Det beror nog lite på..jag fick kalender som barn och det var 70-talet. Jag fick bokmärken, godis och annat som inte kostade mycket
Iaf var detta ett ljust minne för mig så självklart ville jag att mina två barn skulle få också. När de var 3 resp 4 startade vi med paketkalender för dem. Försökte hålla det till att det inte skulle kosta mer än 5-10 kr/paket vilket var otroligt svårt. De tyckte förstås det var spännande och kul, kunde vara små gubbar. lego osv.
För varje år blev det svårare att hitta på för en liten summa och för varje år tyckte vi att barnen var lite otacksamma sådär, om jag tex hade gjort nåt åt dem i paketet så var det inte bra. Om det tex låg en lapp i att vi skulle baka, nej då var det inte kul, det skulle helst vara nåt man kunde leka med men då blev det så dyrt.
Det tredje året som blev det sista fick jag nog...
Hade märkt hur de var lite småbesvikna ibland för vissa paket. Då hade vi ändå pratat om det innan att det bara skulle vara små saker och att det inte var riktiga julklappar så det visste de. En dag, kanske halvvägs in i kalendern fick barnen varsitt fint ljus som såg ut som en liten tomtestuga. Tänkte de kunde tända dem till frukosten. De var fina och glittrade och så och först såg barnen ok ut men sen brast den yngste ut: "men imorgon får det verkligen vara en leksak!"
Då fick jag helt enkelt nog. Berättade för dem hur mycket tid det tar för mig att fixa 48 st paket och de bara gnäller, att många barn inte alls har paketkalender över huvud taget och kanske inte ens får julklappar! Att jag blev ledsen att de inte kunde uppskatta små saker osv. Där och då bestämde jag att det inte skulle bli några fler paketkalendrar. De blev ganska paffa kan jag säga men tror samtidigt att de förstod.
Har inte ångrat det... men jag tycker det är synd att det blev så då jag själv uppskattade och fick paket i många många år som barn.