att det inte är något sådant som gör att du blir tröttare än nödvändigt.

Okej, att ni inte har föräldrar som kan hjälpa er. Men har ni inga andra i närheten? Syskon, andra släktingar, vänner? Dom kanske inte självmant frågar om dom ska vara barnvakt, men ställer gärna upp om du ber dom. Eller anlita en barnvakt.

Se till att turas om att få iaf varsin ostörd natt i veckan, genom att sova i nåt annat rum.

Har 4 barn varav 3 "större". Jag har alltid tyckt att tiden mellan de varit 6-18 mån varit jobbigast. Man blir tröttare och tröttare... men sen före 2 årsåldern har det vänt!

Har nu en 6 mån och här hemma löser vi det så att jag tar nätterna och vardagsmorgnarna (maken åker till jobbet 5.40). Maken nattar lillen nästan varje dag (om han inte somnar vid bröstet vilket kan hända ibland). Eftermiddagarna delar vi på, är jag trött tar maken lillen när han kommer hem så kan jag lägga mig en timme. På helgerna får jag oftast sovmorgon då maken tar barnen. Någon sådan "överenskommelse" kanske kan vara bra för er. Man kan ju sova andra tider än på nätterna... Eller gå och lägg er samtidigt med sonen 1-2 kvällar i veckan och ligg och mys och prata i sängen istället för framför tv:n.

Själv tycker jag det gått lättare sedan jag insett att det helt och hållet är vårt ansvar att ta hand om barnen och inte förväntar mig eller irriterar mig på att vi aldrig får hjälp av släktingar. Din lille är bara 18 mån och ni har gott om tid på er att få syskon till honom. Det kommer att vända!!!

Alltså jag vet att det inte är ok överallt osv men kan ni inte ta en semesterdag, lämna barnet på förskolan och bara vara hemma med varandra. Prata om hur ni ska göra i framtiden för att få ordning på det som är jobbigt, sova några timmar osv.

Tack fina ni för tips och stöd! Har inte orkat sätta på datorn det senaste, så har blivit lite dåligt med svaren. Läget är mestadels oförändrat här, men ska försöka ta till mig av era tips!