Ska nån som inte vill donera få ett donerat organ?

Är du inte villig att ge så ta inte emot något då heller!

Får inte lämna blod p.g.a. mediciner men vill någon ha mina organ när jag dör så varsågod. Se bara till att jag är död så jag inte vaknar utan nåt livsuppehållande organ
Får man då önska så vill jag att mina organ skall gå till någon som själv är villig att donera.

Min första tanke är; vill du få ska du också ge. Men helt bra känns det ändå inte...

Ur Screams inlägg:
"Jag vidhåller, den som säger ja till att donera ska stå före den som säger nej i kön!"

Håller med. Sedan om någon vill donera men organen inte tas emot så skall denna också ha förtur likvärdig den som är villig donera.

Donation är ingen skyldighet utan en moralisk fråga som varje enskild person ska ta ställning till.
Att få medicinsk vård är en rättighet som vi är bortskämda med. Är det etiskt att utnyttja rättighetrna utan att frivilligt "betala tillbaka" om man inte är tvungen att göra det?
Sedan vill jag vända på frågan: Vill man donera sina organ efter sin död om man skulle få veta att mottagaren inte själv ville donera?
Jag skulle det av tre skäl:
1. Mina beslut tas utifrån min tro och mitt samvete och behöver inte påverkas av alla som inte tycker som jag
2. Vem vet, kanske just att få en organ donerad kommer mottagaren att ifrågasätta sin synpunkt och ändra sig i frågan. Varför ska jag döma personen på förhand?
3. Vad bryr jag vad som händer med min kropp och vem som får delar av den? 

Tycker att det är lite av samma etiska frågeställning men den är intressant.

För handlar allt om organ så är frågan om man har rätt till vård om man inte "frivilligt" går med på ett organbyte.
Även att priset, vad vi ska få betala för vård är satt enbart till pengar (idag i form av skatt) eller organ. Ett betalande kan lika gärna mätas i tex goda gärningar.  Vad är mest värt, dvs vem är mest värd att få organ: den som säger sig villig att donera i teorin eller den som hjälper andra medmänniskor att överleva till priset av dem själva eller sin bekvämlighet som tex hjälparbetare i Afrika, volontärer som verkar för hemlösa, de som gömmer papperslösa osv i det evinnerliga.

Vill man inte ge tycket jag man avsäger sig rätten att få, förutom om det inte finns nån "givare" före i kön, då är det ok eftersom organet annars skulle bli oanvänt. Företräde i kön som nämndes tidigare låter rimligt, men kommer ALDRIG att genomföras i Sverige där vi har tänket att det är ok att suga ur systemet så mycket så möjligt för egen vinning, men ge så lite tillbaka så möjligt, men det är en annan diskussion ...   

Fast då kan vi hamna i en annan "intressant" situation, ska en våldtäktsman och mördare få ett organ, som aldrig har gjort nått gott för samhället och som eventuellt kommer att göra det igen, gå för en hedersam medborgare som kanske har lite sämre medicinska förutsättningar? I extremfallet, ska man rädda förövaren och låta offret dö om det medicinska talar för det om de två behöver samma organ?
   Sunt förnuft säger ju självklart inte, men var ska man dra gränsen? Jag vet inte, och jag är glad att jag slipper fatta sådana beslut iallafall.

Njae, inte blir använt vet jag inte... Min mammas lever kom från Norge där dom inte hade nån matchande mottagare. Så inom norden är det faktiskt så att organen vandrar över gränserna...

Jag skrev "om" det inte finns någon...poängen var att den som inte vill ge kan bara få organ om det inte finns någon som skrivet på donationsmedgivande före i kön.

Svår fråga men med var jag ser bara ett svar.

Alla ska ha rätt till att få möjlighetet till ettt organ när kroppen ger upp.
Det finns olika orsaker till att man inte vill donera och dessutom kan ett sådant beslut mogna fram med åren.

Att man skulle gå före i kön om man är villig att donera är samma sak som att man skriver på sin dödsdom om man inte är det. Kön är i regel lång.

Dessutom är kön ingen vanlig kö utan sjukast får organ först. Dvs att kön förändras dag för dag.

Ja, jag har fyllt i "jat ill donation" och jag är blodgivare. Det är inte en byteshandel utan jag vill hjälpa människor som behöver hjälp. Jag tänker inte vara domare över vem som ska få leva och dö baserat på att de har gett tillräckligt tillbaka.

Men gäller det då över hela norden? Eller ska det vara om det inte finns nån i Sverige som själv är villig att ge?