Hur mycket hjälper ditt barn till hemma? Berätta i Familjelivs reportage

Mina barn är 6 och 8 år och städar sina egna rum varje helg. För det får de 20 kr i veckopeng och då förutsätts att de gör det utan att tjafsa om det. Det funkar bra. Jag började redan för flera år sedan med att vi hjälptes åt att städa och sedan har de successivt fått ta över ansvaret helt själva.

I övrigt får de hjälpa till med att dammsuga övriga huset ibland, duka bordet inför middagen, kasta sopor osv. Det sker utan ekonomisk belöning. Dock får de positiv uppmärksamhet när de bidrar till hushållets sysslor.   

Jag tycker det är intressant vad som räknas som att "hjälpa till hemma". Minns en intressant diskussion jag hade i vuxen ålder om ämnet. Jag berättade att jag fått hjälpa till med både städning av hela huset, tvätt osv. när jag var barn. Han berättade att han minsann också hjälpt till hemma: han hade städat sitt rum från det han var 15(!) år  

Så att städa sitt eget rum tycker jag inte riktigt räknas som just att "hjälpa till" hemma, även om det är något som skall göras. Men där tycker jag också det är viktigt att respektera barnets önskan om hur hen vill ha det i sitt rum, åtminstone till en viss gräns. Min äldsta dotter (4 år) vill gärna ha sina mjukisdjur lite här och var, och har en lite udda sortering i sin bokhylla. Inget som jag skulle välja om det var mitt rum, men det är ju inte det. Däremot hjälptes vi åt att hitta en annan ordning när hon hade lagt ut böcker så bokstavligt talat ingen golvyta syntes därinne

Jag tycker det är viktigt att låta barnen hjälpa till hemma. Oftare än jag tror så tycker äldsta dottern att det faktiskt är rätt kul att hjälpa till att hänga tvätt och skära grönsaker till tacos, och jag tror också det är lätt att man underskattar barnens förmåga att hjälpa till. Sedan tror jag också det är viktigt att man faktiskt lär sig hur man tvättar, diskar, städar osv. Det är inte självklart, och det är nödvändiga kunskaper både som man behöver kunna i vuxenlivet, men också som man behöver få in i ryggraden så att man faktiskt ser det som behövs göras sen. 

Slutligen tycker jag det är en självklarhet att alla i familjen hjälper till efter sin egen förmåga så att alla trivs och mår bra, och det innefattar också att det är en självklarhet att man hjälps åt med det tråkiga som behöver göras. Belöning tycker jag kan vara på sin plats när det är något extra man hjälper till med, men inte för det vardagliga. Att bidra till den allmänna trivseln ska man göra för att det är en sådan där sak som man gör i en familj, inte för att man ska belönas. Sen kan det finnas vissa situationer när det kan vara aktuellt med guldstjärnor och belöningssystem, men jag tror det blir vanskligt att använda sig av sådant för mycket.

Intressant! Fler som vill berätta? :)

Vi har tillsammans ritat små bilder och skrivit siffror ovanför tvättkorgarna i badrummet. På kvällen innan badet eller kvällstvätten tar hon mycket stor stolthet i att själv kunna sortera sin tvätt. Jätteroligt är också att få ha i tvättmedel i maskinen och trycka på knappen- under uppsikt så klart. Det är en lek och hon får själv ta initiativet till det, det är inget jag kan "förvänta" mig att hon SKA göra.

Plocka ihop leksaker osv förväntar jag mig däremot att hon ska klara av. Hon gör det också av sig själv när det är dags.

Jag tycker det är en självklarhet att mitt barn ska hjälpa till hemma.

Vår 6-åring har tre kriterier för att få sin veckopeng:
Städa sitt rum en gång i veckan
Plocka undan sin disk från bordet till diskmaskinen
Plocka leksaker som ligger i andra rum och utomhus

Vill hon tjäna en extra slant får hon det i samband med veckopengen om hon:
dammsuger andra rum
hänger tvätt
bakar
dukar
lagar mat
städar bilen
osv...

 Den yngre som bara är 3 får hjälp att plocka i sitt rum men ska vara med och hjälpa till, även plocka ihop leksaker som letat sig ut i övriga huset. Han har ingen veckopeng än.

Vi drar alla vårt strå till stacken härhemma. Ingen av oss bor på hotell utan alla gör något för att bidra till vårt hushåll. Vi ser det som en självklarhet. Det införs med tidens gång och utökas efter förmåga.
De får inget betalt för sina insatser o de får inga belöningar.

Däremot uppmärksammas allas insatser.

Vad man gör beror på ålder o lite på intresse. Men uppgifterna är allt från att gå ut med hunden till att gå ut med soporna eller diska. Mina barn har egen toalett o den får de städa själva. Hur de har det på sina rum lägger jag mig inte sådär jättemycket, men det skall gå att dammsuga så inte dammråttorna utvandrar till oss andra.

Sonen (19) gillar matlagning o gör middag när han hinner. Tonårsdottern bakar gärna när det behövs och vår 8 åring gör lite av varje. Vi har alla bestämda diskdagar, men 8 åringen är lite för liten för att ta en hel disk ännu. Ibland vill hon ändå o då får hon även om man kanske måste diska om i smyg senare.

Vill man tjäna extra pengar finns det annat att göra i hushållet. Kanske ta över nån annans sysslor nån dag eller två? Det går alltid att lösa. Sonen och 8 åriga systern kan ibland deala om utgång med hunden då han tränar eller jobbar sent.

Ofta lagar vi mat o dukar tillsammans. Då blir det till en gemensam stund där vi pratar o skojar.

Jag har alltid fått hjälpa till mycket hemma under min uppväxt. Självklart städat mitt eget rum, men även diskat, städat huset, rensat rabatter osv. Det gjorde hela familjen tillsammans, det gav en känsla av delaktighet och gemenskap. JAG var viktig för att vårt hem skulle fungera, var känslan som fanns. 
Detta är till skillnad mot min sambo, som aldrig ens städat sitt eget rum, inte plockat bort från bordet eller tvättat kläder. Våra personligheter och vår ansvarskänsla är därför helt annorlunda. Han "ser" inte när saker ska göras, han prioriterar inte skötsel av hemmet., hur mycket han än vill att vi ska ha det bra hemma. Allt detta skulle jag vilja säga beror på att han inte varit delaktig som barn, och inte "behövt" göra någonting innan hans mamma sopat banan framför honom. Mer stjälpa än hjälpa i mina ögon. 

Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att introducera samarbete i hemmet redan vid tidig ålder. Att  vår dotter får känna att vi alla tillsammans hjälps åt och efter att vi städat/diskat/tvättat så är det mysigt. Nu är hon bara 16 månader, så det handlar inte om något avancerat, men hon räcker mig bestick från diskmaskinen, ett och ett. Hon får en egen färggrann trasa och torkar friskt i köket, får sträcka mig kläder vid tvätt och plocka i sina leksaker i en låda. Det tar tid, men det får det ta. Små detaljer, men förhoppningen är att hon känner sig VIKTIG. Vi gör en rolig grej av att göra vardagliga sysslor. Så småningom kommer hon att få små egna ansvarsområden och fortsätta göra fler sysslor, aldrig emot betalning utan som en självklar del av familjen och hushållet. 

Mina  yngsta grabbar på 5 och 7 år har alltid fått hjälpa till efter förmåga. De städar sina rum själva, bäddar sina sängar och lägger sin tvätt i tvättkorgen. Utöver det så hjälper de till med dammsugning, dukning, sopsortering och matlagning. Barn klarar så mycket mer än man tror och det är ju i unga år som vi lägger grunden för deras vuxenliv

Med mina äldre barn så hade jag ett annat system, de fick sin veckopeng men hade sedan möjlighet att tjäna mer pengar genom att utföra olika sysslor t ex ta ut soporna, vika tvätt, dammsuga, plocka i och ur diskmaskinen och städa badrummet.  Lite kul var det att se den då 13-åriga sonen ta sej an badrummet för att kunna bjuda sin tje på bio. Han kom och frågade efter en svart sopsäck Gick upp och kollade och fick se honom iklädd säcken, diskhandskar, gummistövlar och cyklop i full färd med att rensa golvbrunnen

Äldsta sonen hade lite kul hemläxor i hemkunskap  också som jag uppskattade mycket En läxa var att tvätta och stryka en skjorta och en annan var att städa sitt rum, inte bara plocka undan utan det skulle dammas, dammsugas, putsa fönster, byta lakan och tvätta lakanen. 

Kopplingen mellan veckopeng och sysslor är i mitt tycke att ge barnet ett val. Hjälps man åt har man en liten morot för det. Vill man ha något särskilt som man vill köpa själv kan man göra lite extra och faktiskt lära sig att sätta upp mål och spara till något. Än så länge har vår 6-åring visat oerhört mogna val av hur hon hanterar sina pengar. Har aldrig köpt godis för dom. Kanske en leksak eler film som hon längtat efter och då varit väldigt nöjd över att hon köpt för egna pengar.

Men självklart försöker vi också ge barnen grundsynen att allt blir så mycket trevligare om vi hjälps åt, att var och en gör det man kan och ju mer vi hjälps åt desto snabbare går det tråkiga och desto mer tid får vi tillsammans för roliga saker.

De hjälper inte till särskilt mycket. De är snart sex, åtta, tolv o fjorton år gamla. de två stora tar ut hunden varannan vardagskväll, den äldsta sköter sin egen tvätt, o den minsta är en stjärna på att plocka undan både sin egen o sina syskons disk. 
De sköter sina rum själv, ibland får jag säga till dem ett par ggr för att något ska hända.
Den äldsta har väldigt mycket att göra i skolan o pluggar flitigt o jag känner att  den lilla fritid som hon har ska hon ta det lugnt o slappa.

Våra har alltid fått hjälpa till efter förmåga. De har olika ansvarsområden som de sköter och det rullar schemavis.
Det är inte alltid jubel i busken när soppåsen ska ut i minus 20 grader eller när skorna har övertaget i hallen men det går.

Våra barn är bara 1,5 och 3 år men 3-åringen brukar hjälpa till att duka ibland, dammsuga osv. Inget som krävs av henne men för att hon själv vill. Det vi "kräver" är att hon ska ta bort sin tallrik från bordet och hjälpa till att städa upp på sitt rum, det gör vi tillsammans. Det tycker jag är rimligt att kräva av en 3-åring.

Vi anser att till en viss del ska man hjälpa till i hemmet utan belöning för att hemmet är något gemensamt som alla ska hjälpa till att sköta. Sen vad man hjälper till med eller vad som känns ok att kräva i vilken ålder kan jag omöjligt säga ännu. Sen kan man ju belöna dom när de gör nåt extra utöver sina sysslor som man kommit överens om att dom ska göra.